När solen runnit ner bakom havslinjen, visst måste man väl befinna sig ovanför den, då? Och bara DET borde ju vara en anledning att fira med lite rosa Moët. Men kom ihåg - det går lika bra med San Pellegrino.
Eder, G
Stålis: Jag skulle också dieta om jag fick ont i knäna. Dietar nog en smula omedvetet nu också, i alla fall har jag som sagt hållit igen ända sedan chockökningen i början, och det handlar framför allt om att jag inte vill få (onödigt) ont i kroppen av att konka på en massa extra vikt. Så jag fattar absolut. Är bara så jäkla beroende av min grovbrödsmacka på morgnarna... i gengäld har jag lätt att avstå socker och vin. Fast nu när mannen är borta äter jag två valrhona- eller Michel Cluizel-bitar om dagen, det känns av någon anledning superviktigt att göra det. Mörk choklad gifter sig extremt bra med ensamma höstdagar i soffan.
Haha, satte macchiaton i halsen när jag läste om Gemmas ?expattar?, innan jag kom på vad som menades :)
Tillbaka från lunch på Stockholms godaste sushiställe: Hattori Sushi Devil. De bara smälter i munnen de små godbitarna.
Gemma ? din simupplevelse låter sjukt äcklig! Det vänder sig i magen på mig när jag läser om allt spottande. Vänjer man sig någonsin vid sånt eller är det lika läbbigt som i början? Älskar Le Petit Bateau, brukar alltid köpa på mig lite sköna bomullslinnen när jag är i Frankrike.
Foten mår bättre sedan jag skärpt mig med träningen, planerar att gå och gymma i helgen och försöka rida på måndag.
Amelle: Haha, nope, mina är mer påtagliga än nånsin ;)
Attans, nu blev jag sugen på sushi också. Trots spottandet. Ja, jag tycker nog att man vänjer sig lite och med undantag av mask-horror-upplevelsen som verkligen verkligen etsade sig fast så är jag inte så äckelmagad av mig. Fast jag tycker att det är ohyggligt äckligt när man åker taxi och chauffören rapar jättehögt, det där ljudet är nästan värre än nåt annat.
Amelle igen: Det är så otroligt mysigt att rida på hösten när hästarna blir sådär luddiga och det kommer rökpuffar ur nosen på dem. Har du ridit på Djurgården nån gång?
Gemma - din rap och spottuplevelse känner jag igen från Japan. Har stått på NK med mina farföräldrar när de har köpt en massa glas och när damen står och slår in alla vaser i silkespapper hör man lite rapar och fisar från dem. Jag skämdes!!!
Lapinette, det där förvånar mig jättemycket, jag har fått för mig att Japaner är små underverk av artighet och diskretion..? I alla fall är det så jag minns dem från mina fem dagar i Tokyo... jämfört med de knuffande, skränande kinesiska furierna blir det extra påtagligt.
De skriker inte och står i prydliga rader när de ska gå på t-banan men rapar och skiter gör de!!! Där tillhör de samma släkte. Sen kan jag tänka mig att yngre japaner är mer amerikaniserade men den gamla generationen har inte samma preferenser som oss.
Spottar de på gatan också? I tunnelbanan finns jätteskojiga skyltar med en överkorsad stiliserad gubbe som loskar små punkter. Fast den ignoreras fett.
Oj, nu har jag ett trängande behov av pedikyr. Jag SKULLE kunna fila fötterna men det känns så... outhärdligt jobbigt.
Gonatt, nu ska jag sova. Om jag kan för de skrapande, fnasiga hälarna. Usch, får ångest bara jag tänker på det.
