När märker man av det?... 1 år!!!!

Clownis skrev 2007-10-23 22:21:28 följande:

Det är verkligen jättehäftigt att läsa andras åsikter om saker och ting. För mig är det precis tvärtom att skaffa barn, det är det mest självuppoffrande man kan göra. Det är därför som det är så läskigt.

Oj, spännande Telemarkgrrl! Hur ser du på det då, är uppoffringen för barnets skull eller för samhället? Jag kan inte riktigt tycka att det är rätt att skaffa barn till en värld med miljöförstörelse, överbefolkning och terrorism för barnets skull. Även om de flesta i västvärlden får ett mycket bra liv.

God morgon tjejer! :)
Det har hunnit gå en massa dagar sedan jag skrev här. Har haft mycket att göra, vilket är bra på det sättet att man inte tänker så mycket på barn, ev graviditet etc, men man hinner så klart inte med allt som man vill göra. Det märkligaste som har hänt är att jag har blivit med en dvärvädur som jag hittat vid Nortull... stockholmare känner säkert till det "kaninstället" i stan. Det är mycket möjligt att jag är helt galen men när jag plockade upp det stackars djuret i min famn kunde jag inte släppa iväg den. En helt vanlig liten sak som är tam, gillar att bli klappad, sitter på mattan under köksbordet... fy, förstår inte hur människor kan göra sig av med sina djur på det sättet så nu får vi se vad vi gör med det. Ska iväg till veterinären idag för att få veta mer om ålder, kön, hälsotillstånd, etc.
Så mycket om mitt barnsubstitut för tillfället.

Tycker att diskussionen om barn är intressant och känner annars, som några andra av oss, att jag inte kan bidra med så konstruktivt i tråden. Det blir ju bara depressivt, upprepande, fåfängt, ... ja ni vet ju hur det blir.

Konstigt nog, känner jag ingen lättnad över plusset jag fick för några veckor sedan. Jag var ju väldigt lycklig då, men det satte igång en massa andra funderingar, jag tappade kontrollen över allt annat och livet på något sätt. Så att glädjen har inte varit odelad. Hm, det underlättar kanske om man kan vara fanatisk för att då tror man på det man tror...

Annars är det rätt ok, förutom vissa depressiva stunder får se när och om vi ska försöka bli gravida igen, ska till en fertilitetspecialist i november igen. Fast jag vet inte om jag orkar hålla på med alla artificiella metoder igen, det känns bara "blä" och "låt mig vara ifred, tack".

September - tack för tipset om de snälla farbröderna på gyn i Gamla Stan. Ska dit igen. Hoppas att pyret i din mage mår bra.

Clownis - jätteenormt grattis till plusset! Det är den absolut bästa nyheten i oktober, att du har plussat. Håller tummarna att det ska gå bra!

Hej Frejis!

Har saknat dig!
Vad härligt med vädurskanin. Min brorsbarn har en underbar vädur som är min älskling. Han fyller år samma dag som mig och beteer sig mer som en hund än en kanin då han älskar att bli klappad, springer fritt utomhus och är sällskapssjuk.

Hahaha, näää, inte skulle jag skaffa barn för samhällets fortlevnad precis.

Med självuppoffrande menar jag att man som förälder alltid måste sätta någon annan och dennes behov i första rummet. Det är ju också en utmaning, och icke-egoistisk handling, att verkligen se sitt barn som en egen individ med helt egna åsikter och viljor, och inte bara som en avbild av sina föräldrar.

Om det är rätt att sätta barn till världen som den ser ut idag är en helt annan fråga.

Frejis, hej! Vad trevligt att du skriver en rad här, så att vi får veta att allt är OK med dig. När någon som skrivit mycket här "försvinner", och dessutom med sådana upplevelser i bagaget som du har, blir man lite orolig när man inte hör någonting alls. Sen kan jag mer än väl förstå att det inte är så kul att läsa om barnvagnar och amning här när man just haft ett missfall.

Vad mysigt det låter med en kanin! Fast jag håller med - vad är det för folk som bara släpper ut ett djur på egen hand? Ungefär som en sommarkatt. Men nu kan ju kaninen skatta sig lycklig som får dig som vårdnadshavare!

Kram!

Hej Lappis!
Såg tidigare att tanten har kommit till dig igen. Hoppas att det är sista gången för hennes utspel på ett tag.

Maken sade just att det vore bra med barn när jag har hittat en kanin. He he, om barnet skulle brås på mig skulle vi sitta med en kaninfarm inom snart Jag är bara rädd att hela lägenheten kommer att lukta kanin utan att vi känner det själva. Får utmana mig själv medan den bor hos oss på prov.
*hm, det låter inte så konsekvent, jag vet *

Hej Tinga!
Jag lever och frodas och är superdeppig och fundersam emellanåt, men det är som vanligt, höll jag på att säga.

Jag känner nog mest att jag inte har så mycket att skriva om för tillfället, eftersom vi gör ingenting på barnfronten just nu och det känns så himla skönt. Det har nog blivit för mycket fokus på det hela, med ÄL tester, konstiga läkare, inseminationer, etc. Lappis (och kanske Telis) känner nog igen sig i det hela.

Hur är det med dig?

Tanten är här och nästa torsdag ska jag förmodligen starta med sprutor. Kan bara inte låta bli och fundera på om jag verkligen då har blivit nedreglerad så mycket som jag har nyst. Känner ju dessutom ingenting! Men, men vi får väl se vad blodprovet säger om en vecka.

Frejis - vet inte om du har läst vad vi skrivit här inne men för någon dag sedan hade vi barnlösa en ganska djup diskussion gällande barn eller ej. Jag är just nu likgiltlig!

Frejis - visst känns det skönt när alla krav är borta! Jag har så njutit av denna mellanperiod. Inga ÄL-stickor att kissa på och vi har härlig sex precis när vi känner för det och inte när vi måste. Tycker det har varit så skönt och jag vill absolut inte tillbaka till något jagande. Skrev tidigare att det där jaganadet har liksom gjort att jag mer varit fokuserad på målgång än på vad detta med barn skulle innebära. Men, men...allt detta dravvel kan du läsa om några sidor tillbaka.