När märker man av det?... 1 år!!!!

Junilejon
Storkram till dig!!!!!!
Själv ska jag på begravning på fredag, min farmors, men hon var ju gammal så det känns bättre, men en begravning är ju ändå en begravning. USCH!!!!

Ja, måste hålla med om att era bebisdiskussioner var intressanta att läsa om.

Så som ni tänker om barn och er frustation mm så är det för mig när det gäller jobb. Fick en tanke för någon dag sedan att jag undrar om jag någonsin kommer att jobba som lärare igen, det jag är utbildad i, eller om jag bara kommer att få vara förskollärare eftersom det är i det facket jag har hamnat i nu????????

Har följt tråden under dagen men fått chans att skriva först nu.

Kram till Nenne, bra att ni ringt det första samtalet till att få hjälp!

Kram till Junilejon också, hoppas att hon får det stöd hon behöver och du också.

Själv kan jag absolut tänka mig att adoptera men eftersom jag kunnat få eget barn så skulle jag aldrig ta upp köplats för någon som inte kan få.

Victory, du ska inte ringa och höra när provsvar är att vänta så slipper du gå och undra?

Sweet, vad skönt att du tittar in här till sist i alla fall, annars hade man undrat hur det var med dig! Fast jag läser ju alltid det senaste i ditt liv på din blogg i alla fall.

Vänner, hur gick det hos tandläkaren? Själv kan jag inte tänka mig att Iris hos tandläkaren skulle vara någon större succé, jag skulle dit nu på måndag egentligen men har flyttat tiden tills när jag kan få barnvakt i stället.

Lapinette, så du kom iväg och tränade i alla fall, det var väl bra. Det är väl inget fel på att planera in ivf-försök nr 2 så bokar ni inte in något annat just då i fall att. Och behövs det sedan inte så är ju ingen skada skedd! Trist att du har ont men den här gången är det ju i alla fall ett syfte med det hela.

Clownis, det är väl inte mer än rätt att det ska gå bra för er med barnaskaffandet, ni har ju andra saker att oroa er för i stället.

AM, så ni har en liten nybliven fotograf i familjen!

Telis, skickar en kram och hoppas att det går vägen för er också så småningom.

Hoppas att jag inte glömt något nu, pust.

ang att adoptera så tycker jag att det bland något av det finaste man kan göra för en anna människa! tänk att kunna ge ett nytt liv till ett barn som annars inte hade ngn framtid! jag har alltid sagt att kan jag inte få egna barn (och tidigare ville jag inte ha egn barn) då skulle jag adoptera!

men det är int ehelt lätt, känner flera famlijer varav 2 nära som har adopterat. det kostar mkt pengar, det granskas ordentligt och det tar tid. sen spelar åldern roll. vill du ha spädbarn eller barn upp till 2 år (tror det är första gränsen men det kan variera beronde på land) ja då får inte en parten - oftast mamman- vara för gammal men dessto äldre barn du är beredd på att ta dessto äldre kan du vara. det är oxå lättare m syskon adoption då det anses vara mindr attraktivt. vissa länder har dessutom lägre åldergränser än andra och vissa länder kräver att man har stora kunskaper om deras land och att man ska ha varit där ett flertal gånger innan en ev adoption.

jag tycker nog att alla dessa regler är mkt bra men visst det gör att det tar tid, lång tid, vet par so har hållt å i 5 år från att man funderat på länder till dess att man har ett barn.

ni som kan o vill ska absolut ha m adoption som ett alternativ - jag tror att man utvecklar moderskänslor då med, jag menar barnet har ingen annan en dig och din partner.

Tycker också att det varit mycket bra och intressanta diskussioner. Det är inte länge sedan jag satt i samma tankar och på något plan finns de fortfarande kvar. It aint over til its over eller så.

Kram till oss alla som kämpar, var och en med vårt!

Ni är allt för underbara tjejer...tack för alla kramar och allt stöd! Ni få en STOR kram tillbaka!!!

Nenne ja din ikon kan vara lite fel ibland,men det tycker bara jag är härligt den livar upp liksom

Lappis jag hoppas att du snart känner dig bättre och att du slipper att ha ont

August,vilken härlig helg du verkar ha haft...grattis till 30:årsdagen

MrsB,ja en begavning är ju alltid en begravning! Dem ledsama,jobbiga och inga roliga alls!

God morgon! Intressant att fortsätta följa diskussionen som jag lämnade mitt i igår. Själv befinner jag mig ju också fortfarande i den "ogravida delen av tråden". Vi har försökt i ett halvår, så det börjar ju bli ett tag nu, men det är ju långtifrån lika länge som ni "veteraner"; Sweet, Victory, Lappis och Telis (inte Frejis att förglömma heller).

Båda mina föräldrar och min mans föräldrar har haft väldigt lätt för att bli gravida; båda paren har tre barn vardera och utifrån vad jag läst mellan raderna har inget barn tagit längre tid på sig än 6 månader att bli till. Jag vet ju att man inte kan "ärva" sådana egenskaper rakt av, men av någon anledning trodde jag nog trots allt att det skulle gå ganska fort för oss att bli gravida; åtminstone max ett halvår.

Nu är jag ju då trots allt här, och har inte blivit gravid efter ett halvår, men jag tycker ändå att det känns helt OK. Förvånande nog faktiskt, för oftast är det ju förväntningarna som avgör om man tycker något är bra eller dåligt, tar lång eller kort tid, osv. Med tanke på att jag förväntade mig att det skulle gå fort (trots att jag läst om alla era vedermödor sedan trådens begynnelse - vad har jag lärt mig egentligen? ) borde jag ju vara heldeppig nu. Fast jag är otroligt tacksam för att jag känner mig OK, och det är klart att jag är besviken.

Nu ska vi ju köra med Pergotime i den här cykeln, och det har definitivt hjälpt upp mitt humör. Den här gången gör vi ju något som vi inte gjort i tidigare cykler, och det är klart att man då får nya förhoppningar om att lyckas. Jag trodde att man skulle känna så för varje ny "grej" man provar, men efter att ha lästa dina inlägg, Lappis, inser jag att det inte nödvändigtvis blir så. Sen antar jag att hormonerna kan spela en stora spratt och just under en ivf-process rör man ju verkligen runt i "hormongrytan". Iallafall väldigt intressant läsning för mig, som kanske också hamnar där så småningom.

En sak har jag iallafall lärt mig, både av tråden och av att det inte gått i racerfart för oss att bli gravida, och det är att få barn verkligen inte är något man kan ta för givet. Jag tror säkert att det löser sig för alla här i tråden på ett bra sätt, förr eller senare, med eller utan barn, men vägen dit kan nog många gånger vara otroligt jobbig.

Nu märker jag att jag inte riktigt vet vart jag är på väg med det här inlägget, men diskussionen har iallafall väckt många intressanta tankar hos mig. Många kramar till er allihop!

Godmorgon alla!!!!!

Är ledig idag, skönt!!!!!

Ev ska jag jobba i eftermiddag/kväll eftersom det är sagt att vi ska ha ett föräldramöte på jobbet, men igår var det inte så många som hade anmält sig så vi får se om det blir något eller ej.

Tinga

Det tog ett halvår innan vår första son blev till, men sen blev det lättare att bli gravid efter det. Men då kom ju andra hinder emellan som vårt MF. Så är det inte det ena så är det det andra.

Har lärt mig att livet inte alltid är rättvist och allt ska inte vara en dans på rosor. Tyvärr!!!!

Tinga, jag känner igen mig i ditt resonemang. Min mamma blev gravid direkt med både mig,syrran och brosan!! Jag trodde med att det skulle bli lätt för mig,och visst är jag lite besviken nu när det inte verkar vara så lätt. Men efter allt som hänt mig den senaste tiden,så inser jag att mitt "problem" inte är så stort! Det är nog inte meningen att jag ska bli gravid än. Visst kommer jag att fortsätta att hoppas varje månad,och visst kommer jag att bli besviken varje gång tanten kommer att dyka upp,men jag inser att det är inget jag kan göra någonting åt! Jag tror att våra livsöden redan är bestämda när vi födds...jag vet att jag en dag kommer att bli gravid och jubla högt över ett plus,när den dagen kommer vet jag inte. Men jag hoppas att det blir snart...

Lappis: Näe! Din kollega också?! Hur GÖR dom?!

BS: Ja, jag borde kanske ringa och kolla hur länge det kan dröja med läkarbesöket, eller åtminstone stöta på lite. Men nu befinner vi oss i ÄL-tider så jag fokuserar mest på det.

Tinga: Skönt att höra att du inte fått panik ännu. Jag kan säga att det underlättar INTE försöken! Behåll lugnet så länge du kan!