• nu är jag fruL

    När märker man av det?... 1 år!!!!

    När märker man av det?

    Ja just det tjejer när märker man av att man blivit gravid? Och hur märker man av att man har ÄL?

    Nu har vi diskuterat det här ämnet under ett år! och mycket har hänt under resans gång. Men än är vi vel inte klara, eller hur?

    Här fortsätter vi. Vi har nu jagat ägg, aladåber och pluss i några trådar. Gråtit och skrattat ihop. Framgångarna och bakslagen har kommit om vart annat i tråden om hur man märker att man är gravid och hur man blir gravid.

    Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    MEN om ni tänkt bara sticka in huvudet en gång och berätta att ni plussat! Gör INTE det. Här kämpar vi tillsammans i både med och motgång.

    Välkomna alla nya och gamla

  • Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!
  • Vännerfan

    Ha ha. Jag ringde Mugglan för jag såg just att hon ringt och lämnat meddelande. (Visserligen för flera timmar sen- men jag har ännu inte lärt mig mobilen vad det verkar. Och telefonnumret hon ringde från lyckas jag för allt i Världen inte få upp igen. Lite irriterande. Får nog försöka ta mig tid att läsa mer i instruktionsboken men den är ju så TJOCK! Annat var det på min gamla mobils tid när man har mobilerna för att ringa och messa med bara ;.) ). Nåväl, jag tänkte att eftersom hon inte svarade kanske kanske svaret varför hon inte kunde det fanns att finna här och det gjorde det ju

    Jösses, vilken galen Värld man lever i egentligen.

  • Piggelin1

    Lappis, har även en fd kollega som är 36 & singel & hon funderar seriöst på att skaffa barn utan att mannen med stort M finns där.
    Vet att jag bollade samma tankar med mig själv innan jag träffade min man för tre år sen. Tror att jag skulle kommit till samma slutsats som MissX, dvs skippa barn & se till att få ett fullgott liv ändå - men var klart intresserad av alla sådana diskussioner.

  • Vännerfan

    BS,
    det gick bra hos tandläkaren. Men det var för att sköterskan tog hand om honom. Hon hade inget emot det verkade det som (även om han nog blev lite skrämd först av hennes tjocka glasögon), så jag vet inte hur det hade gått annars. Förmodligen inte särksilt bra tror jag. Jag hade riggat med en massa nya och gamla leksaker som satt fast i vagnen så han skulle ha mycket att titta på och greja med, men gav honom också en bitring att hålla i och när han tappade den blev han bekymrad iaf för det var ju såklart just den han ville ha just då...

  • BrudSommar2006

    Hallå ni i Göteborg, vet ni om man kan göra 4D-ultraljud någonstans hos er? Har för mig att man kan det, det har kanske nämnts här i tråden redan. Har en bekant som gärna vill i så fall.

  • BrudSommar2006

    Vänner, ha, det gäller att hålla koll på varandra!

    Svarar folk inte får man kolla här eller på facebook eller vad man nu kan komma på för tålamod har man ju inte och nyfiken blir man...

    Jag tycker att det är mycket jobbigare att vara mammaledig än jag föreställt mig, jag som såg fram emot det så mycket innan, fast även med den vetskapen jag har nu så skulle jag funderat på adoption. Om jag inte hittat rätt man så vet jag inte hur jag skulle ha gjort, det hade varit trist att inte få möjlighet att försöka få barn.

  • BrudSommar2006

    Muggles, jag tycker att bvc är lite dåliga på att ge tips på det mesta, det heter att alla barn är olika typ vad det än gäller.

    Iris har aldrig långa skrikperioder på flera timmar, det är alltid relaterat till att hon tröttnat på den tilldelade aktiviteten eller att hon är trött. Tex, man lägger henne i babygymmet eller i korgen under musikmobilen en stund för att man måste gå på toa eller plocka i ordning för att vi ska gå ut eller så, då måste man vara snabb innan hon blir ledsen, lägger man henne i vagnen för att gå ut så tycker hon antingen att det är OK eller så kommer man en liten bit hemifrån och sedan blir hon jätteledsen. Om man då insisterar på att fortsätta gå så är det troligaste att hon illvrålar tills man är hemma igen eller så ibland om man har tur somnar hon till sist av utmattning. Är man i ett köpcentrum så får man plocka upp henne så att folk inte tror att man sysslar med barnmisshandel, då blir hon ju nöjd direkt men då får man ju kramp i armen rätt fort av att bära henne på ena armen och dra vagnen med den andra så då får man ju ge upp handlandet. Ibland går det att muta henne med lite ersättning i vagnen så att hon står ut ett tag till men det går sämre och sämre med det. Om man stöder upp henne så hon sitter lite mer går det en stund till men ingen lång stund. Hon halvligger ju alltid numera för övrigt, att ligga platt på rygg går inte alls. Eftersom jag har så ont i kroppen så får jag flytta henne mellan olika ställen i lägenheten ett par minuter i taget tills hon tröttnar och försöka underhålla henne i soffan så gott det går och muta henne med amning ibland och börjar hon illvråla är det knepigt eftersom jag inte klarar att gå runt med henne mer än korta stunder.

    Nåväl, det kommer väl en vändning förr eller senare och idag har varit en rätt så bra dag faktiskt.

  • muggles

    Jag tror inte att det finns 4D-UL i Götet än, vi verkar lite efter här. Skulle väl vara Barnmorskegruppen i så fall, de verkar först med allt.

  • muggles

    BS: ja det låter skitjobbigt. Kan tänka mig att Iris är rätt tung nu för tiden, de växer ju så fort. Men bra att det finns bättre dagar! Vad jag märker är att Moa blir uttråkad av att vara inne hela tiden så vi behöver komma ut varje dag. Men det är ju rätt svårt för dig om Iris inte gillar att åka vagn... Jag har tyvärr inga tips...

  • Clownis

    Jag har också en kompis som, när hon var singel, sa att om hon fortfarande var singel vid 36 skulle ho åka till Danmark för att prova lyckan med insemination. Hon har nu hittat mannen med stort M men barn har det ännu inte blivit (som ni alla vet går det inte alltd på beställing).

    Tidigare i livet har jag alltid varit för adoption men i den underliga situation jag och min man befinner oss i idag, skulle det inte vara ett alternativ. Att skaffa barn är en rent egoistisk handling. I vårt fall kanske ännu mer egoistiskt än vanligt (om det nu går). Jag vill ha ett barn med den mest fantastiska mannen som finns, dvs min make, för att kunna ha en del av honom kvar den dagen han går bort. Ett adopterat barn hade troligtvis inte kunnat uppfylla det på samma vis. Visserligen hade vi inte heller hunnit få ett sdoptivbarn med dess långa processer om maken ska få uppleva barn.

    Ja, vad ska man säga, livet är svårt......

  • Tinga

    Clownis - jag vet knappt vad jag ska säga efter ditt inlägg - din och din mans livssituation ger mig verkligen perspektiv på min egen tillvaro. Ingen vet vad morgondagen för med sig, och ibland är det kanske lika bra det. Kram!

Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!