När märker man av det?... 1 år!!!!

Mrs B - en av fördelarna med att hänga här, tycker jag, är att man får så bra perspektiv på sin egen tillvaro. Ibland sjunker man ner i sina egna problem, och det måste man få göra ibland, men sen kan det vara skönt att läsa om andra också, och inse att man kanske trots allt inte har det så illa. Nu menar jag inte att jag gläds åt att andra har det värre än jag, men att iallafall veta att man inte är ensam om att ha problem kan vara någon märklig sorts tröst.

Junilejon - tänk om man hade fått välja vilka egenskaper man skulle "ärva" från sina föräldrar!

Victory - vi får väl se hur länge lugnet varar... I viss mån kan man kanske styra över det själv, men eftersom det är mycket känslor inblandade blir "styrningen" svårare, vet jag av egen erfarenhet. Men jag tackar och tar emot så länge. Egentligen tycker jag att det känns ganska olikt mig att vara så här lugn, för tålamod brukar långtifrån vara min bästa gren, men jag kanske har överträffat mig själv den här gången.

Jaaaa, äntligen en filosofisk diskussion igen! Jag förstår absolut de tankarna Lappis och ni andra, alltså "vill jag verkligen det här". Är det inte så ibland att man jagar ngt med blåslampa som man inte kan få?

Jag är en sån som alltid har vetat att jag vill ha barn, vilket kanske inte är ngt man automatiskt förknippar med mig. JAg är ingen sådan tjej som "älskar barn", dvs jag gillar inte alla barn och jag har aldrig varit speciellt förtjust i el intresserad av spädbarn. Har alltid tyckt de ser ung likadana ut, är ganska ointressanta där de ligger som paket. Däremot (vissa) barn som är 1,5 år och uppåt är jätteroliga; deras funderingar tex kan verkligen vända upp och ner på ens föreställningar om livet.

Men jag kan faktiskt förstå om man vill leva utan barn, jag tror inte alls att det är naturligt för alla att vilja ha barn. Men en sak man ska tänka igenom tror jag, är hur det kommer att kännas när ens vänner får barnbarn. Jag har nämligen läst att de ofrivilligt barnlösa ofta drabbas av ännu en sorg när detta händer. De har bearbetat sin egen barnlöshet men sedan kommer den tillbaka när de inser att de inte kan få barnbarn heller. Detta kan ju en adoption råda bot på. Så jag tror man ska tänka igenom det. Men om man sedan bestämmer sig för att ens liv är bra ändå, så är väl det helt ok. Ett liv med barn är ju roligt men även jobbigt, så det är ju både och. Ett liv utan barn kan ju vara väldigt fullt av livskvalitet det också, fast på ett annat sätt.

Men jag som alltid velat ha barn, hade absolut adopterat om vi inte kunnat få. Jag kan även tänka mig att adoptera nr 2 om vi inte kan få ett till själva, för jag skulle gärna vilja ha två. Men går inte det av ngn anledning heller (el tar typ 5 år) så är jag jättenöjd med att ha fått ett.

Förresten, jag har börjat kopiera mina inlägg innan jag trycker på "post"- knappen, särskilt om jag skrivit ett långt inlägg, för BT är ju så instabilt.

Fortsätt jättegärna diskutera sådant här! Kram på er!

Känner mig lite deppig idag, fast jag borde inte klaga som har underbara Iris, men på tisdagmorgnar har vi babymassage. Efter det går alla de andra mammorna långpromenad och går sedan ner till Solna centrum och äter lunch. Fast jag kan ju inte följa med eftersom Iris blir så förbannad av att åka vagn. Så det känns som att de lär känna varandra allihop nu och börjar umgås och jag hamnar utanför. Fånigt jag vet.

Hej! Jag undrar en sak ang. grav test, kan man ta det även på kvällen, eller är det bäst att ta på morgonen? Jag har gått över med 6 dagar (är väldigt regelbunden annars). Tacksam för svar!

Rocelia - jag är inte rätt person att svara på gravtester men säkert kan någon annan av tjejerna här inne svara på din fråga.

Muggles - har en arbetskamrat som snart fyller 65 år och är ofrivilligt barnlös. Hon har berättat att det var jätttungt nu när alla får barnbarn. De gjorde istället slag i saken och köpte en jättesöt hund! Så det har på något sätt blivit deras lilla baby.

Hej Muggles, hur går det för er? Fungerar det bättre med amningen nu?

Här går det bra med amningen men inte så bra med sömnen, det verkar nämligen inte som att hon vaknar så ofta som hon gör för att hon är hungrig och att trycka i henne en flaska innan läggdags har visat sig helt omöjligt, hon vill helt enkelt inte ha. Sedan får jag ju mina krypningar i kroppen så även fast hon sover så får jag ofta gå upp och röra på mig och ibland ligger jag och kan inte sova i alla fall. Men, men, på något sätt måste jag nog få hyfsat med sömn i alla fall för jag känner mig inte nära en kollaps eller så! Det är synd att det inte går att få henne att somna eller somna om på något annat sätt än att amma, jag har provat det mesta känns det som.

Däremot känner jag mig lite deppig eftersom jag inte riktigt orkar med hennes dåliga humör men, men, det måste ju vända någon gång.

Igår sov hon större delen av dagen och varje gång hon vaknade så var hon jätteledsen, hon brukar aldrig sova så mycket på dagarna. Jag trodde att hon kanske hade någon förkylning på gång eller så så jag lät henne sova. Det visade sig vara fel beslut för i natt strulade hon och vaknade en gång i kvarten fram till klockan två! Hon verkade helt enkelt inte speciellt sömnig, suck.

Rocelia, vad jag minns så kunde man testa även på kvällen men det står ju på förpackningen. Clearblues digitala är bäst.

Lapinette, själv känner jag ofta att jag kanske skulle nöjt mig med en hund! Fast självklart menar jag det egentligen inte, det är jag som är gnällig bara. Det jag kände när vi funderade på barn var att jag verkligen ville ha försökt så att jag inte ångrade mig när jag blev äldre och det var för sent.

Vickan förresten, hur är det med dig, såg att du är hemma sjuk?

Brudsommar - tack för att du bekymrar dig! Jag ligger hemma med nån variant på magsjuka. Blev sjuk på jobbet igår och tog mig med viss möda hem (70 min bussresa). Fick inte behålla nån mat alls igår, men idag går det bra att äta även om jag inte är ett dugg sugen.

Orkar knappt sitta här vid datorn men har tröttnat på att sova.... TRIST åkomma!

Tycker att tråddiskussionen om adoption/ev liv utan barn är jätteintressant men orkar inte skriva något inlägg just nu.

Stackare! Bädda ner dig igen du, diskussionen finns väl kvar här när du känner dig piggare igen.