När märker man av det?... 1 år!!!!

Sweet - ingen blondie här heller! Har redan sagt till maken att om vi ska adoptera så vill jag ha ett barn från Asien för då blir det mest likt oss.

Min stora oro är att vi kanske inte ens skulle kunna adoptera!!!!!!
Så länge vi bor här i USA kan vi itne. Och om vi flyttar tillbaks till Sverige måste vi ju båda få jobb så vi har en inkomst innan man kan tänka sig att adoptera. Och åren går och man måste köa... Och nu har många länder skärpt sina krav på adoptivföräldrarna, både ålder och inkomst och sjukdomar etc, och detta skrämmer mig jättemycket.

Så det har verkligen ingenting med att göra att jag vill ha barn som ser ariska ut eller några såna dumheter!

Håller med Sweet! Har nog mer eller mindre omedvetet börjat undvika tråden mer och mer för att jag inte har något att tillföra i bebis-snacket. Absolut ingen kritik från mig heller, det är ju naturligt att det blir mer bebisprat när många är gravida eller fött. Det är bara jobbigt att stå vid sidan om...

Aaaagh, nu försvann ett av mina inlägg också!

Victory, jag förstår preciiiiiis vad du menar!

Sweet, ni är ju inte så förfärligt gamla och dessutom gifta och välutbildade och friska - det är helt omöjligt att dom skulle neka er att adoptera!!

*kramar*

Hahaha Telis!
Jag trodde inte att du inte gillade adopterade barn..!!!!
Du verkar ju inte haft någon superaversion mot mig direkt...!

Jag tog verkligen inte illa upp!!!

Jag förstår att alla inte vill adoptera och det är något jag verkligen inte kritiserar eller har några som helst åsikter om faktiskt. Jag tycker att alla bör leva det liv som passar dem bäst. Så länge man inte skadar någon annan så är det ju helt upp till var och en att fatta de beslut som man själv vill leva med.

Men i mitt fall så handlar det om att jag så gärna vill ha barn att jag itne alls bryr mig om varifrån de kommer. Min livmoder eller någon annans. Det spelar liksom ingen roll.

Och vad beträffar detta med adoption och hormoner och "bonding" så tror jag att det i de flesta fall inte är några problem. Vissa som adopterar sätter ju hormonerna igång på när barnet väl kommit så de börjar laktera!!! Trots att de inte varit i närheten av en graviditet.
Så jag tror inte att just detta "måste" vara vara ett problem.

Och själv är jag totalt likgiltlig. Tycker inte ens det är jobbigt med allt bebissnack.

Jag har också hamnat i likgiltighetsstadiet!!! Det här med barnaskaffande verkar följa en viss kurva, kanske skulle man skriva en bok om det.

Åh, nu känner jag att jag saknat någon att utbyta gemensamma funderingar med!

"Inte så förfärligt gamla" - men ta och skjut mig! Ni är inte ALLS gamla menar jag!!