När märker man av det?... 1 år!!!!

Starkt jobbat, Nenne! Nu är bollen i rullning!

Tillbaka från konferensen, trött och mörbultad, men har haft roligt!

Clownis - GRATTIS!!!!! Ååååh vad jag är glad för er skull!!! Visst är det magiskt det där plusset som man knappt vågat hoppas på...

Junilejon - Beklagar sorgen även jag. Overkligt och tragiskt när sådant händer, oavsett om det är väntat eller ej.

Lappis - Kroppen behöver "rensa ur" sig även när man går ner i klimakteriet. Jag hade mindre och mindre "mens"-blödningar de 3 första månaderna efter operationen, sen slutade det helt. Jag är dock glad för dessa blödningar, för jag tror att det är därför som jag inte haft några blödningar under graviditeten. Många får ju sånt de första månaderna och blir såklart väldigt oroliga.

August - Grattis till inköpen! vilken tur att det redde ut sig, vet hur det är när förväntningar inte infrias... Fick ett riktigt utbrott en av de sista dagarna på semestern när jag tyckte att jag inte hade fått shoppa tillräckligt mycket... Grät och grät och grät! Stackars sambon...

Koko - ska tänka positivt, kroppen rensas ut, kroppen rensas ut *säger det som i ett mantra*. Ja, för inte mycket blod kan finnas kvar tycker jag. Nåja, efter lite lunch och dundertablett så mår jag bättre. Blir bara så sömnig av tabletten att jag nu istället känner för att lägga ned huvudet på tangentbordet.

Clownis - Nu forstod jag att du hade plussat!!!!

Haftigt!!!! Stort lycka till nu och ett enormt grattis till er!

Vågar knappt säga det man jag tror faktiskt aldrig vi kommer att få barn. Visst ska vi göra IVFer nu men jag tror inte det kommer att funka. Vet inte om jag är knäpp men så har jag känt de senaste veckorna och konstigt nog är jag helt lugn, inte ens ledsen.

Tinga - ...och att tantskrallet kom . Jattetrakigt. Men jag vet att du har nya forvantningar och andra forutsattningar den har gangen .

Men Lappis - Kanner du sa nu fastan du inte ens har ett misslyckat IVF-forsok? Otroligt trakigt. Det maste kannas sa tungt.

Vad sager din man da? Gar han med pa att prata om adoption nu eller vill han vanta langre?

Har inte sagt något om detta förutom till en kollega idag på lunchen. Vet inte varför jag känner så och kanske är det bara tillfälligt. Det är inte deprimerande och jag är inte ledsen.

Lappis - åh, vad tråkigt att du känner så! Tror du att det är en försvarsmekanism? Vi har ju hittills 100%-igt utfall för ivf här i tråden, så jag tycker att det verkar lovande. Får man lov att hålla tummarna för dig, även om du själv inte är optimistisk?

Lapinette - du tror inte att det kan vara en bieffekt från sprayandet? Man sätter ju de naturliga hormonerna ur spel då, och om du är i "klimakteriet" nu kanske känslor och tankar blir annorlunda?