Pa den har sidan ar vi ju vana att det ar som en berg-och dalbana, sa jag maste fa beratta om shoppingen igar.
Vi var ju i Dublin i helgen och firade min kompis 30-arsdag. Festen var sa himla lyckad; ursociala irlandare och livemusik i form av ett rockband och en irlands folkmusiker. Festen varade till 07.00 igar... de vet ju hur man festar loss!
Eftersom jag inte var den som laste dorren igar morse drog jag upp mannen till stan for lite byxshopping. jag akte pa bakslag pa bakslag da jag blev hanvisad till butiker som endera var stangda och som inte hade mammaklader. Eftersom detta var mitt andra misslyckade forsok (och pga att jag bara har ett par jobbyxor kvar i garderoben nu) sa tappade jag modet en svang.
Mannen kramade om mig och injecerade hopp och energi, sa jag tog mig till Next. Dar inne blev det riktig julafton! Jag hittade min storlek (36/8) med short legs t o m!!! Tamtaratamtaratam!!!
Jag hittade ocksa ett par jeans som satt tajt och fint over rumpan, till skillnad fran alla hosackar jag hade provat innan. Nar jag skulle betala sag jag en kvinna med en "Mothercare"-pase. 10 sekunder senare hade hon guidat mig till nasta hopp. Jag var mitt i ett stim!
dar inne hade de massor med byxor som skulle passa perfekt till jobbet, men inte en enda 36:a... Det fick bli tva overdelar istallet - alltid nagot.
Dessutom kopte jag tva par nya stovlar forra veckan, sa nu kan jag anvanda nagra kjolar ett tag till. Paniken har nu lagt sig men jag ska ta mig en svang till laskiga Oxford street for att besoka de maktiga shoppingcentren John Lewis och Selfridges.
Har i UK kan jag inte bestalla klader pa postorder som hemma. kan kan jag val, men jag har inte returratt...
Ar det nagon fler an jag som upplever att man far "ta det som finns" nar det galler mammaklader? Annars brukar man kunna vara krasen, valja bland hundratals plagg i olika farger och monster, och i slutandan kopa den som ar finast och sitter bast. For mig har det nu varit "jippiii - min storlek, jag tar den!", aven om den r brun...
