• nu är jag fruL

    När märker man av det?... 1 år!!!!

    När märker man av det?

    Ja just det tjejer när märker man av att man blivit gravid? Och hur märker man av att man har ÄL?

    Nu har vi diskuterat det här ämnet under ett år! och mycket har hänt under resans gång. Men än är vi vel inte klara, eller hur?

    Här fortsätter vi. Vi har nu jagat ägg, aladåber och pluss i några trådar. Gråtit och skrattat ihop. Framgångarna och bakslagen har kommit om vart annat i tråden om hur man märker att man är gravid och hur man blir gravid.

    Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    MEN om ni tänkt bara sticka in huvudet en gång och berätta att ni plussat! Gör INTE det. Här kämpar vi tillsammans i både med och motgång.

    Välkomna alla nya och gamla

  • Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!
  • Oms

    Vickan - det du säger "att ni kommer att ångra er om ni inte försöker" är nog en mkt vanlig anledning till att man tillslut tar steget och påbörjar barnproduktionen. Tillhör man inte de barnälskande längtande människorna som springer fram till varje barnvagn på stan, ja då blir det nog inte mer än att "man kommer att ångra sig om man inte försöker" du får se det som din stora drivkraft även om det känns konstigt. Men om man redan har ett färdigt fungerande liv så dyker det inte upp ngn ängel på din axel och säger att NU - nu e det läge...

    en annan sak om du verkligen INTE vill ha barn - men då hade du aldrig tänkt att du skulle ångra dig - dåv et du att du är "better off without it"

    men jag förstår dig hur sjutton vet man att man tar rätt beslut?

  • viktualia

    September - men då är åtminstone din make motiverad. Min verkar ha ungefär samma inställning som jag... att jag slutar med p-piller om några veckor beror bara på att vi/jag inte kan hitta något vettigt skäl för att fortsätta...

    Och jag tror säkert att det ligger något i din analys av att ambivalensen kan slå över i ÄL-jakt modell mer än engagerad...

    .... så det återstår att se vilken inställning jag har nån gång framemot mars eller så...

    (jopp, målet är fortfarande att banta klart först och det är färdigt i januari om tidtabellen hålls)

  • Mrs  B

    Hej!

    Är nu hemma igen efter ett besök hos BM och har precis avverkat middagen med sonen. Nu vilar han middag framför sin lilla tv och jag sitter här. Skönt!

    Besöket hos BM gick bra fast lillkillen inte ville vara framme så vi kunde höra hjärtljuden. Tog som vanligt tid och mitt hjärta dunkade fortare och fortare. Det var en praktikant som gjorde undersökningen men jag tror inte hon såg hur skräckslagen jag var men min BM såg det och lugnade mig.

    Alla tester såg fina ut, men hade gått NER i vikt istället för UPP (har nog med magsjukan att göra) och hade fått lite äggviteämne i urinen (vad nu det betyder????????).
    Gjorde även glukostestet och klarade mig fin fint, ingen diabetes i sikte......

    Frågade om min "värk" i kroppen och både BM och praktikanten rekomenderade avslappningsband som finns på apoteket. De trodde att det hade med stress att göra. Men känner mig inte särskilt stressad egentligen, mentalt kanske?????

    Ska till BM om tre veckor igen så vi får se hur det ser ut då!

    BrudSommar2006
    Kanske så för dig också????????
    Värk = stress

    Jag tillhör den skaran som alltid har velat ha barn (fast jag var trött på dem ett tag under gymnasiet eftersom mamma var dagmamma), men har inte velat skaffa barn förrän rätt tid var inne. Maken ville börja producera ett tag innan mig men det fick vänta. Utbildning och jobb gick före. Nu är jag nöjd som det är med ålder och tidpunkt!

  • Page

    Frejis, härligt att få se lilla taxen här igen! Mina tankar går ofta till dig.

    September, jag hoppas att din oro blev stillad i dag!

    Lappis, det är bra att känna sig likgiltig ibland. Passa på att hämta nya krafter till kommande ivf! Fast jag förstår precis hur du menar med den positiva ivfstatistiken...

    Vickan, har du provat att föreställa dig livet utan barn? Alltså, i stället för att fundera på hur ert liv skulle bli med barn. Hur känns den tanken? Om du fortfarande inte vet hur du känner i februari (risken är nog stor), och om du vill njuta av din smala kropp en liten stund till kan du sätta in sån där spiral utan hormoner. Kroppen får en stund på sig att återhämta sig från p-pillerhormonerna och ni får lite längre tid på er.

    Muggles, så trevligt att höra att livet med Goa Moa verkar ha blivit lättare tack vare att matningen fungerar väl!

    Nenne, prova med "prata på du, jag lyssnar i alla fall inte" till din vän. Hahaha *elakt skratt* Ibland måste man ta ned de lyckliga jäklarna på jorden!

    Oms, jag vill ha dig som min mamma! Jag vill krypa intill ditt bröst och bli omsluten av det lugn och värme som du utstrålar. (Inte så äckligt menat som det låter)

    Sweet, om du inte skriver här så ofta så MÅSTE du blogga mer! Abstinens! Hoppas att blåbäret är en aning ljusare nu.

    AM, jag får panik när du skriver kryptiska saker på bloggen. Känner mig dum och okunnig. Men jag skrattade gott åt Livias nya hobby! Jag brukar stå först i folks adressbok så jag får den typen av meddelanden ibland.

    MrsB, stress är en lurig åkomma. Lite som högt blodtryck, man kan ha det utan att vara medveten om det själv. Skönt att testerna såg bra ut!

  • viktualia

    Page - ett liv utan barn. Tjaaa det skulle väl innebära att tillvaron såg ut som den gör idag, att 80% av mina vänner tillhörde en annan grupp än jag och att jag kände mig utanför.. typ. Mer fokus på karriär, långa resor och "vuxna" äventyr än dagishämtning, föräldrarmöten och avancerad semesterplanering. Mindre behov av husköp och byte av bil till stor kombi, men tid och pengar till dyra hobbys.

    Men samtidigt - jag har ingen som helst ANING om hur jag vill att livet ska te sig om tex 10 år. Tittar jag 10 år tillbaka så hade jag då, vid 20 års ålder, aldrig trott att jag skulle ha den livssituation jag har idag - åtminstone inte vissa delar.

    Så det där med att veta hur jag föreställer mig livet med eller utan barn - tjaaa det känns bara så grymt hypotetiskt!!!

  • Oms

    Page - vad söt du är! *rodnar o ler lite fånigt* tack! själv är jag tokimpad över din förmåga att skriva såna intresanta bloggar (har inte läst alla ska erkännas men de jag har läst) du har en gåva där som jag hoppas att ngn bra arbetsgivare upptäcker snart!

  • start september

    Nu är jag både lugnad men lite oroad igen.

    Jag var på VUL och fostret sitter där det ska, hjärtat slår och den lill* sprattlade så fint. Jätteskönt att se!

    Men källan till mitt onda hittade vi nu också - en 10*8 cm cysta. Inte ovanligt, men tydligen lite större än normalt. Med lite tur kan den försvinna av sig själv, men gör den inte det kan det bli operation om ett par veckor. Känns lite otryggt.

    Jag var ju på akuten, så det blir till att boka tid hos den vanliga gyn så får han bestämma vad som händer.

    Jag ska på inskrivning imorgon, så jag får väl prata lite med BM om vad hon tycker.

  • Page

    Vickan, jaaaa, det är grymt hypotetiskt. Och dessutom känner jag mig grymt igen i dina funderingar. Det är så läskigt!

    Oms, bra att du inte tog det på det "äckliga sättet". Tack själv!

    September, härligt att det sprattlade och pickade som det skulle! Förhoppningsvis så blir inte cystan ett problem under graviditeten. Har för mig att Snartis ockå hade/har en cysta, och allt gick ju bra där.

Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!