• nu är jag fruL

    När märker man av det?... 1 år!!!!

    När märker man av det?

    Ja just det tjejer när märker man av att man blivit gravid? Och hur märker man av att man har ÄL?

    Nu har vi diskuterat det här ämnet under ett år! och mycket har hänt under resans gång. Men än är vi vel inte klara, eller hur?

    Här fortsätter vi. Vi har nu jagat ägg, aladåber och pluss i några trådar. Gråtit och skrattat ihop. Framgångarna och bakslagen har kommit om vart annat i tråden om hur man märker att man är gravid och hur man blir gravid.

    Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    MEN om ni tänkt bara sticka in huvudet en gång och berätta att ni plussat! Gör INTE det. Här kämpar vi tillsammans i både med och motgång.

    Välkomna alla nya och gamla

  • Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!
  • Tinga

    Lappis - usch ja, det här med karriär och barn är inte helt enkelt att få till på ett bra sätt. Ännu värre är det ju när man inte ens är gravid och ändå planerar för/pga det, på någon vänster!

    Telis - de har inget att välja på! Jag har inga planer på att avstå bebisverkstad till förmån för ett jobb.

  • Telemarkgrrl

    Lapinette skrev 2007-10-25 13:35:16 följande:


    Telis - om vi inte åker till Schweiz så räkna med oss!
    Lappis, ni är så välkomna så! Förhoppningsvis får våra makar dricka upp (nästan) all champagne också.
  • Frejis

    Hej tjejer

    September, det är ju jättebra att du var på akuten och kollade upp det hela. Blir jätteglad att höra att pyret mår bra och håller tummarna att det ska fortsätta så här bra ända till det är dags för den lill* att komma ut.
    Tycker att det är bra att de har hittat cystan och att din snälle farbror gynekolog (undrar om det inte är samma gyn som jag träffade, han som tar hand om gravida?) kommer att upprätta en handlingsplan. Det viktigaste är väl att du och din gyn vet om vad som händer i kroppen för att det är först då som man kan åtgärda det hela. Jag tror att det kommer att gå jättebra

    He he, på tal om min kanin... det är en liten hona som är vuxen och som har varit ute i två tre veckor. Vi har bestämt att behålla henne och hon är hur gullig som helst när hon dricker vatten ur sin flaska, bajsar i sin låda (rumsren!) och vill så gärna ha mer kaningodis.
    Ja, jag är förälskad

    Har annars varit förkyld i över en vecka och träningen släpar efter IGEN. Blä, det känns inte så bra i kroppen, men hoppas att jag kan komma igen med det till helgen.

    Tinga - det hela med ditt jobb låter lite jobbigt, men det är kanske ändå bäst att ta tag i situationen och söka nytt. Det kommer att kännas betydligt bättre när det blir mer konkret och när du börjar få positivt gensvar. *säger Frejis som inte kan fixa jobb med sin dumma doktorsexamen och som håller på att omskola sig. Men sen, närmare bestämt om 1.5 år är det min tur och jag ska försöka strunta i en eventuell gravidmage och konstiga funderingar som nästan alltid rör sig i mitt huvud *

  • MSW

    Innan jag börjar pladdra på om mig själv vill jag skicka kramar till alla som känner att dom vill ha och behöver det! Och säga att jag tänker på er även om jag inte kommenterar så himla mycket!

    Åh.. Nu diskuterar nu lite som jag känner att jag kan identifiera mig med, söka jobb med bebisplaner..
    Alltså.. Jag gör juh lite "tvärtom" mot vad "alla andra" gör, eftersom jag inte vet vad jag vill bli, men vet att jag vill ha barn så tänker jag juh ta barn först och så får jag väl få ihop kariären sen.. Men det känns juh sådär att söka nya jobb och lixom samtidigt gå och hoppas att man inte blir kvar där så himla länge.. Så himla knäppt, vem vet om jag överhuvudtaget kan få några barn?
    Tinga, känner igen problematiken!

    Annars är det lite halvt om halvt med mig.. Har varit mer eller mindre förkyld i 2.5 vecka nu, men passade på och varvade det med lite maginfluensa i förgår.. Nu är det bättre (lite hosta och snuvighet kvar bara) men däremot börjar min "Träff" med farbror doktorn närma sig(5 nov) och jag tänker mer och mer på det..
    Men jag har gått ifrån att fundera på om jag ska eller inte (ska göra det) utan funderar mer i banorna "var blir det ärr, hur stort" och "läskigt att sövas".. Och det värsta av allt "tänk om det inte blir bra".. Grät lite igen igår när vi kollade på Greys Anatomy (borde kanske låta bli det programmet fram tills jag har opererats ).. Men men..

    Ha det bra!

  • Lapinette

    Frejis - vad härligt med lilla kaninen! Vad ska hon heta? Gillar rumsrena och mysiga kaniner...är ju både mysig och rumsren myself .

    Själv har jag superlite att göra just nu. Sitter mellan två projekt och har uppdaterat brev etc ända in på nästa år. Supertrist när det är lugnt fast jag vet att jag borde njuta lite då jag har haft så mycket sen sommaren. Trots detta gör jag min bästa försäljningsmånad sen jag började här för fyra år sedan. Det gör en motiverad att stanna...trots att jag kan allt utan och innan. Men som sagt, vi får se...händer inget med barnverkstan så borde jag också ta tag i min jobbsituation.

  • Tinga

    Frejis - vad mysigt med din lilla kanin! Ska hon heta Lapinette?

    Får väl se vad som händer på jobbfronten, men jag tycker att barn och/eller graviditet inte ska hindra en från att byta jobb. Men det är så mycket lättare att vara klok för andras räkning än för sin egen!

  • Tinga

    Vi får kanske starta en "sidotråd" också, där vi kan ge varandra tips om hur man bäst söker jobb!

  • Tinga

    Förhoppningsvis märker man lite lättare att man fått ett nytt jobb än att man är gravid, så diskussionen kanske blir på en lite annorlunda nivå!

  • Tinga

    MSW - det är väl naturligt att tankarna kring operationen dyker upp i allt sötrre omfattning nu när det börjar närma sig. Men det måste kännas skönt att äntligen ha bestämt sig för vad som ska göras. Sen får du väl försöka "go with the flow" och se vad som händer vartefter. Håller tummarna för att allt går bra!

Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!