• nu är jag fruL

    När märker man av det?... 1 år!!!!

    När märker man av det?

    Ja just det tjejer när märker man av att man blivit gravid? Och hur märker man av att man har ÄL?

    Nu har vi diskuterat det här ämnet under ett år! och mycket har hänt under resans gång. Men än är vi vel inte klara, eller hur?

    Här fortsätter vi. Vi har nu jagat ägg, aladåber och pluss i några trådar. Gråtit och skrattat ihop. Framgångarna och bakslagen har kommit om vart annat i tråden om hur man märker att man är gravid och hur man blir gravid.

    Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    MEN om ni tänkt bara sticka in huvudet en gång och berätta att ni plussat! Gör INTE det. Här kämpar vi tillsammans i både med och motgång.

    Välkomna alla nya och gamla

  • Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!
  • sweetstreet

    Mugglan!
    Ja det är ju precis så med mig med! Jag skulle absolut inte vilja ha ett jobb som enbart är rutin. Tror jag skulle bli väldigt uttråkad då. Å andra sidan vore det biland skönt att tänka sig ett jobb som man itne behöver lägga ner så himla mycket tid och energi på som detta. Jag tycker att man oroar sig för jobbet så himla ofta och det kan ta på energin.
    Och just detta att om JAG inte jobbar så står mitt projekt still. Alltså hänger allt på mig! Ingen annan kan göra mitt jobb åt mig. Vilket gör att det ofta kan kännas svårt att vara ledig längre perioder etc...

  • sweetstreet

    Men men... så länge man ändå trivs med det man gör även om det kan kännas frusterarande ibland, så är det väl bra gissar jag?

    Men som sagt, jag är väldigt öppen för att jag kanske får tänka mig något helt annat den dag vi vill tillbaks till Sverige. För jobbmarknaden är fortfarande usel där på forskningsfronten ju.

  • mugglesfan

    Sweet: är man inte väldigt ensam när man forskar? Själv gillar jag att jobba i team, tycker inte om att sitta "ensam på kammaren" utan vill ha folk att bolla med. De bästa lösningsidéerna får man ju oftast när man beskriver sitt problem för ngn annan. Min mamma forskade på Handels här i Göteborg och efter hennes beskrivning så var jag inte så pigg på att forska. Dessutom tjänar man ju kasst också, jag menar vad får man som doktorand på Chalmers - 18000 kr/mån? Ni kanske har det bättre i USA iofs. Men många går väl in i avancerade specialistyrken i industrin efter en lic- el doktorsavhandling? Då kan man ju faktiskt tjäna lite bättre också.

  • sweetstreet

    Nja det är rätt olika det där med hur ensam man är.
    Jag har ju mitt eget projekt. Ingen kan göra mitt jobb åt mig så att säga. men man har ju sin grupp man jobbar med, och man kan alltid fråga folk runtomkring en. Det är nog väldigt individuellt det där HUR man väljer att lösa det. Vissa vill jobba ensamma och gör det. Andra söker upp kollegor för att dryfta problem...

    I och med att man ändå jobbar med samma typer av metoder så kan man ofta få råd av folk som använt samma metod.

    Men visst vad gäller ekonomin så blir man inte fet av att forska!!!!!
    Det kan jag säga!
    Inte här i USA heller. Om man inte går till industrin. Då kan man tjäna rätt bra här jmfrt med Sverige.

    Men akademisk forskning är inte särksilt välbetalt. Särksilt inte när man börjar tänka på hur många arbetstimmar man lägger ner per vecka/månad/år.... :?

    Tror dock att det är stor skillnad på foskning och forskning. Medicinsk forskning är nog väldigt annorlunda mot att forska inom ekonomi, litteratur etc. Både i arbetssätt och finansiellt.

  • sweetstreet

    För att lyckas överleva inom medicinsk forskning är det ändå helt nödvändigt med samarbeten mellan olika forskare. Det är jättesvårt annars. Så till viss del måste man klara av att jobba med andra.

    Lönemässigt så tjänar man inte så bra som doktorand. MEn det är ju också för att detta fortfarande räknas som en utbildning. En forskarutbildning. Man jobbar som vanligt men är ju inte "färdigutbildad". Men visst är det ett problem.

    Fast jag blir mest arg över att Sveriges utbildningssystem och arbetsmarknadspolitik är så himla puckade!!! Men det orkar jag itne ens gå in på och diskutera nu för jag blir bara upprörd. :[

  • Lapinette

    Jag ville också bli inredningsarkitekt men det var när jag var typ 16 år och inte nu när det är tusen olika inredningsprogram på TV. Rent generellt är jag en jäkel på att planera och då kan det vara tid, mäta vart prylar ska stå etc. På så vis gillar jag mitt jobb då jag har 6-7 projekt som rullar varje år och där det verkligen krävs bra planering och strukturering för att få det att gå runt. Det som även är skoj i mitt jobb är att man lär sig så mycket om olika branscher. Det är som är trist att jag kör samma projekt varje år...jag kan dem som i en liten box. Jobbar med marknadsundersökningar och vet inte vad jag ska bli när jag blir stor.

  • Lapinette

    Och jag är nog en ensamvarg. Gillar att ha ansvaret helt och fullt över mina projekt. Hade därför inga problem att jobba 2 veckor av 4 helt solo i Cannes. Samtidigt så blir arbetsuppgifterna väldigt mångsidiga och visst ibland sitter jag och gör "sekreterarjobb" som jag borde ha någon assistent att lämpa över det på men hellre så gör jag allt än att sitta med samma sak dag ut och dag in.

  • Lapinette

    Och åter igen verkar jag titta in här när ni andra har gått iväg.

  • BrudSommar2006

    Attans! Vi hade kämpat med att få den busiga bebisen att somna och så lägger maken henne i sängen balanserad mot en kudde lite dåligt så att hon bara några minuter senare lyckas rulla över på mage och får ner ansiktet mot madrassen och vaknar och blir jätteledsen! Så nu har jag fått ägna en stund åt att få henne att somna om men nu har det äntligen lyckats. Ska gå och lägga mig själv strax.

    Nu har vi äntligen kommit oss för med att boka dop, jag trodde att de lade dopen i samband med gudstjänst på söndagar men det gör de visst inte, inte i Täby kyrka där vi ska vara i alla fall, utan de hålls på lördagar och det var svårt att få tid eftersom det är så upptaget med bröllop hela tiden. Så de slår ihop flera barn per dop, det blir tre barn vid det här dopet tror jag. Ville vi ha eget dop hade vi fått vänta flera månader till och det ville vi inte. Så nu blir det i mitten på september. Känns mest skönt att vi tagit tag i det och bokat och får det gjort.

    Helgen har varit rätt så bra, bebisen börjar få lite bättre rutiner med sömnen sakta men säkert, både på dagarna och på natten, och det har varit fint väder så vi har varit ute hos mina föräldrar och suttit i trädgården för att slippa vara i lägenheten.

    Nu börjar visningarna igen nu på söndag har jag sett så nu börjar väl karusellen igen för vår del, fast vi är så trötta på att leta nu. Hade trott att man skulle få upp entusiasmen igen efter en sommarpaus men det känns inte så, nu vill jag bara ha ett hus!

    De har äntligen hittat en vikarie till mig, synd att de inte lyckades med det medan jag var kvar, nu kan det ju bli lite knepigt för henne att börja men jag känner inte att jag kan ta med mig Iris in till jobbet för att hjälpa henne heller. De har hittat någon som inte kan svenska vilket förvånar mig, visserligen behöver man väl inte svenska för själva jobbet, allt är ju på engelska, men på en svensk arbetsplats känns det ju ändå smidigt att kunna språket för administrationens skull. Om man behöver ringa samtal eller om man får brev eller så menar jag. Dessutom är ju både löne- och ekonomisystem på svenska. Ja, ja, det är inte mitt problem...

  • BrudSommar2006

    Snartis, vad händer???

    FruLlis, när är vändningsförsöket, det var väl den här veckan? Och blodprovet?

    Cicci, är du tillbaka från semestern än? Vad blir det för namn på silverfirren?

Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!