När märker man av det?... 1 år!!!!

Lappis,
låter som ert hem är tipp-topp nu! :)
Kan ibland sakna att ha något projekt på gång. När vi bodde i Stockholm så var det en del fix med lägenheten. Men här kan man ju itne göra så mycket. På både gott och ont förstås.

Angående mitt illamående så var det verkligen inte mycket och det kom i samband med att jag proppat i mig hur mycket mat som helst... så jag vet inte jag.... :? Symptom o symptom... Jag tror knappast det.

Är än så länge inställd på att få tantbesök under veckan.

Men OM jag inte fått det de närmsta dagarana efter BIM så ska jag nog testa mig i helgen??

Mugglan

ja det är en metod som jag inte får att fungera!!!! Grrrr!! :[
Jag trodde jag löst det för ett par veckor sedan, men sedan ville det ändå inte bli riktigt bra.
Hm?! Och det är såååå frustrerande när man vet att OM det bara skulle fungera så skulle man äntligen kunna ¨komma framåt. Till nästa steg åtminstone!!!!!!

Svårt att förklara men forskning är verkligen manodepressivt!!!!! :(

Nej jag gav heller ingen presetn på vår 1-årsdag,
Inte fick jag någon heller. Vi bestämde att vi skulle ut och äta gott istället. Så vi satsade pengarna åp en lyxig restaurang istället!!! :) :) :)
Kändes som bättre investering för vår del eftersom vi båda älskar att gå ut och äta, och eftersom det finns ett enormt utbud av bra restauranger här.

Mugglan ang symptom eller ej så började jag även få ömma tits för ett tag sedan. Och det får jag ALLTID 5-8 dagar innan mens. Så jag tror det snarare är ett tecken på att tanten gör sig redo för entré.

Å andra sidan funderade jag häromdagen och insåg att det optimala vore om det tog nästa gång! Inte denna. Jag VET att man inte ska eller kan tänka så!!!!! Men det vore faktiskt det.
Men sedan fick jag frossånger och insåg att jag säkert jinxat det hela bara genom att tänka tanken. :o När man egentligen ska tänka "jag blir glad om det ÖVERHUVUDTAGET fungerar NÅGONSIN".....!!!! ;)
Förd et vet jag ju faktiskt inte om det kommer göra.

Sweet: jag tror iofs att forskning är ännu svårare men programmering är också manodepressivt... För man ska ju hela tiden vara kreativ och lösa nya problem som man aldrig löst förut. Och kruxet är att man aldrig vet hur lång tid det tar att lösa ett problem (eftersom man inte löst det förut). Och så kommer projektledaren och frågar "när är du klar med den här funktionen?". Och man har ingen aning! "Kanske imorgon, kanske nästa vecka". Men samtidigt är det ju det som är så kul - det är ju en enorm kick när man väl löser det sedan! Och så kommer man ett hack framåt och sedan stöter man på nästa grej...

Oj! Blev jag ensam i tråden nu...

Är det någon som hört något från FruLLan, Koko eller Snartis förresten?????

Jag undrar jättemycket hur det är med dem!!!

FruLLan skulle väl ha vändningsförsök nu, och Koko skulle väl kolla Conny på UL??
Och SNartis vet vi ju har Kick'n på gång! :D

Det är nog snarare så att om det passar bättre att det tar nästa gång så tar det nu Nä jag vet, vi ska inte dra för stora växlar på litet illamående. Jag bara reagerade på att du inte haft just det symptomet innan (vad jag kan komma ihåg). Men det var ju ngn gång när vi var övertygade om att Lappis var gravid och sedan kom tantjäveln iaf, så...

Nix, jag tror ingen har hört ifrån dem.

Själv känner jag det som att min mammaledighet börjar imorgon iom att min man (och alla kompisar) går tillbaka till jobbet då. Har lite svårt att föreställa mig vad jag ska göra hela dagarna... Får väl hänga här

Visst är det så.

Det jobbiga med forskning är väl mest att 99% av allt jobb man lägger ner bara "blir skit".... Alltså visar sig vara fel även om det fungerar.
Och sedan är det ju hela tiden grejer som inte fungerar och man får byta metod eller material eller whatever....
JAg blir såååå trööööött!!!!!
Usch, ibland undrar jag verkligen helt seriöst vad fan man håller på med!!!!! Varför valde man det här knaäppa jobbet av alla tänkbara?! Varför inte något där man mer VET att det jobb jsg stoppar i "in-luckan" kommer vara proportionellt mot det resultat jag får från "ut-luckan"!

Å andra sidan är det j-gt coolt när det fungerar!!!!!!

Men jag funderar verkligens eriöst på att jobba med något annat senare. När jag blir stor!! :D För jag tror inte riktigt jag är skapt för forskning.... Plus att OM vi ska flytta tillbaks till Sverige så finns det ju fasiken inga jobb för forskare!

Mugglan! Coolt om du hänger här!!! :)

Jag tror nog annars att du kommer kunna fylla dina dagar rätt bra. Särskilt som det ju snart är en Slick'n på gång.

Men det där med barn efter BF verkar vara så otroligt olika.

Har kompisar som varit helt slut när barnet kommit. Och sedan har jag kompisar som blivit totalt uttråkade för barnet bara sover utom när det äter. En av mina vänner sa att hon gärna börjat jobba 2-3 månader efter födseln för hon blev nästan tokig att gå hemma för hennes dotter sov hela tiden (när hon inte åt) och det var jättetrist. Så jag tror t o m att hon började jobba lite hemifrån. Men sedan när hjon väl skulle börja jobba så var ju barnet mycket större och då var det ju roligare att vara hemma. Men då var det ju dags att lämna över till pappan. Det tyckte hon var orättvist....! ;)