När märker man av det?... 1 år!!!!

Jag har läst igenom dagens prat och glömt hälften jag skulle kommentera...*suckar över mig själv*

men en sak kommer jag ihåg och det är det här m att leka m barn... jag som inte ens gillade barn eller håller hållit i ett barn yngre än 6 månader innan jag fck min dotter svor på att inte bli ngn lekmorsa... jag lyckades bra det första året (då kan de ändå inte leka) och stod i mina högklackade i utkanten av sandlådan pratandes m ngn väninna eller så (vet inte hur mång gånger jag gungade dottern för att efter 10 min upptäcka att hon somnat i gungan...) sen blev dottern äldre och ville utforska världen och det var bara till o hänga med - vi var ute i skogen och "gissade bajset" plockade lönn löv och tog m hem o ritade av, vi var ute i regnväder och hoppade i vattenpölar och vi byggde kojor i vardagsrummet och grottor i snön på gården...

det kändes o känns ff helt naturligt att bara vara m dottern att faktiskt göra kul saker tillsammans även m det är på en "barnslig" nivå. Häromdagen så hade vi sång o dans på schemat och höll säkert på i 2 timmar o larvade oss och när hon sen skulle sova för natten sa hon att "du är världens bästa mamma jag älskar dig så mkt" DET mina vänner gör att man VILL "leka" sina barn oavsett ålder, det e lika mysigt nu som det var när hon var 4 år och vi satt i kojan i varagsrummet och åt satsumas och jag läste högt ur ngn gammal sagobok...

så det här m att leka m sina barn - jo för mig e det en självklarhet! man behöver inte leka m barbie eller köra bil 5 dgr i veckan men man kan gott o väl ta sig tid o finnas där. min pappa har alltig lekt m oss syskon och min mamma har suttit m oss på kvällarna och läst böcker, lärt en korsord att sy etc etc man har alltid känt sig välkommen och vi syskon säger allihopa att det har varit den ultimata barndomen.

självklart så lär man sina barn saker oxå det går automatiskt genom åren idag har jag tex en dotter som går hem själv efter skolan, gör mellis, gör de lätta läxorna och kommer o går själv till ev kvällsaktivitet för att vi sen alla sammanstrålar hemma och äter middag tillsammans och sen fortsätter m hennes läxor etc innan hon lägger fram kläder för morgondagen o går o borstar sina tänder - allt utan knussel då det nu är en rutin.

sen så har jag aldirg pratat bebisspråk m barn - förstår inte varför man gör det utan vi har haft rejäla diskussioner på vuxen nivå i tidig ålder. Och ska man t ex spela spel m mig får man ine fuska inte ens om man är 4 år utan här lär vi oss ordentligt - o vet ni vad - det fungerar super m såväl mina som andras ungar!

jag har ännu inget belägg för vad jag ska säga nu för dottern är bara 11 snart 12 år men av vad jag har hört av mer erfarna föräldrar (lärare, syskon, arbetskamrater etc) så är det bara positivt för framtiden att redan på ett tidigt stadium ha knytit an till sitt barn så att det är en självklarhet för denne att mamma o pappa är en del av det varagliga livet - dvs man ligger inte i riskzonen att bli en av de barn som hamnar fel. Detta var väl inte ngt man behövde reflektera över när vi var barn men det är heller inte i det samhället vi lever i nu. nu är det helt annorlunda och avsaknaden av föräldrar är den största boven i dramat när man ser tonårstjejer ute på stan fulla höga och hånglandes m äldre killar eller killar som ljuger om vart de ska o sen hänga m ett kickers gäng.

nu säger inte jag att leka m sitt barn gör dem till superharmoniska ärliga varelser det är more to it than so, men det ger knappast motsatsen heller

så, skulle var kul o läsa hur er syn är på det här när det har gått några år och era barn har kommit upp i skolåldern. believe me - man ändrar sig m tiden dottern har alltid varit så stolt över sin knäppa mamma och alla hennes kompisar har alltid hälsat glatt på mig då jag e så "rolig" men ändå rak, för mig e det en investering - gillar hennes kompisar mig ja då blir det svårt att smita undan sitt ansvar sen när hon kommer i tonårstrots

vilket ättelångt inlägg det blev! ville bara skriva lite om hur det är för mig...

nu ska jag kika på CSI

sen att sjunga för och med sina barn är jätteviktigt, det är ngt varenda pedagog tillämpar för att få barn att öppna upp o vara med. Jag har alltid sjungit massor m dottern och det har varit jättekul och hon tycker att det e så mysigt. nu e hon så pass stor att man får känna av läget, ibland e det "tyyyyst" eller "mammmmmmaaaaaa" och då får man lägga ned

Beröring är en annan viktigt sak. Att lära barn att gilla sin kropp, att beröring kan vara ngt fint o rogivande och att man oxå lär sig gränser och att säga nej om man inte vill. på de flesta dagis tillämpar man massage idag (som förälder får man godkänna det först) och det fortsätter man sen med i många skolor. Dottern som är en hyperaktiv tjej blev för en gångs skull lugn o rofylld - hon älskade sin massage och det var ngt jag tog fasta på.

nu slutar jag ... CSI var det ju...

God morgon, mensen kom med besked i morse. Känner mig ganska likgiltig för tillfället. Ledsen över att bara negga de få gånger jag skriver här inne.

Jag skrev några inlägg till igår, men verkar inte ha kommit med. Tack Sweetstreet för kramen, den kan jag behöva ännu mer idag.

Kramar från mig med Fru UH2 - usch så himla jobbigt!! Jag vet inte riktigt vad jag kan säga mer än att jag verkligen hoppas att ni kan få hjälp och att det ordnar sig så småningom! *kram*

Jag tror inte heller att man måste leka med sina barn, sånt kan dom ju göra på dagis och med kompisar. Att finnas där för dom och ta sig tid med dom och baka, läsa böcker, lyssna på dom och göra allt för att dom inte ska hamna snett är ju förstås en helt annan sak. Man behöver nog inte vara kul och lattjolaban för att klara av det.

Godmorgon!

Här öser regnet ner idag så det blir till att vara inne med sonen nu på förmiddagen. Ska till stan en runda i eftermiddag och då ska sonen vara hos mormor och leka en stund så jag kan göra mina ärrenden i lugn och ro. Något jag uppskattar väldigt mycket. Ska även träffa en kompis som väntar sitt första barn i januari, några veckor efter mig. Kul!

Ja, det här ämnet lek är spännande att diskutera för det finns så många åsikter och vad är egentligen rätt och fel?????

På det jobbet jag är på nu(en förskola) så är den Fria leken det viktigaste i deras pedagogik. De vill att barnen ska leka själva med varandra den mesta tiden de är hos oss, antingen inne eller ute. (Vi är lika mycket inne som ute.)
Detta för att lära sig lekens betydelse, rollspel, samarbete osv.

Nackdelen med detta jobb just nu är att jag är ganska trött på att leka när jag kommer hem, och vill hellre ha lugna aktiviteter med sonen medan han vill ha fart och fläng. Därför är det bra att maken ofta vill hitta på saker med sonen så får han den delen också.

Gomorron!
Har bara hunnit läsa lite då & då de senaste dagarna - men flera intressanta diskussioner, ser jag

Oms, vilken guldmamma du verkar vara! Inspirerande att läsa dina inlägg från igår kväll

FruUH, tänkte skickat en kram redan igår - men den kommer nu istället. Så förbaskat trist att det inte vill ta sig för er! Ni verkar ha kämpat länge nu! Har två kompis-par som också försökt läääänge & man har inte hittat ngt som helst fel på ngt av paren. Så jädra orättvist! Nenne, en sympatikram till dig med!

Annars så känner jag mig lite sliten idag, sovit halvkasst & vill mest bara krypa tillbaka till sängen & stanna under täcket.
Men igår kväll var det desto mysigare, andra gången på Magplasket. 34-gradigt vatten, en halvtimmes träning & sen en halvtimmes nedvarvning & avslappning i dämpad belysning. Mmmm! Speciellt flytövningarna är helt underbara, man känner sig helt tyngdlös när man flyter runt, slappnar av & andas långsamt...
En annan sak som piggat upp mig på morronen idag var en frukost med mannen på "Franska" på vägen till jobbet - alltid lika mysigt. Man får försöka hitta de små guldkornen i vardagen nu när det (iaf dag) känns lite kämpigare.

Muggles, vad roligt att Vänners/AW's metodik verkar funka på Moa! Har sparat ner din länk, Vänner, & även VB:at den till1 mannen!

Start Sept - känner igen känslan det där med att vara lite orolig för att blir borträknad på jobbet, när man berättat att man är gravid. Kände precis likadant jag med när jag berättade det i början av juni på jobbet. Men faktum är att det faktist känns som om jag oroade mig helt i onödan - det har rört på sig mkt på jobbet de senaste månaderna & det känns som om jag verkligen levererat det jag ska & lite till & min chef verkar klart nöjd med jobbet jag gör. Nästan så att det är han som förmanar mig att ta det lite lugnare. Känns skönt! Ska bli gott med ett break nu på 10-12 månader, men känns också redan som att det ska bli kul sen att komma tillbaka också - jag har ju bara haft detta jobbet sen årsskiftet, så det finns fortfarande mkt att lära sig!
Imorgon em tänkte jag återigen kasta bort Luther från min axel - har ett möte på em inne i stan som slutar kl 15 & sen tänkte jag "skubba" efter det. Sköööönt!

...och efter denna veckan är det bara två veckor kvar att jobba

Godmorgon!
Ytterligare en helt ok natt - bara en tur till toan.

Oroar mig bara för att jag är så anti och fientlig mot saker på jobbet. Satt redan på bussen och funderade ut allt som kommer få mig att fräsa ifrån på ett möte idag. Tills jag kom på mig själv och försökte vara i nuet istället - dvs blunda och sova.

En massa intressanta inlägg om lek och samvaro från igår. Jag tror helt klart att vi kommer vara på olika sätt med våra barn. Huvudsaken är nog att man är sig själv med sina egna barn - och framför allt att man faktiskt ÄR med sina barn. Sen kvittar det nog lite vad man gör så länge det är i positiv anda.

FruUH2 och Nenne - stora kramar med en massa värme i. Finns ju inte så mycket att säga om kan pigga upp.