Ang lek: nä jag tror inte att det är viktigt att leka med sina barn. Vuxna kan nog inte leka riktigt "rätt" tror jag, det blir oftast töntigt. Jag tror som ngn skrev att det är viktigt att barnen kan ha tråkigt ibland också och framförallt att de kan sysselsätta sig själva. Sedan att det är bra att stimulera barnen att utvecklas är en sak (genom sång, att prata med dem mm) men att leka är ingen vuxenaktivitet (tycker jag).
Nu har jag "buffat" Moa till sömns i spjälsängen. Jag la henne på sidan och buffade i rumpan, vill inte lägga henne på mage. Har haft funderingar på att skaffa andningslarm men sedan tänkte jag "vad gör man om det larmar?" och så blev det inte av. Nu är hon ju snart 2 mån och det är väl de 4 första mån som är mest kritiska för spädbarnsdöd. Det tog ju en stund (25 min tror jag) innan hon somnade för gott, några ggr somnade hon men vaknade och grät igen. Igår var hon superlätt att lägga i spjälsängen, somnade direkt, så det är väl olika dagar.
Jag tror att barn är olika i hur lätt det är att få dem att sova men jag är böjd att hålla med AW om att de behöver ganska mkt sömn. När det gäller Moa så har hon alltid sovit bra på natten (ja för några veckor sedan vaknade hon ju ofta för att äta men hon somnade alltid om lätt), men på dagen får man jobba lite för det. Jag har kommit på att hon är ljuskänslig så det hjälper med solskyddet när man är ute och går med vagnen. Och man får inte tända för mkt på natten. Ljudkänslig är hon dock inte alls (än så länge iaf).
Page: heja heja - skitbra att du sökt 3 jobb!! Det är också lättare när man väl kommit igång att söka jobb. Har man redan skrivit det förbannade cv:t och brevet så kan man oftast bara ändra lite för varje jobb.
BS: usch, det låter jobbigt. Jag förstår att du har det rätt kämpigt med Iris. Det är inte kul att samtidigt inte känna igen sig i sin föräldragrupp. Men oftast har de andra det inte så bekymmersfritt de heller men de kanske inte vågar berätta om sina problem för att inte framstå som dåliga föräldrar. Man vill ju gärna vara en perfekt förälder med ett perfekt barn som aldrig skriker och sover som en stock etc... Men hur många är det?! På riktigt alltså... 
Apropå kattdiskussionen: skulle så gärna vilja ha katt. Har haft katt en gång i tiden, en kolsvart smal kisse med gula ögon, såg ut som en panter (lite som en siames i kroppen). Men att bo i stan och dessutom ha hyperallergiska kompisar är väl inte direkt optimalt om man vill ha katt... Kanske ngn gång i framtiden om vi bor i hus...? De är ju så underhållande också! Man får sig minst ett gott skratt per dag 
Men hon menar ju bara väl. Fast. Vad är det man vill höra istället?? "jamen let's face it, ni kanske aldrig kommer att få barn" Nä, hur hon än gör så reagerar jag bara fel. 
Så jag upphör inte att förvåna mig själv att jag inte kan sluta känna efter så förbannat och inte riktigt veta hur många dagar före mens somjag brukar bli öm i brösten. Men det känns ovanligt långt före. Eller??!??!