När märker man av det?... 1 år!!!!

Mrs B - härligt att du är på bättringsvägen nu! Och vädret har ju verkligen varit (och är!) fantastiskt den här helgen. Soliga dagar med hög klar luft är hösten verkligen underbar. Snart blir det lunch här, och sen ska jag ge mig ut på en joggingtur lite senare, för att njuta av vädret.

September - nu kan du ju iallafall släppa "orosmomentet" (som jag gissar att det är) att berätta om graviditeten för chefen. En punkt att bocka av på listan! Om han (hon?) kände till ditt X kan det ju heller inte ha kommit som en överraskning att du nu är gravid igen.

Telis - gött att det gick så bra för dig att sätta sprutan! I'm impressed! Själv kan jag inte ens kolla på när maken tömmer mina skoskavsblåsor på vätska med en nål, så jag hoppas verkligen att jag aldrig någonsin behöver ge mig själv sprutor. Bara att se nålen på väg mot blåsan söker mig och jag blir illamående. Herregud, vilken chicken jag är!

Seet & Telis - jag får nog säga att jag håller med Telis när det gäller "favoritperiod" i cykeln. Under lutealfasen kan man ju faktiskt våga sig på att försiktigt hoppas att man är gravid, medan i den första delen är det ju bara en evighetsväntan på ÄL och att något ska hända. Iofs hetsar jag väl inte upp mig så särskilt mycket i väntan på BIM, så det underlättar kanske. Enda gången jag verkligen tyckt att det var tufft när mensen kom var nu senast, men då var den ju å andra sidan sex dagar sen.

Sen vet jag inte; vi kanske inte har försökt tillräckligt länge för att mensen ska innebära att man blir helt deppig (passerar ett halvårs försök om en vecka). Om några månader kanske jag inte är lika cool längre!

Tinga jag hoppas verklige innerligt att du aldrig ska behöva komma till den faen när du blir extremt deprimerad när tanen kommer!!!
Det är skitjobbigt.
Men det är på sätt och vis nästan ännu mer skrämmande när man känner likgiltighet. Självklart är det inte lika"jobbigt" eftersom det är en mycket mer hemsk känsläa att ramla handlöst ner i svarta hålet, men det känns ändå väldigt läskigt när man inte känner något alls!

Jag har faktiskt tappat räkningen på hur många gånger vi försökt... Men jag slutade med piller i januari 2006, men höll inte alls på och kollade ÄL etc under första halvåret utan körde bara oskyddat. Så"aktivt" har vi försökt sedan augusti förra året. Men det blir ju några gånger då. Borträknat typ 3 i väntan på samt just efter operationen. Hm, när jag snabbräknar nu så är det alltså ca 12 gånger då?? Fast bara 3 om man räknar från operationen. Så "egentlgien" kasnke det endast handlar om 3 ynka försök som verkligen kan räknas eftersom det ev var knas alla gånger innan??

Ja, jag vet inte, men känner igen mig i Lappis en hel del. Man åker förtvivlad berg-o-dal-bana mellan hopp och förtvivlan. Däremellan är man cool eller ibland bara likgiltig. Jag trro det är därför jag inte gillar tiden mellan ÄL och BIM. För det är då jag får som flest spöken i skallen!!!! man börjar fundera fast man egentligeninte alls vill. Man börjar känna efter fast man inte vill. man börjar till och med hoppas lite, men DET är verkligen det sista man vill, eftersom man att hopp är lika med depp när tanten kommer....

Äsch, lite paranoid har jag nog blivit...
Fast jag försöker skärpa mig.

Sweet - jag kan mycket väl tänka mig att ångesten över mens blir värre ju längre man försökt, för jag antar att risken är stor att tankarna börjar slira över i banor kring om man någonsin kommer att lyckas. Och det är ju verkligen läskiga tankar!

När vi började försöka hade jag ganska stora förhoppningar om att det skulle fungera snabbt, för både mina och makens föräldrar har haft väldigt lätt för att bli gravida, och i min enfald inbillade jag mig väl att det skulle gälla för oss också. Nu, när vi är uppe i ett halvårs försök, tycker jag att vi passerat tiden för "det gick snabbt", så nu är vi väl mer inne i "normallänge"-fasen.

Jag tror ju fortfarande att vi någon gång kommer att bli gravida, och det är kanske därför jag än så länge känner mig ganska cool även när mensen dyker upp. Det är klart att jag blir besviken och tycker att det blir tråkigt, men jag brukar inte ramla ner i något svart hål. Det finns ju så mycket hjälp att få nuförtiden, om man har svårt för att bli gravid, så jag känner att jag förlitar mig på läkarkunskapen i den frågan.

Sen ska jag ju börja äta Pergotime i nästa cykel, om mensen dyker upp, och jag tror att det gett mig lite extra hopp nu på slutet. Det innebär ju att vi testar något vi inte testat förut, och förhoppningsvis ger det ett bra resultat. Annars får jag väl försöka bryta ihop och komma igen på nytt!

BrudSommar2006

Ja, den här värken i kroppen blir jag inte klok på. Har inte haft det förrut med mina andra graviditeter. Vanlig värk i ben och vader kan jag ha lite då och då, men min läkare sa att det beror på att jag har dåligt b12 värde.
Detta är inte samma värk. Ja, ja jag får fråga min BM nästa gång jag är där och höra vad hon säger.

Vad gjorde du åt värken???????

Angående åkpåse.
Vi köpte vår åkpåse samtidigt som vi köpte vår liggvagn/sittvagn (combivagn) eftersom sonen föddes den 25/12. Åkpåsen passade både liggvagnen och sittvagnen och tillhörde samma märke som vagnen.

Hittade ni något intressant?

Har inte hört om Barnens hus innan, var ligger det?

Tinga, tack! Jag är lite förvånad själv som sagt. När jag blev opererad för ett par år sen tvingade jag maken att kolla på såret först och berätta hur det såg ut, jag grejade inte det själv.

Sweet, hur går det? Ingen tant i sikte hoppas jag?

hej hej!
Sitter här och vet inte riktigt vad jag väntar på. Känns som evigheter sen jag hade mens, och igår (efter att ha testat hela veckan med ÄL-stickor) fick jag för mig att jag alldeles hade räknat fel och började teste en vecka EFTER att jag egentligen skulle ha ÄL. Hur kunde det gå till? Men sen räknade jag 20 gånger till och nedslogs av det faktum att det stämmer som ajg trodde först. Jag ska ha haft ÄL nu i veckan men inget utslag på stickorna. Så nästa BIM är inte förrän nästa torsdag. Om jag inte räknat fel. Jag är helt snurrig...

Måste kola i kalendern på jobbet imorgon och räkna igen. Jag har markerat så fint BIM med tomteuvor och ÄL med små ägg med fötter, samt aladåben (japp, den hade jag i tisdags) som en liten uppskälpt jell-o så jag hoppas att OM någon ska kolla i den så förstår de inte så mycket av mina små teckningar...

Jaha, det är väl bara att ringa någon och höra vad ag ska göra... Men när vi väl har setts så har vi pökat, men eftersom han är borta mån-tors kväll så kan vi ju ha missat hela grejen om det skedde däremellan. FAN! Å jag som var beredd att åka till Ua för att sätta på honom i husvagnen, bara det blev en böj. Å så blev det aldrig någon böj. Sicken besvikelse.

Lapinette! Vi brukar ju cykla ihop. Var är du nu??? Långt före eller strax efter? Jag hör dig spreja men vet ser dig inte.

Hej Nenne! Känner igen det där med att röra ihop beräkningarna för när det egentligen är dags för ÄL. Antar att risken är större ju längre cykel man har. Vid ett tillfälle var jag säker på att jag skulle ha ÄL precis när maken skulle iväg på kurs några dagar, men vid det tillfället hade jag som väl var räknat fel på en vecka, så det krävdes inga sena nattliga besök för att fixa simmare till äggget!

Vilken skojig alamanacka du har - det blir ju nästan som en julkalender!