När märker man av det?... 1 år!!!!

TACK Vänner! Låter som om jag ska kvista förbi där efter jobbet idag!!

Pirr - jag startade med sprayen i onsdags och om allt flyter på som det ska börjar jag med sprutor den 1 november och äggplock vecka 46. Sen får vi se om hormonerna funkar på mig. Alltid lite tricky första gången man går igenom detta.

Piggelin - förstår inte heller det där med att skjuta upp saker tills man blivit typ 40 år. Jag menar om man ändå är säker på att det är rätt man och man har en stabil situation. Nåja, inte mitt problem. Mitt är ju snarare att maken inte ville infinna sig/komma fram och prata med mig förrän jag hade passerat 30.

Min mamma kom också i klimakteriet relativt tidigt, vid 45-års ålder. Så det är inte så långt kvar för mig!

Oj, nu var det länge sen jag visade mig, det har varit mycket i veckan.

Idag åker jag till Stockholm!!! Ska hälsa på några kompisar. Det var ju synd att ni stockholmingar inte planerat in en brunch eller nåt på söndag, för då hade jag våldgästat er! Men nu är schemat ganska fullspäckat så jag vet inte om jag skulle hinna.

Liten! Vi pratade ju om en fika på söndag eftermiddag. Jag vet inte om du har hunnit göra andra planer. Jag är lite osäker om jag hinner för jag ska på lunchdejt och sen går flyget runt 18. Men jag inboxar mitt mobilnummer och om du känner för det så hör du av dig! Ja, ni andra också förstås om ni vill träffas!

Stockholm! Here I come!

Japp Lappis - det är ju samma sak här - jag var 34 när jag träffade Mannen med stort M & sen har vi haft några års "vuxenliv" tillsammans då vi verkligen njutit av tvåsamheten, rest mycket & unnat oss en massa. Nu var det lagom att ta nästa steg & vi hade ju den enorma turen att det faktist tog ganska snabbt för oss, ngt som jag inte alls tog för givet, med tanke på min "historik".
Ibland kan jag få såna där tankar a´la "Tänk om jag hade fått barn med "Stugmannen" - wooooaaah!!" Nu funderade jag iofs aldrig seriöst på barnbiten där & insåg iaf hyfsat kvickt att han absolut INTE var mannen i mitt liv, men visst kom det på tal några ggr. Usch, ryser i hela kroppen...! Vet att han blev pappa i julas, han lär inte göra ett smack hemma med tanke på hur traditionell den mannen är i sitt sätt. Värsta mardrömmen iaf mitt perspektiv!

Är också glad att jag inte skaffade barn med någon av mina tidigare. Mitt italienska ex föreslog att vi skulle börja försöka. Killen bodde då fortfarande hemma hos mamma och hur många mil är det inte mellan Stockholm och Palermo. Kan inte låta bli att skratta åt det förslaget. Maken och jag har ju haft 5,5 år tillsammans men att börja skaffa barn/gifta sig då man fortfarande är på distans kändes inte riktigt rätt. Nåja, nu är vi där vi är i dag. Det enda jag ångrar och som jag inte kan göra något åt är att jag önskar att jag träffade maken några år tidigare.

Däremot mannen jag dejtade ett tag mellan Stugmannen & Mannen med stort M - han var kanon & blir en superpappa den dagen han kommer dithän, det är jag helt övertygad om. Dock saknades "the x-factor" mellan oss, vilket jag självklart är enormt glad över, nu när jag lever med "Mannen i mitt liv"!! Men killen var heltklart ett steg i rätt riktning innan Mannen dök upp - ett sånt där ex som jag unnar allt gott i livet.

Jösses, vad jag gaggar om mina ex - det är väl singeltjejsmanéren som finns kvar lite grand Jag har ju inget sånt där tioårigt förhållande bakom mig Däremot innehade jag länge titeln "leg. prof. singel" med mestadels kortare relationer.

Hello!

Har massor att göra på jobbet men läser lite ibland iallafall.

Ang. det där med att försöka få barn sent - jag träffade min man när jag var under 30 och även om jag var säker på honom och vårt förhållande så har jag inte varit säker på att jag vill ha barn förrän nu. Och jag vill bara säga att jag INTE har varit i förnekelse! Jag har tänkt mycket på det och inte varit redo. Så, hellre redo nu och att det kanske inte blir några barn än att skaffa sig barn när man inte är redo eller ens säker på att man vill ha några.

Lappis - det lät väl stabilt att jobba på barn med killen som fortfarande bodde hemma hos mamma på Sicilien & du på den tiden i Sthlm
Härligt att man kan fnissa åt såna här historier nu såhär i efterhand!
...och jösses vad glad man är att livet tog en annan vändning!

Jag har varit på SH och det verkar som det blir ÄL i helgen. Dom ville att jag skulle komma dit och göra inseminationer i helgen men eftersom mina helgmorgnar är heliga och sekretet är bara finfint så struntar vi i det. Maken är väldigt nöjd med att det inte blir några runkburkar utan en lång helg i sängen med hämtpizza, dvd-filmer och annat.

Men jag har inte fått någon instruktion för hur man ska ta den där sprutan men det ger sig väl. Man har väl sett Pulp Fiction (om nu någon kommer ihåg sprutscenen i den när en tjej har tagit en överdos och får en spruta rakt i hjärtat typ).

Piggelin, nu tar du och kniper rejält, både över helgen och över allhelgonahelgen!

Mugglan, fint namn du har!

Mrs B, hoppas att du mår bättre idag, urk vilken hemsk magsjuka du verkar ha åkt på!

Och kram till dig Frejis!!