När märker man av det?... 1 år!!!!

Jo jag förstår! Faktiskt!! Och är själv inte särksilt bra på att "koppla ifrån"....
Men försöker bara peppa dig lite min lilla favvokanin!

Jag tror också att det kasnke är smart att inte gå på direkt med nästa omgång efter en misslyckad sådan. Fast allt sådant är såklart individuellt. Vissa kasnke absolut vill dra igång igen för att de inte vill "försumma" någon tid, medan andra behöver mer tid för att återhämta sig framförallt mentalt?

Ja Oms, det gäller även mig. Ja alltså jag ahr ju ingen aning om IFALL det tagit alls denna gång (hm varför skulle det gjort det nu är en fråga jag ofta ställer mig???) men OM det skulle vara så kan jag inte ens minnas vilka ställningar vi körde denna omgång? För vi körde lite Gott o Blandat också. Det var dessutom ROLIGT denna omgång! Ja, kasnke inte sista gången då. Den hde nog inte riktigt blivit av ifall det inte varit ÄL på gång, men iallafall de första gångerna kändes riktigt "spontana". kanske för att jag varit bortrest innan så man var lite sugen??

Min kollega är ganska så envis av sig och för henne så fanns inte ett misslyckande. Sen påstår hon att läkarna rekommenderade att man gick på direkt pga hormonerna medan många säger en normal menstration emellan (många = många på FL). Vad vet jag? Jag är bara en liten kanin. Frågade dock min läkare hur snabbt efteråt man kunde och han sa att det funkar direkt fysiskt men oftast behöver man mer tid psykiskt.

Jag tror också det är så. Psyket spelar nog större roll än fysiken efter en IVF som inte resulterar i en graviditet. Och därför tror jag att alla regarer väldigt olika.

Hoppas dock på att det tar på första försöket!!!

Har du hört ngt från Frejis förresten?
Jag är lite orolig. Hoppas att hon mår efter omständigheterna okej, men jag kan bara ana vilken berg-o-dal-bana jag gissar att humöret gör efter en sådan sak.
Hoppas iallafall att hon får riktigt bra hjälp nu!!!!

Shit vad det tutar här utanför fönstret nu!!!!
Biltutor, sirener och jag vet inte vad! Hm, en hel orkester...

Idag var jag hos min BM igen, är i v. 31 nu och allt såg prima ut - t o m mitt järnvärde är super så jag slipper tabletter som man blir hård i magen av - kul att må bra och det syns på testerna!

men det roliga var att BM skulle känna hur bebisen låg o herregud min skapare vad denna bebis far runt... normalt nu är att bebisar börja lägga sig m huvudet nedåt men inte denna - den har huuuuur mkt plats som helst och verkar var super nöjd med det - den ligger på tvären helst och Bm kände några rejäla sparkar o sa att tyvärr så kommer du vara en av dem om kommer att få riktigt ont av sparkarna då du har så mkt utrymme att bebisen kommer åt o få kraft o kicka rejält. frågan är tom om den kommer att fixera sig för jag är tydligen jättebred över bäckenet - risken för sätesbjudning är därmed stor. jag är ju omföderska och dåhar man mer utrymme iofs men ändå

jaja, jag är inte förvånad - den här ungen har varit vild hela tiden

Oj då Omsan!
Det kasnke är en liten Kick'n du har du med?!?!?
Man får ju hoppas att du inte får så jätteont av sparkarna ändå. Och jag hoppas självklart att h*n ställer sig på huvudet så småningom.

Skönt ändå att du verkar må bra annars.


Vad tycker förresten din dotter om att få ett syskon????

kul att ni hade kul denna gång Sweet - det kan sjutton inte vara lätt att få det att bli kul när man jobbar för fullt, e trött på kvällarna o sen ska man prestera bara för att man har ÄL - är inte ett dugg avundsjuk på dig.

har 2 tjejer på jobbet nu som försöker för fullt, den ena är 41 och den andra 32 och det går lika illa för båda. den yngre tjejen har redan en 2 årig pojke och tänkte att det här är en peace of cake - me nu har de försökt i 8 månader och inget händer. den andra tjejen har levt i förnekelse över att hon blir äldre, hon har varit tillsammans m sin sambo i 8 år nu och hela tiden hon tänkt att sen, då ska vi oxå ha barn - hon glömde dock att man måste börja försöka oxå... nu har de hållt på i 2 år men inget händer, hon vill inte göra ngn utredning trots att nästan alla hennes jämnåriga har gjort det ( de är ett helt gäng om väntade till 36- 40 m att skaffa barn)

jag tycker verkligen synd om denna tjej som e så mysig en samtidigt har jag sagt att om hon nu verkligen vill ha barn så måste hon kolla upp vad som kan vara fel - hon är ingen ungdom längre men hon vill inte lyssna på det örat utan säger bara att hennes vänner säger samma sak. dock erkänner hon att hon är rädd för att få reda på att hon helt enkelt inte är fertil - tänker man så om det inte fungerar? att man inte vågar/vill utredas för ´rädslan över att infertil?

Oj nej jag förstår inte sådant heller. Det är väl bättre att ta reda på ifall något inte är som det ska. För i många fall går det ju att åtgärda bara man känner till "felet". Bättre då att få veta tidigt än sent. Särksilt om man har åldern "emot" sig.

hon tycker att det ska bli kul, hon kikar gärna på nätet efter olika saker o kläder som hon tycker att vi behöver till bebisen sen är hon ju en nybliven expert på det oxå - hon fick ju en lillebror av pappa och hans sambo här i maj så hon brukar tala om för mig vad man behöver och hur man löser olika problem etc etc - jättegulligt faktiskt!

men hon säger oxå att detta syskon blir mer på riktigt. pappan e hon ju bara hos varannan helg så det blir inte samma kontakt där riktigt