När märker man av det?... 1 år!!!!

Nu har jag ett ägg i magen och 5 i frysen. Jag och maken var sååå nöjda med denna utdelning. Skulle ägget inte fästa så borde ju något av de andra fem klara upptiningen. Är lycklig, förvirrad, känner hopp och osäkerhet på en och samma gång.

August: Vad härligt med Mr Bean. 3 cm är mycket :)

Sweet: Jag har inte fått några restriktioner. Enligt forskning ska man tydligen röra sig och vara precis som vanligt (dock ingen hård träning eller så direkt). Att vila och ligga med rumpan högt har tydligen ingen bevisad effekt. Sahlgrenska var trots allt först i Sverige med IVF så lite borde de ju veta vad de talar om (hoppas jag).

Hej på er! Känns glädjande att tala om att jag har haft en jättemysig dag idag! (Även jag... ) Min mamma var här och Moa var på sitt allra bästa humör och charmade både mormor och mamma med stora leenden och lite joller. Hon börjar bli så social och vill vara med, "snackar" med en och tittar väldigt intresserat på olika lampor mm Det är så underbart när de börjar le mot en!

Sedan var vi på Bvc och diskuterade det här med matning (igen). Hon är över normalkurvan med vikten (väger nu 4600 gr) och enl Bvc så klarar hon sig i stort sett på min mjölk (jag berättade vilka mängder vi ger som påfyllnad). Jag är inte så säker på att jag håller med... Men jag försöker verkligen varje gång pejla om hon verkligen är hungrig el om det är ngt annat, för att inte ösa i henne för mkt. Iaf, Bvc-Irene menade att jag absolut inte är ensam om att ha de här problemen och att det inte får bli för stort fokus på matning/amning så att det blir ångestfyllt.

Efter Bvc gick jag en promenad här längs älven - solen sken och det var härligt milt i luften. Moa var vaken och låg och tittade med stora ögon genom platsluckan i suffletten. Ett tag gnällde hon till men då stoppade jag in nappen och pratade lite med henne och sedan så småningom slöt hon ögonen och såg ut att ha det jätteskönt där i vagnen. Kommer ihåg för några veckor sedan när jag fick panik för att hon började låta i vagnen och vände tillbaka hemåt. Man är lite mer cool nu!

Moppy: Oms förklarade det så bra men man blir verkligen itutad att amning är det bästa för barnet och även om man vet logiskt att ersättning är ett jättebra alternativ så kan det kännas som om man inte är en "riktig" mamma om man inte kan amma. Jag trodde innan jag fick Moa att jag skulle vara mkt mer relaxad med att ge ersättning (fast jag föreställde mig faktiskt inte att just jag skulle få amningsproblem) men det känns hemskt när hon ammar och ammar men inte blir mätt. Kanske svårt att förstå så här innan... Det är säkert inte alla som känner så heller men jag gjorde (gör) det.

Sept: grattis till UL:et och "hjärtpicket"!!! Nu ska det gå vägen!

frullan: jag håller med om att det är jobbigt när de har ont i magen. De första veckorna hade Moa det jobbigt med magen för hon hade inte fått igång tarmen (vi väntade med spänning på det första bajset ) och det visade sig även att hon fick för lite mat och därför gaser i magen. Numera kan hon få ont i magen ibland för att hon äter lite glupskt och sväljer luft så man måste rapa henne ordentligt efter maten. När hon får ont så hjälper det att klappa henne i baken med ena handen. Den metoden som Sweet beskrev har jag fått tips om av en kompis men den funkar tyvärr inte på Moa - hon blir bara mer ledsen då

Förresten, tack till alla som gett mig peppning och råd (Oms, Mrs B, mfl)! Jag uppskattar det verkligen!

Apropå baby basket förresten: vi använder vår hårdlift till vagnen precis på det sättet. Då kan vi lyfta med Moa till det rummet där vi är och hon har lärt sig sova med ljud för ibland ligger hon i soffan precis bredvis stereon el tv:n som står på. Det som är bra är att somnar hon i hårdliften och man ska iväg så är det bara att lyfta ner hårdliften i vagnen utan att hon behöver vakna. Hon har ännu inte sovit alls i sin spjälsäng så den kunde man ju ha väntat med att köpa... Och precis som du hört Moppy så vill de ligga trångt i början. Det är jättebra att ha en filt (som även AM tipsade om) och vira in dem i så känner de sig trygga.

Förresten, det är ingen som har koll på regeringens jämställdhetsbonus va? Funderar på om vi ska utnyttja den men vet inte om det är värt det. Man ska tydligen få 3000 kr "in på skattekontot" - jag antar att det är ett skatteavdrag mao?

BS förresten: aha, då förstår jag lite bättre hur du har det. Det låter jättejobbigt att Iris vill äta så ofta - då får du ju inget annat gjort kan jag tänka mig. Vad konstigt att hon bara ligger och snuttar på flaskan? Funkar det fortfarande inte med napp? Med Moa funkar napp vissa dagar men inte andra, ibland rynkar på hon näsan och skickar ut den igen

Apropå Moa så vill hon nog amma nu... det grymtas borta i hårdliften - tjingeling!

Hej, nu är vi inne på vårt 15:e försök (står i kö till IVF) o det är nog ägglossning för mig om ett par dagar. Tänkte köra med varannan dag sex den här gången. Men jag mår så dåligt för jag känner mig helt slutkörd på det här. När vi skule ha sex igår bröt jag ihop för att jag känner att det är på beställning. Vi lyckades ha sex i alla fall. Fastän många säger att det inte ska ha ngn betydelse ifall man "spänner" sig eller inte, att chansen att bli gravid inte ska vara mindre för att man tänker mkt på att bli gravid så känner jag mig övertygad om att eftersom jag inte mår bra så kommer jag inte kunna blir gravid heller... Alltså jag känner mig jättedeppad o tror att det ska hindra mig från att bli gravid. Är det ngn som kändes sig deppad o ändå blev gravid?

Fru UH2,

du kunde beskrivit både min och makens sinnesstämning sista gången. Men varannandagsmetoden funkade och troligen var det den gången det var som jobbigast som den lilla prick jag nu har sätt på VUL blev till. Så det finns hopp

Stor kram och lycka till!

Usch vilken morgon. Tankspriddhet är förnamnet. Skulle med ett tidigt tåg, gick upp halv sex, strulade med taxi, biljettautomater som inte funkar, hann precis köpa frukost och på tåget. Då inser jag att det är fel tåg!! Jag har alltså hoppat på på fel sida perrongen alldeles uppfyllt av min latte. Av igen och ser tåget jag skulle med just seglat iväg. SUCK.

Som tur var gick det ett en halvtimme senare som jag nu är på men jag blir sen såklart till det jag skulle göra.

Reser ganska mycket och har aldrig klantat mig så här tidigare.

Är det kanske hormonerna

Start September,

Åh vad skönt att höra att det kan gå vägen trots att man mår dåligt! Det värmer verkligen. Ska försöka tänka bra o glada tankar så kanske detta blir lite enklare.

God morgon!
Jag kommer nog att bidra med dålig stämning i tråden men till mina trådisar vill jag faktiskt berätta så att ni kanske kommer med kloka råd.

Maken och jag åkte in till Gyn-akuten på Danderyds sjukhus igår eftersom jag fick ont i magen och de bruna flytningarna tycktes bli rödare. Fick inte vänta så länge och en jättetrevlig och duktig läkare konstaterade missfall, en fosterhinna som "har säckat ihop". Ska tillbaka dit om tio dagar på återbesök och kontroll pga min anamnes (myom, tidigare infertilitet, etc.).

När jag tänker efter började det kännas att bröstet slutat växa någon gång i mitten av förra vecka, symptomen försvann på något sätt. Och så har jag fått ett par mensfinnar nu, igen. Psykologiskt känner jag mig faktiskt taggad, ungefär att det här måste vi fixa och reda ut. Det ska bli "tillbaka till farbror doktor och göra om alla hormonprover" så snart mensen kommer igång. Men som det är i Stockholm är det bäst att boka tid snart *sur på vårdpersonalen och otaliga tanter som bara vägrat mig en ultraljudundersökning tidigare*