• nu är jag fruL

    När märker man av det?... 1 år!!!!

    När märker man av det?

    Ja just det tjejer när märker man av att man blivit gravid? Och hur märker man av att man har ÄL?

    Nu har vi diskuterat det här ämnet under ett år! och mycket har hänt under resans gång. Men än är vi vel inte klara, eller hur?

    Här fortsätter vi. Vi har nu jagat ägg, aladåber och pluss i några trådar. Gråtit och skrattat ihop. Framgångarna och bakslagen har kommit om vart annat i tråden om hur man märker att man är gravid och hur man blir gravid.

    Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    MEN om ni tänkt bara sticka in huvudet en gång och berätta att ni plussat! Gör INTE det. Här kämpar vi tillsammans i både med och motgång.

    Välkomna alla nya och gamla

  • Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!
  • Oms
    BrudSommar2006 skrev 2007-10-03 09:47:02 följande:
    Muggles, jag har ju aldrig orkat prova att pumpa ur så jag vet ju inte hur mycket som skulle komma. Jag tror absolut att det är så att hon inte äter sig ordentligt mätt och att det är därför hon vaknar så snart igen men hon äter aldrig speciellt mycket på dagarna heller utan somnar när hon ammar och vill äta igen efter en stund. Ger man ersättning på flaska får man hålla på länge för hon äter inte tills flaskan är slut utan ligger och snuttar med flaskan i munnen och tar en slurk då och då, att få i henne så mycket som en hel flaska kräver ordentligt med tålamod, oftast går det inte för hon blir ledsen och tröttnar på att äta. Och så där håller hon på och småäter dygnet runt. Kanske man skulle tvinga henne att vara utan mat ett tag så att hon blev riktigt hungrig men gissningsvis är man snart tillbaka i småätandet igen eftersom hon verkar gilla det och det känns dessutom ledsamt att hålla en ledsen och hungrig bebis borta från maten, tror inte att jag klarar det...
    Det här låter jättelikt min grannes dotter som jag hjälpte till med när hon var mellan 1- 5 månader(mamma fick inte sova och pappan kunde inte ta barnet pga sitt jobb) vi höll på som du o prövade ibland m flaska o ibland att hon bara ammade, det var jättejobbigt så jag förstår dig! MEN - efter att ha prövat tusen saker så sa en amningssköterska på amningshjälpen att låta henne skrika, ge inte bröst oftare än var 4:e timme. hon behöver bli riktigt hungrig för att orka och vilja äta så mkt som hon behöver. sen om hon somnar - väck henne, kittla reta lite, rapa ja se till att hon får i sig ännu mer tills hon är riktigt ful -DÅ får hon sova som först. grannen prövade detta under gråt - det var jättejobbigt men det tog bara en vecka sen så fungerade det- plötsligt hade hon lagom m mjölk och dottern blev mätt och sov mkt hårdare - såå skönt! hon kunde tom sluta m att ge tillägg varje dag utan bara ngn gång då o då...

    kan det vara värt att pröva för dig? det e inte lätt men du ska inte behöva ha det så jobbigt som du har det! lycka till!
  • start september

    Piggelin,

    du verkar vara stark och klok som hanterar håravfallet så bra. Jag är imponerad!

    Jag är idag i vecka 6+6, går alltså in i vecka 8 imorgon så det är tidigt än.

  • start september

    Freijs,

    kul att se dig . Det är inte lätt att låta bli att noja, jag vet.

    Även här har brösten stannat av i tillväxt, skönt tycker jag.

  • Frejis

    September!
    Känner igen mig så mycket i din beskrivning - inget illamående och ont i magen som jag också fick ung vid den tiden där du är nu. Inget kul... samt alla som säger att det är ingen fara, vilket fick mig att överreagera igår. Var skitsur på vårdpersonalen igår, men lyckades lugna ner mig till slut. Det var en panikdag helt enkelt, både för mig och maken

    Hoppas att du fortsätter att må bra och att pyret i magen växer. Jobb är bra, till en viss gräns

  • Frejis

    September, japp, å ena sidan är det skönt, å andra sidan har jag tänkt som din man "inga symptom, är det verkligen så bra?". Men när jag fick bruna flytningar i söndags (symptom!) var det inte så kul längre.

    Ska försöka hålla mig lugn och tänka på mina nya byxor i stället.

  • Oms
    Frejis skrev 2007-10-03 10:02:53 följande:
    Oms - tack för länken ska kolla den.
    hoppas du hittar ngt butiken ligger på gotland de har ju flera märken som finns att köpa i många andra butiker här i sthlm om man hellre vill leta runt bland butikerna, jag gillar speciellt mamalicious - de har suttit bäst på mig helt klart.
  • Lapinette

    Clownis - lycka till! Är helt säker på att det kommer att lyckas för er.

  • Oms

    piggelin - jag hade en kompis under tonåren vars storasyster led av alopecia, eller "led" hon tog det jättebra och det var tillslut ingen som reflekterade över det, även om det såklart försigkom en del historier om vad hon "egentligne" hade drabbats av (det var som värst när hon var 15-18år) sen så var det så "lustigt" att när hon äntlgien hittat bra peruker som hon vant sig vid (en del var sååå snygga!) då började hårtappet minska. sen när hon fick barn så blev det nästan helt bra igen. vet inte hur det är idag då hon flyttade till g-borg men senast jag såg henne uppe i sthlm hade hon inga peruker längre utan hade sitt egna långa hår.

    vi får hålla tummarn att det blir lika för dig - även om dagens peruker e riktigt snygga! (har en jobbarkompis som har det pga att hon föddes m en felaktig gen och har inget kroppshår alls)

  • viktualia

    Piggelin - jag tror att jag har en liknande solskenshistoria som Omsan när jag tänker på saken. En tjej i min bekantskapskrets tappade håret i tonåren men nu när hon är 24 har hon sitt eget hår igen... Måste dock erkänna att jag inte vet vilken diagnos hon hade. Och kanske är det annorlunda om man tappar håret i tonåren... äsch.. jag vet inte...

Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!