När märker man av det?... 1 år!!!!

Åh, nej vad tråkigt, junilejon!! *kramar*

Tack alla tjejer....jag tror nog att ni skrämt bort tanten, så att hon inte kommer tillbaka på några månader iallafall
Om vi alla ber samma bön-
Gode gud låt tanten försvinna,
så att makens spermier få simma.
Gör så att ägget vila lugnt och tryggt,
så att simmarna hittar lätt och snyggt.
Stort och härligt ska ägget vara,
så att allt blir bra.

okej ikväll kl 22.00 ber vi...är ni med?

Jag är med!

Junilejon - jädrans osis

Tinga - måste känts grymt gott att liksom markera gentemot personalaren idag! De verkar ju vara ute & cykla riktigt ordentligt!! Grymt irriterande!! De kan gott skämmas riktigt ordentligt! Ser verkligen fram emot din rapport om vad chefen säger, när han är tillbaka om 1½ vecka!
Klart oschysst agerande av kompisen med, men precis som du skriver, lika bra att vänta med att prata med henne tills du hört chefens version av det hela!

Moppy - kul att se dig härinne idag, det var ett tag sen!
Din beskrivning av sparkarna/buffandet etc känner jag igen precis - ett himla liv därinne! Hade inte heller trott att det skulle röra på sig sååå mkt! Just igår verkade Piggelin Junior hitta även min urinblåsa, rätt obehagligt faktist. Klart bättre när h*n buffar/sparkar utåt & inget liksom är i vägen

Angående att jobba så jobbar jag (denna veckan inräknad) fem veckor till, dvs till & med 2 nov. Sen är det ganska exakt två veckor kvar till "ETA". Om jag skulle gå tidigare - då är jag rädd att jag kommer att klättra på väggarna, det kan ju dessutom dra ut på tiden några veckor. Här i Västra Götaland kan de ju låta en gå så länge som 42+6 dgr - efter vad jag förstått så är det i princip end landstinget i Sverige som kör enligt den regeln, alla andra gör igångsättning vecka 41+6 om inget hänt innan dess. Känns sådär... Fast iofs, på föreläsningen förra veckan så berättade BM att det bara är 2-3% som går så långt.

Hade en del ryggbekymmer i juli, dvs runt vecka 26 ngnting, men sen blev det mkt bättre igen. Nu bråkar foglossningen en del, men det finns de som har det betydligt jobbigare än jag. Vissa dgr känns det mer än andra, men det är ändå ganska OK - jag "gillar läget" helt enkelt - det är ju trots allt för en begränsad tid. Har än så länge sluppit alltför mkt vatten i kroppen med, får se hur det blir nu den sista tiden.

Angående att vara hemma & fixa när man slutat jobba, så finns det säkert en hel massa som jag skulle/borde göra (tex klistra foton), men känner jag mig själv rätt, så kommer det ändå att sluta med att detta raskt nerprioriteras för eventuella luncher/fika med kompisar istället Baka kan jag nog tänka mig att göra, men hmmm resten, njaaa... Lättja = jag

Liten, vi var på F-kasse-info förra veckan. Rätt bra faktist, men behöver räkna runt lite på deras hemsida innan vi bestämmer hur vi ska göra med antal dgr, ev semester i början osv.
MKT att hålla reda på!

August - du undrade om det är ngn som blivit deprimerad efter förlossningen. På förra veckans föreläsning på Östra, så berättade BM att hela 70% (!) åker på en lättare depression efter förlossningen. Det där med att älska den lilla bebisen från sekund ett är mest en myt tillsammans med de rosa molnen 10-15% åker på en djupare depression & jag har en kompis som åkte på det förra året. Tyvärr har vi inte längre ngn kontakt - jag fick lite för många käftsmällar i min naiva omtanke/vilja att hjälpa henne. Hoppas att hon mår bättre nu, men det känns lite konstigt att hon inte ens lär veta om att jag är gravid (hon bor i Skåne, så vi springer inte på varandra i första taget). Men men, det är så som livet är ibland - man glider ifrån vissa vänner. Ibland hittar man tillbaka, ibland inte.
Men tillbaka till förlossningsdepressioner, för att avsluta det hela så berättade BM att det bara är ngn/några få promille som åker på förlossningspsykos (som är ett väldigt allvarligt tillstånd tydligen).

Ngn skrev innan idag (Moppy eller Storasyrran?) om Babybasket - vad är det?

Tittar in här innan läggdags för bebisen, hon har visserligen redan somnat i babybjörnen men hon kommer att vakna när vi försöker ta henne ur den så då får vi i alla fall börja om, eller ja jag säger vi men jag menar jag så klart eftersom hon nästan bara somnar om man ammar.

Fy sjutton vilken natt jag haft, hon har nästan inte sovit alls, bara slumrat korta stunder och varit ledsen varje gång hon vaknat och så ammat hur länge som helst innan hon somnat om och så en kvart senare var hon vaken igen. Jag var helt förtvivlad till sist, tårarna bara sprutade jag var så trött. Man har ju inga reserver att ta av när man sovit dåligt i fyra månader redan. Sedan har hon varit gnällig och mest vrålat när hon varit vaken idag, av ren trötthet antar jag, men hon har också sovit en hel del, gissningsvis för att komma ikapp. Jag skulle ha gått på babysång i morse men skippade det, jag var trött och hon jätteledsen.

Muggles, jag känner igen dina tankar men det är inte bara sömnen jag oroar mig för utan också när hon ska bli lite mer nöjd på dagarna. Sedan skrattar hon mot en och man glömmer allt, i alla fall tillfälligt!

Nu får vi snart se om natten blir lika hemsk igen, vet inte om jag pallar två sådana nätter idag, det gör så ont att bli tvungen att amma så länge, jag som har så ont i ryggen också att jag snart inte vet vart jag ska ta vägen, det blir ju inte bättre så länge jag måste släpa runt på nio kilo bebis hela dagarna plus en massa övervikt som jag inte kan/orkar göra något åt så länge jag ammar.

Junilejon, vad trist när det lät så lovande ett tag.

Muggles, hur går det med ersättning och amning?

FruLlan, kul att du tittat in en sväng, allt fungerar för er gissar jag?

Tinga, bra att du bestämde dig för att ta reda på hur det egentligen gått till med den där skumma rekryteringen!

Nej nu verkar hon ha vaknat i alla fall, bäst att jag går!

Skickar en kram till dig BS!
I detta fallet kan jag itne säga att "jag vet hur det känns" för jag har inte den blekaste.
Skulle du kasnke kunna få avlastning av din man ibland kanske? Någon natt t ex fredag eller lördag när han inte måste upp och jobba dagen därpå utan kan ta igen förlorad sömn då?

Du kan ju pumpa ut mjölk och förvara i frysen så att han kan mata med flaska under natten. åtminstone ett par av "amningstillfällena" så att du kan få en något längre sömnperiod.
Jag har kompisar som gjort så ibland när det varit jobbigt för mamman med sömnen. Och de tycker det fungerade jättebra!

Kram på dig!

Kram från mig med, BS! Hoppas att du får mer sömn inatt!

Sweet, det "tipset" du skrev påminner om ett par som var med på samma profylaxkurs som oss. Båda hade barn sen innan, dock inte med varandra & killen berättade att hans första barn hade haft kolik. Han & dåvarande frun/sambon kom fram till överlevnadsmetoden att ta hand om barnet varannan natt.
Han menade att visst var man var dödstrött ena natten när man i princip inte sov alls, men trösten då var att han visste att natten därpå skulle han få sova osv.