När märker man av det?... 1 år!!!!

FruLLis!
Härligt att du tittar in och berättar om livet med Borren efter graviditeten. Låter skitmysigt! Man blir helt avis...!

Det där med magknip och bebisar ska tydligen bli bättre med värme och typ "massage". Så jag gissar att babybjörn hjälper till eftersom bebben då får vara nära den som bär bebisen och dåfrö får både värme samt "massage" från kroppskontakten och rörelserna.

En kompis till mig som hade bebis med magproblem bar ofta sitt barn hållandes det på "sidan". Alltså barnet var på "sned", så han höll det med huvudet vilandes mot ena armen och sedan höll han sin andra arm mellan benen på barnet så att handen liksom stödde rygge och axel. Eh, svårt att förklara men ni kasnke fattar?? Det såg först jättekonstigt ut tyckte jag. Men han berättade att barnet gillade det för då låg barnets mge mot hans mage och fick både värme och "massage" när han rörde sig.

Lappis skönt att höra att du börjar piggna till! Maginfluensa eller matförgiftning är inget att leka med. Usch! Ofta blir man totalt utlsagen! Men bra om du åtminstone får behålla maten du äter. Kroppen behöver ju näring för att återhämta sig.

Åh september, vad härligt.. Gulligt att maken grät..

September - vilka grymme-nyheter! Härligt Nu är ni verkligen en bra bit på väg! Vilken vecka är det du är i nu?

Kram på dig!

September - grattis! Så skönt att i alla fall få släppa den stenen!

FruLlan - kul att höra rapport från "framtiden". Ni verkar ha det riktigt mysigt hemma. Och just nu känner jag mig väldigt glad att vi fått en BabyBjörn som hänger hemma och väntar.

Lappis - din mage verkar vara på rätt spår i alla fall. Hoppas att det går framåt idag med. Sen är det bara att tampas med den där "trista" biten att de där tajta jeansen plötsligt är lika tajta som från början igen...

Sweet, det låter som om du använder pulsklockan med förnuft. Jag brukar mest ha min för att se att jag ligger ungefär på samma puls som jag brukar vid en viss aktivitet. Blir den plötsligt högre vet jag att nåt förmodligen inte är riktigt bra. Skulle jag följa skrivna tabeller skulle det ju inte bli någon träning alls.

Godmorgon

Inatt har jag sovit med en "bebis" igen. Har haft en jobbig natt med sonen. Han somnade bra i gårkväll, men sen fick jag gå in till honom två gånger för att natta om honom men sista gången gick det inte alls så han fick sova i min säng istället. Tyvärr blev det inte bättre. Tror han vaknade minst en gång i timmen hela natten, pratade i sömnen, pratade med mig och maken och vände och vred sig hela tiden. Kanske nåt på gång i kroppen???
Är dödstrött nu, men som tur är är jag ledig från jobbet idag så jag kan vila mig om jag vill och om sonen tillåter det.

Grattis September!!!!!!!!
Håller tummarna för att allt ska gå bra denna gång.

Frullan
Japp, Baby Björn selen är super!!!!!!

Lappis
Skönt att det känns bättre i magen!

Ett stort GRATTIS September! Vet precis hur härlig den känslan är när man ser hjärtat ticka. Jag var tvungen att sitta en timme i en park efteråt och bara njuta av känslan!!

Till oss sa de att MF risken sjunker betydligt efter hjärtat börjat slå, så nu tycker jag du ska slappna av rejält och bara njuta! Grattis igen!

Mugglan och Frullan - det är verkligen intressant att höra era stories från "andra sidan" (så känns det - tiden före och efter BF ) Svårt att veta vad man ska vänta sig, antagligen bäst att vänta sig det värsta, att det blir jobbigt, så kan det bara bli som man tänkt sig eller bättre efteråt.

Jag är nu i v 33, och Pyret bökar runt som sjutton därinne. Känns som en riktigt Snartis-bebis (om ni kommer ihåg vad han sparkade i magen). Han buffar och kickar på alla håll och kanter och allt som oftast är magen helt sned pga en rumpa eller fot som sticker ut. Hna har även börjat roa sig med att sparka på urinblåsan, inte så behagligt som ni kan tänka er..... Precis som du sa, Piggelin, så är det faktiskt lite alien-like och nästan lite skrämmande. Hade aldrig kunnat tänka mig att bebisar kunde vara så aktiva i magen. Trodde man på sin höjd kände en spark då och då...
4 v kvar på jobbet, har verkligen börjat nedräkningen. Är dock glad att jag inte går hemma och drar för tidigt, det hade bara varit för trååååkigt...

Cicci - imponerande att ni redan är på G igen. Har kompisar som fått till dig redan under amningen, så "akta er", det kan gå fortare än man tror...

4 veckor Moppy - så skönt! Har inte riktigt bestämt själv när jag ska ta ledigt. Kanske vet mer efter besök på försäkringskassan i eftermiddag.

Det där myckna buffandet och puffandet - ökar det fortfarande? Tycker att det borde bli mindre plats snart? Var med om en sån där riktig mag-flyttar-upplevelse för några veckor sen (minns att jag fick hjälp av Frejis att bearbeta med "kängrumetoden"). Men sen har det inte varit så mycket. Undrar bara om det blir mer sen igen?

Hur långt innan tar du ledigt?

September - jättegrattis till att det gick så bra på VULet! Måste varit härligt att se det pickande hjärtat, och jag som är en gråtmild typ förstår mer än väl din mans reaktion!

Lappis - det är ju super att ni kan göra hela avdraget på din mans lön!

Sweet - pulsträning är något som jag funderat på, men aldrig kommit till skott med. Det värsta är att jag fick en pulsklocka i julklapp av maken för ett par år sen, men jag har aldrig lyckats ta mig för att läsa instruktionsboken, och därför ligger den oanvänd i en byrålåda... Jag har hälsat honom att om han ska ge mig tekniska prylar i fortsättningen måste det ingå att han läser manualen och förklarar för mig hur prylen ska användas, för jag tycker att så'nt är sååå tråååkigt.

Uppdatering på jobbsökarfronten: Jag försökte få tag i den anställande chefen, men han är inte på kontoret under hela den här och nästa vecka. Så länge kunde jag inte tåla mig att vänta, så jag ringde till den ansvarige personalaren istället. Han blev då helt ställd över att det redan var klart vem som fått tjänsten, för det hade han inte hört ett ord om, och normalt sett är personalaren alltid inblandad i den delen av processen! Det får mig verkligen att fundera över vilka rutiner de har kring rekrytering på det här stället! Han skulle iallafall kolla upp saken och antingen han eller den anställande chefen ska höra av sig till mig för att ge mig en förklaring. Ja, tack, sade jag! Det är väl det minsta man kan begära! Han sade dessutom att det är den anställande chefens uppgift att meddela de som inte fått tjänsten, så även där har det brustit.

Det hela lär väl inte förändra situationen i sak för mig, men i min ilska känner jag mig ändå nöjd med att ha kommit på dem med att inte följa rutinerna ordentligt. Hoppas att de känner sig riktigt skyldiga! Dessutom vill jag ju ha ett ordentligt svar på varför de inte ens kallat mig på intervju.

Angående min kompis har jag besämt mig för att avvakta att prata med henne tills jag fått ett ordentligt besked om tillsättningen av tjänsten, men jag är verkligen besviken på henne att hon inte hade ryggrad nog att tala om för mig att hon också sökt den. Oavsett vad som hänt i själva rekryteringsprocessen kommer jag nog att ha ett samtal med henne, för att rensa luften, och även om det inte är hennes fel att allting inte gått rätt till (vad det verkar som) tycker jag att hon kunde varit ärlig gentemot mig.