När märker man av det?... 1 år!!!!

nu ska jag försöka bli snygg. Önska mig lycka till!

Är ni på fest eller??!?!?! vAR ÄR ALLA IDAG???

Typiskt.



K U K

ÅÅH nu känns det redan bättre. BT-terapi is the GREJ!!!

vinkelivink!

Missförstå mig rätt, jag önskar verkligen er som int har plussat än att ni gör det, och det det snaraste!!!!!! KRAM!

ifall ni blev ledsna av mina missunnsamma inlägg, menar jag. Förlåt i så fall.

Och jag är jätteglad för alla er som lyckats bli gravida!!!! Och för er som fått härliga gostroll som liknar dig och din man på samma gång!!

Självklart!

Cicci: du är GALEN, en unge till REDAN!!! Visserligen har vi skojat till det några gånger (jag har som tur är inte tappat sexlusten - kanske för att jag inte kan helamma?) fast utan penetrering då, det är för tidigt. Men man kan ju göra annat hehe... Men att bli gravid igen nu - NÄE aldrig! Jag vill nog vila kroppen minst ett år... Och att vara gravid och amma samtidigt (om det ens går?) - JOBBIGT. Känner jag...

Nu har jag och Vänner varit Lattemammor och suttit på café med våra bebbar - det gick ju bra! En stund iaf...

Oj, här började skriva mitt inlägg i eftmiddags och så skrev jag klart det nu och postade - det hamnade ju liiite fel efter dina inlägg Nenne.

Jag kan bara säga att jag förstår dig till 100%! Jag hade också känt så!!! Det är ju bara mänskligt. Finns tyvärr inget bra man kan säga... Mer än att du kanske kommer att kunna glädjas för hennes skull senare men just nu förstår jag att det är svårt - det blev ju som en chock. Och särskilt bästa väninnan. Tufft läge...
STOR KRAM på dig! Jag tror inte alls att du är missunnsam, bara mänsklig...

Å Nenne-Gull!!!!!!!

STOOOOOR MEGA-BAMSE-KRAM till dig vännen!!

Jag förtsår precis hur du känner dig! Jag tycker inte alls det är vare sig fel eller konstigt utan helt förståeligt. Särskilt med tanke på att dina vänner "mörkat" att de försöker aktivt och då blir det såklart en chock att få veta att de är i 12:e veckan. Men antagligen har de bara inte kunna berätta tidigare eftersom de tyckt det känts jobbigt när de ju vet att ni cokså försöker och har gjort det länge.

Men gumman! Jag tycker du gör alldeles rätt i att bli skitledsen arg frustrerad och helförbannad. Man MÅSTE få bli det ibland. Och det handlar ju inte alls om att var missunsam. Det handlar om att man är skitledsen över att man själv kämpar i f-cking motvind heeeeela tiden och att man är snorrädd att det ska fortsätta vara motvindsorkaner hela tiden fram till klimakteriet. Vad F-n! Man försöker hoppas. Man peppar sig själv. Man försöker koppla bort hela j-la grejen med föräldraskap och barn och ÄL och tanborst6. Men det ÄR inte så himla lätt. Man ramlar ju fasiken tillbaka hela tiden! Som om hela hjärnan råkar vara full med aladåbler som tankarna harlkar iväg på. Tillbaka ner i ÄL-träsket igen. Bläääääää!!!!!

Och vart man än vrider sin arma skalle så ser man magar i vädret eller gullebebbar i babybjörnar. Eller det allra jobbigaste det som du just var med om. Vänner som berättar att de väntar barn. Visst, självklart gläds man också. Med dem. MEN det är banne mig helt naturligt att man inte kan glädjas helt oich fullt till 5000% när man själv sitter och försöker peppa till sig med att "tja, vadå det FINNS ju de som faktiskt försökt bli gravida i 7 år och som aldrig gav upp utan lyckades till slut!"

Näe, Nenne-stumpan! Skriiiiiiiiiiiiik ut!!!!! F-n F-n F-n F-n!!!!!!! :-{ :-{ Här i tråden och hemma. Ett hett tips är dock att kanske inte göra det just när alla fördelsedagsgäster är närvarande, för primalskik kan lätt förstöra även den bästa feststämning....!
Men i övrigt tycker jag att det är rätt! Skaffa en boxningsboll är annars något jag själv ofta tänkt på. Det kasnke är en bra ide´??

Så återigen superkram till dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag vet att det inte hjälper men du är inte ensam.

Ah, som om DET vore någon tröst?!?!?!
Ska man bli gladare av att veta att fler tjejer sitter där hemma och värper ägg till ingen nytta?!?!?!???
Eh, njae kanske blir man inte gladare av den tanken, men ibland kan det ändå hjälpa till att veta att det finns personer som verkligen förstår hur jobbigt det kan vara.
Även om man självklart önskar att det inte skulle finnas några som behövde känna så....

Tycker jag iallafall...

KRAM!!!!!!

Nenne - gaaaaaaaaaa jag förstår att du blir tokfrustrerad. Jag kan bli vansinnig över att jag har ett så mycket krångligare liv än många av mina vänner. De bor nån kilometer från någondera föräldrarfamiljen, har bra jobb båda två hyfsat nära hemmet, får tag i hus till anständiga priser osv.... Barn har jag inte börjat nojja om, men jag kan bara aaaaaaaaaaana..

Själv är jag just nu SKITSUR över att jag är så J-LA tokHES så att jag inte kan prata vettigt.... tajmat med att bästa kompisen har tid att umgås på tumanhand för första gången på ett halvår eller så....

Hello girls,

Sitter här lite skakis och önskade att det var för att jag var bakis. Skulle ha varit på ett stort partaj igår men det blev inställt då jag låg och kräktes hela dagen. Nåja, inte riktigt hela dagen för vid 13-snåret var magen tom. Resten av dagen låg jag i soffan med feber och darrade. F*n vad trist! Jag hade så sett fram emot brorsans inflyttningsfest! Troligen fick jag i mig något dåligt när jag var ute och åt tapas med några kompisar efter träningen i fredags för vid 6-snåret började jag besöka toaletten.

Nåja, nu har jag ingen feber och har fått i mig frukost men känner mig fortfarande allmänt yr.

Muggles - din beskrivning av hur det är att vara mamma kommer säkert passa in på mig. Nu har jag en väldigt realistisk syn på att det inte kommer att vara guld och gröna skogar. Har sett mina väninnor som varit slutkörda när de fått barn och jag tillhör en av dem som blir supergrinig om jag inte får min sömn. Tror säkert jag kommer att gråta över allt...gör det ju redan idag. Så mugglan, förstår dig och tycker absolut inte du är någon dålig mamma för det.

Cissi - så det är redan dags för en till familjemedlem. Ja, då kanske vi får till det samtidigt i november. Jag sa tidigare att om vi skulle ha två barn skulle det bli väldigt nära varandra (eftersom jag är så pass gammal). Just nu är jag inriktad på ett barn och blir glad om vi klarar av det.

nenne - förstår dig precis! Skrev faktiskt om detta på FL i veckan. Har en väninna som är i samma situation som mig (BS's släkting). Skulle de ha lyckats på några månader medan vi kämpar och kämpar så hade jag blivit knäckt. Inte för att jag inte tycker att de är värda ett barn för de är de men det hade ändå kännts superjobbigt. Kram på dig!

Nenne gumman...åååå jag förstå dig till 100%. Något likande händer mig med....eller inte liknade. Men jag har ju 2 kompisar som är gravida,dem ska båda ha i februari. För den ena tog det sig på första försöket och på den andra på tredje försöket, och så ringer dem mig hela tiden och berätta hur det känns och hur lyckliga dem är, och sen fråga dem hur det går för oss (dem vet att vi försökt längre än dem)....kan bli sååååååå arg på dem!!! Så jag förstår dig...och kräk bara ur dig allt du känner!! Det känns ju alltid lite bättre efteåt och det är ju därför vi finns här!!!
Och visst jag håller med dig att alla förtjäna ett plus och jag är jätte lycklig och glad för plussarnas skull,men när man är riktigt riktigt nära vänner, så tycker jag inte att man ringer och börja babbla om det,när man vet hur länge sin kompis kämpat!!! En STOOOOR BAMSEKRAM...