När märker man av det?... 1 år!!!!

Har läst snart en timme, fortfarande inte kommit ifatt, men nu blir det lite film innan det är dags för sängen. Får se om jag klarar hålla mig vaken under hela filmen bara...

Hej - kommer ni ihåg mig???

Idag har vi som sagt korkat upp halvflaskan Pol Roger som vi köpte för att fira Moa - och det var otroligt lyxigt att få dricka ett glas!!! Mmmmm....

Jag har kommit på att eftersom Moa får i sig ung bara 10-20 ml bröstmjölk från mig (upplysningsvis behöver hon 70-90 ml ersättning för att bli mätt, så förstår ni mängderna) och om man betänker att bröstmjölken innehåller PROMILLE alkohol, så kan jag nog dricka ett glas vin här och där. Har vi bestämt idag mannen och jag. (Bra att han inte är den rabiata typen!)

Usch, jag har haft en tuff vecka. Jag är nog en imperfekt mamma som inte kan instämma helt och fullt i den här kören av mammor som tycker att livet som småbarnsmorsa är så "underbart och mysigt". Iaf inte när man bara sovit 4h på en natt (och då uppdelat i hack på 2+1+1) och dessutom är en ganska sömnberoende person. Min mamma har sagt att jag sedan jag var liten var beroende av tillräckligt med sömn för att inte bli sur och grinig. Hon har varit orolig för vad som ska hända nu när jag inte sover tillräckligt, hon trodde att jag skulle bli sur och grinig mot min man och att det skulle påverka förhållandet. Men jag har istället blivit otroligt gråtmild och börjat grina för ingenting. Särskilt i onsdags, jag storbölade när min mamma kom (hon var här för att avlasta lite), hon blev helt förskräckt. Jag sa till henne att jag undrade om jag höll på att bli deprimerad men hon trodde att jag bara var utsliten av sömnbrist. Och så var det nog för nu har jag sovit bättre och mer i några nätter och jag känner mig nästan normal igen.

Det värsta var att när jag var så förtvivlad så kände jag inte alls att det var mysigt med Moa (särskilt inte när hon skrek). Jag tänkte tom att jag längtade tillbaka till jobbet för där vet jag iaf vad jag sysslar med... Går det att förstå?

Till saken hör också att Moa började le mot pappa förra veckan och i tisdags log hon mot en kompis till mig (mig hade hon fortfarande inte lett emot, bara betraktat jätteallvarligt). Det kändes som om hon inte har ngn koll på att det är jag som tar hand om henne hela dagarna. Så jag beklagade mig för mamma. Tror ni inte att hon log mot mig samma dag?! Smart tjej... Det var väl antagligen en tillfällighet då att hon log först mot min kompis...

Jag tycker att man är omgiven av mammor som alla säger att det är så otroligt mysigt att vara hemma med ett spädbarn och jag kände inte så just då. Så då känner man sig som en dålig mamma...

Men vilken skillnad det är nu när jag sovit mer! Man har så mkt mer tålamod och kan ta det med jämnmod att hon gallskriker när man sanerar henne från bajset

BS: var Iris jättelös i magen? Jag tänkte att du kanske har slutat ge ersättning (för du fick väl mer mjölk för ett tag sedan?) och på enbart bröstmjölk blir de ju lösare. Det är säkert helt fel teori men det skulle ju kunna vara så...?

Så Lappis: tack för tipset om PR - jättegod!

Och för er som kommer ihåg från i våras så är jag ju grundaren av Imperfekta Mamma Klubben (som Piggelin så riktigt påminde mig om), så jag får väl lov att vara lite udda och inte tycka att allt bara är rosor hela tiden...?

Telis: vill jättegärna träffa dig när du är nere i Götelaborg! Risken är att vi halkar in på ämnet skidor och då kommer åtminstone Piggelin att somna...

Mugglan, trevligt att se dig här! Just det, klubben för imperfekta mammor, den hade jag nästan glömt bort. Inte för att jag har några erfarenheter när det gäller att vara mamma, men den "imperfekta mamman" är egentligen bara en mamma som inser sina begränsningar! På något plan förstår jag att det är jobbigt för dig just nu (har tyvärr ingen liknande situation att jämföra med), men som du säger, sömnbrist gör en konstig och känslig! För en göra en liten jämförelse, jag blir jättekänslig när jag är sjuk. En liten bacill och jag lipar för ingenting. Jag har till och med grinat till Baywatch när jag var förkyld!!!!

Jag kan inte föreställa mig hur det är att vara en nybliven mamma men det är säkert olika för alla (som när det gäller allt annat). Fördelen med oss i tråden, är att vi är alla "vuxna" kvinnor som är medvetna om att ha barn är inte som att leka mamma-pappa-barn, men vad spelar medvetandet för någon roll när det är jobbigt just NU och när man inte får sova?

Det du tar upp är jätteviktigt för oss att höra, för ibland tar fantasin överhand intellektet. Det ÄR jobbigt med barn och hur jobbigt det än känns att för det där förbaskade pluset så är det ingenting i jämförelse med att sitta där med ett litet knyte som behöver ständig omsorg. Dessutom ska man behöva gilla det även om det beter sig som pest, man skulle ju aldrig stå ut med en vän som beter sig på så sätt. Nu försöker jag inte att insinuera att goa Moa är något annat än underbar, men jag bara spekulerar i hur den kravlösa kärleken fungerar i praktiken.

Jag tänker inte ens besvära mig med att säga att du inte är en dålig mamma, för det är så självklart att du är det. Du bär, du sliter, du ammar, du oroar dig och du älskar....du är helt enkelt mamma Muggles nu med alla dessa problem som kan uppstå när man har barn. Möjligen är du ärligare än många nyblivna mammor, möjligen är du i större behov av sömn än andra människor, möjligen är Moa en aning "jobbigare" än andra spädbarn men något som är säkert; du verkar vara en underbar, älskvärd och varm person och jag är helt säker på att du är likadan i din mammaroll.

Många kramar till dig och jag hoppas, hoppas, hoppas att du någonstans inser att detta är sant! /A

Ojdå, ett liiitet syftningsfel och allt blir pannkaka. En korrigering Muggles: "Jag tänker inte ens besvära mig med att säga att du inte är en dålig mamma, för det är så självklart att du är det" Självklart att du är en bra mamma menar jag så klart! Ursäkta utlänningen!

*springer in och ropar hej*.....Page kan jag inte få din blogg adress igen? Har tappat bort den,och min mamma ville läsa den!! *springer ut igen....til köket*

Page: tack för de orden!!! Du är väldigt snäll...
Jag måste bara säga att goa Moa är inte speciellt jobbig egentligen (jag kan bara föreställa mig om man tex har ett kolikbarn - gaaaahh!). Hon skriker ganska lite egentligen. Det är bara det att det har hänt att även det lilla har varit för mkt för mig pga sömnbrist. Jag har kommit fram till mina egna gränsen och vad jag klarar av och nu har jag bla insett att jag måste lägga mig vid 21-22-tiden på kvällen för att sova när hon sover (hon är morgonpigg och sover sällan efter 06-07 på morgonen), och att jag måste ta mer hjälp av min man. Så nu sover jag bättre och är därmed mkt gladare. Och jag har börjat hitta ngn slags rutin vilket gör allting mkt lättare. Och nu mer lite mer ersättning så är Moa också gladare och nöjdare bebis (en mätt bebis är en nöjd bebis... ). Tidigare försökte vi "hålla" på ersättningen för att hon skulle vilja amma ofta och då var hon ju betydligt mindre gosig och nöjd. Nu har vi stunder som är hur mysiga som helst. Men det innebär ju inte att allting är underbart hela tiden...

Nåja, nu ska jag iväg och fika med Vänner så bäst jag skyndar på in i duschen! Kram på er.

Muggles,

din berättelse visar att du nu är Mamma Muggles - och att med mammarollen följer det både glada och jobbiga stunder. Så är ju livet och såklart även mamamrollen. Första svackan är alltid jobbigast - sen vet man att det kommer ljusa stunder igen. Så funkar livet har jag lärt mig och troligen också mammalivet.

Kram på dig!

Kommer ni ihåg mig också?

Har försökt hålla tankarna på annat än vad som förhoppningivs finns därinne. Jag känner mig som en öm och svullen bulle - magen är knepig, brösten ömmar när jag går och mot slutet av en hetsig vecka var jag TRÖTT och gråtmild. Igår blev jag mer illamående och fick testa både seabands och Postafen. Det hjälpte, men jag somnade nästan i ett möte...

Idag har jag sovit 11 timmar i streck och nu känns det bättre.

Jag hoppas att jag blir lite lugnad på VUL på måndag, och att det inte blir ett sorgligt besked.

Junilejon, tack för att du påminner alla om min blogg, någon kan ju faktiskt glömt bort mitt tjat!! blogg.aftonbladet.se/18026/

I dag har jag faktiskt bloggat om mammor.

Muggles, rutiner rules!

September, man blir sjukt trött av Postafen, jag brukar äta dem som lugnande. Har du provat åksjuketuggummin? Eller ingefärste?

Jag håller tummarna för dig på måndag och hoppas på ett positivt, tickande besked!