När märker man av det?... 1 år!!!!

koko, hur länge gick du på endobehandlingen?

lappis - Ja, det finns så mycket att oroa sig för på vägen, och det är svårt att låta bli... Det som gjorde att jag faktiskt kunde njuta lite av ruvningen var att jag ju visste att det fanns ett befruktat ägg i mig, det hade jag ju aldrig vetat tidigare!

Telis - 4 månader sprutor blev det för mig, sen gick jag över på nässpray i 2 veckor, så 4½ månader totalt. De hade ju rekommenderat 6 månader, men vi ville hinna med ett ivf-försök före sommaren, så vi fuskade lite. Hoppades ju på att det skulle fungera och då resultera i en lååång endo-"behandling".

Hahaha, det här gick jag verkligen igång på! Har nog inte skrivit så här mycket i tråden sen, ja, minns knappt...

Kokisen - superbra att kunna rådfråga dig. Man känner sig lite vilsen när man ska börja med all medicinering.

Ska själv försöka ha en positiv inställning under behandlingen. Har dock läst om folk som spyr och blir nedstämda av nässprayen men attans vad jag ska försöka hålla en positiv attityd. Sen får vi se hur långt det räcker.

Härligt koko! Vi är såååå glada för din erfarenhet och hjälp till oss okunniga oerfarna ivf´are.

Lappis: tror (läs vet) att det blir för dig som för mig....märker i stort sett ingenting.

Clownis - jag hoppas!!! Vore så skönt om man lyckades gå igenom processen utan att må dåligt. Frågade faktiskt min doktor idag hur nära på man kan göra försök nr 2. Han sa att det räcker med en vanlig mens emellan fysiskt men oftast behöver man längre tid psykiskt.

Mrs B, jag hann inte med förut, tråkigt med din farmor!

Själv måste jag hitta en födelsedagspresent till min farmor tills på söndag, om ni kommer ihåg så blev hon ju alldeles konstig för ett tag sedan men nu verkar medicinen hon fått mot hallucinationer hjälpt för nu är hon precis lika klar som vanligt igen.

Just nu har jag fått Iris att somna en stund efter dagens fjärde klädbyte, suck. Först badade vi i morse eftersom hon blir så kladdig i håret av mjölkskorvssalvan (men det hjälper faktiskt så det är värt det), sedan blev hon alldeles blöt på ryggen, men inte efter blöjan, jag förstår inte, jag måste väl ha lagt henne i något blött men jag kan inte se hur jag skulle ha gjort det. Sedan har hon bajsat ner två omgångar kläder, nu sista inkluderat mina byxor, en filt och soffan. Suck, maken kommer inte bli glad när han kommer hem och blir tvungen att börja tvätta sofföverdrag och en massa kläder, hoppas vi får en spontantvättstuga, annars får vi ta vår tvättmaskin här uppe. Vi har ställt undan torkstället efter visningen, annars hade jag kunnat tvätta nu i eftermiddag.

Min värsta dag på behandlingen hittills var nog den första. Hade ingenting med nässprayen eller nedregleringen att göra utan psykologbesöket på reproduktionsenheten. var ett labilt nervvrak, bara grät och grät. Det slipper du!