När märker man av det?... 1 år!!!!

Snacka om självgod,självupptagen och ego ....ja det är jag det!!!! Ibland iallafall...

Hej Junilejon!
Låter ändå trevligt att ha lite fest med vänner!
Även om konsekvenserna blir att du inte kan hänga lika mycket i tråden.

Själv ska jag ha min första baby Shower här på lördag. Det är en tradition här i USA att ha en "fest" för den blivande mamman (och i vissa fall även för pappan) innan barnet kommer. Då ger man dem saker de kan behöva inför barnets ankomst.
Tydligen har man det endast för första barnet eftersom man sedan räknar med att de har alla barnsaker.

Det är en kollega till mig som ska ha barn i november. Och vi har nu fixat en "överasknings shower". Jag har ju lite svårt för det här att man "firar" barnet innan det kommit eftersom man ju inte har någon aning om ifall det ev kan gå snett i slutet av graviditeten. Men eftersom vi har flera amerikaner på jobbet så blir det en shower ändå. Och det ska bli skoj!

Jag köpte lite presenter när jag var hemma iS verige faktiskt. För att jag tyckte det var lite kul att ge bort.

Gomorron!
Först ut idag

Sitter här & lyssnar på Morrongänget i min mobilradio & fnissar stooort PeterLeMarc är där idag & han verkar vara så långt ifrån sin vanliga deppighet/inbundenhet som det går. Läste recensionen av hans skiva som släppts nu i veckan, fem av fem. Kul! Brorsan min & hans fru ska på konserthuset i månadsskiftet nov/dec, inte utan att jag är lite avis. Tre konserter som såldes ut på nolltid, men funkar ju liksom inte för oss m tanke på bebsisens ankomst...

Sweet - jag skrattade stort åt det du skrev igår angående pratkvarnen moi Var tvungen att vidareförmedla det till mannen

Hoppas att allt är bra annars!

August - kul att du är tillbaka, har saknat dig & frågade efter dig i början av veckan. Mindes att du skulle till Sardinien men tänkte att det gått lite ävl lång tid sen du åkte, såvida du inte körde långsemester dit

Har du koll på att Frejis också plussat?!!!

Pudan tror jag inte har varit inne på åtminstone en vecka eller så, men minns inte riktigt om hon skulle göra ngt speciellt eller så.

Godmorgon!

Mjältoperationslägesrapport: Känns som att oavsett om det blir bra eller inte känns det ok att vara utan mjälten..
Problemet är att jag känner inte att jag klarar av själva besvikelsen om det inte blir bra.. Grät och höll på en del igår, vilket jag delvis skyller på att jag var jättetrött, men ändå.. SÅ bestämmer jag mig för operation så skulle jag nog vilja träffa någon kurator eller psykolog eller något redan innan operationen, även om det känns fel att "utgå" från att det inte lyckas.. Men om det inte skulle bli bra känns det som att det skulle gå lite snabbare att komma tillbaka om jag redan har förtroende för någon, och som vet hur jag resonerade innan..

Idag är första dagen utan kortison, känns bra ännu, men doktorn sa att man kan bli lite konstig.. Men kroppen vet väl inte ännu att den inte får något extra.. Vi får väl se hur det blir under dagen.

Nu ska jag borsta tänderna och sen dra mig till jobbet..

Hihi, igår var maken och lämnade sina simmare och det hade gått bra! Så nu är alla prov lämnade och de är bara att vänta på resultaten! Simmarprovet skulle bara ta några dagar att analysera men sen dröjer det nog tills vi får en läkartid. Hoppas att det går fort.

Fortfarande ingen tant. Dag 44. *Suck...* Håller med dig, Tinga, om att väntan är olidlig när man har långa cykler.

Morrn morrn!

Piggelin, nu har vi bokat in en resa till Göteborg! Vi åker ner över Allhelgonahelgen men då kanske du ligger på BB?

MSW, tycker att det låter som en jättebra idé att gå och prata med någon! Det är ju inte konstigt om du behöver prata om din sjukdom och hur du ska hantera den. Kram!

Men Victory, vad är det men din kärring?! Hon verkar behöva en rejäl spark i baken!

Usch ja, Victory; och inte ens är den olidligt _spännande_ som när det är BIMdags, utan bara dryg och tråkig. Men det är ju skönt att din man lämnat simmarprov nu, för nu är ni ju på G iallafall.

Och idag är det fredag! Maken ska iväg och festa med sitt jobb ikväll, så jag ska ha en lugn skön hemmakväll för mig själv. Ser faktiskt riktigt fram emot det! Jag är med i en läsecirkel, så jag tänkte att jag skulle ta ett ordentlig tag med den här periodens bok. Tyvärr gillar jag den inte direkt - den heter "Oryx och Crake" och är skriven av Margaret Atwood. En riktigt dyster sak, som handlar om hur framtiden kan bli, bl a finns det ett företag som heter OrganFarmen, där de har "nassonger", som är grisar som är genmodifierade så att de ska utveckla t ex flera njurar, som sedan kan användas till att opereras in i människor (tydligen har grisar och människor ganska lika inre organ). Väldigt läskig frmatidsbild överhuvudtaget, måste jag säga!

Godmorgon alla!

Idag "skubbar" jag och sonen från jobbet och dagis......
Känns lite konstigt för det är första gången jag gör det men ibland bara måste man.

Idag skulle jag ha varit ute i skogen med hela personalen i området där jag jobbar, för samarbetsövningar, men känner inte alls för det. Annars räknas jag ju inte med i gänget eftersom mitt vik är så kort så jag tyckte att då kan jag stanna hemma idag och bara mysa med sonen. Får jag inte vara med på något annat behöver jag ju inte vara med idag heller.......

Ringde mina föräldrar igår och skulle önska dem välkommen hem från semestern, men pappa verklade trött. Sa till honom att det var väl för att de hade varit iväg i en vecka och sen började jobba direkt, men det var inte det som var skälet. Min farmor hade dött på morgonen. Hon somnade in 06.15.
Fyllde ju 95 år i augusti, så det var ju naturligt att hon somnade in nu, men det kommer ändå som en chock. Blev ledsen igår och så kom ju allt annat också upp av det som hänt under året. Känns lite deppigt just nu, så ännu ett skäl till att vara hemma och mysa med sonen. Och han gav mig många pussar och kramar när han och hans pappa kom hem igår (jag kom hem före dem). Maken hade berättat vad som hänt och vi pratade sedan om det med sonen.

MrsB, vad tråkigt med din farmor - skickar en lång tröstande kram
Även om man förnuftsmässigt vet att ngn som är 95 år i allra högsta grad har "levt färdigt" sitt liv, så blir det en chock när det väl händer. När man liksom ställs inför faktum. Jag har en helt underbar mormor (i mkt min stora förebild), som fyllde 95 för 1½ vecka sen & man märker hur mkt tröttare hon blivit senaste året. Synen, hörseln & ryggen bråkar alltmer & hon känner sig deppig eftersom hon är en sån där person som är van vid att klara allting själv & alltid vill "göra nytta" & inte bara sitta rätt upp & ner (ett drag som definitivt gått rakt ner i nedstigande led ). Försöker ställa in mig på att hon inom en inte alltför lång framtid förmodligen inte kommer att finnas kvar längre, men ändå vet jag att jag kommer att sakna henne alldeles förskräckligt när jag ställs inför faktum. Sorry, nu skriver jag om mig själv - ego! Ville bara sväva ut lite att jag känner med dig! Kram igen!