MSW - ojdå, förstår att det inte är helt lätt att själv bestämma huruvida mjälten ska vara kvar eller ej! 
Men det låter vettigt att resonera som du gör, om att fördelarna vid en lyckad operation är större än nackdelarna vid en misslyckad. Kanske det värsta är själva det operativa ingreppet - en bukoperation är ju ändå en bukoperation.
Själv passar jag på att återigen citera Gert Fylking: ääääntligen! Detta gäller att jag idag har varit hos en gynekolog som tog mina oregelbundna och långa menscykler på allvar. Så skönt det är när man får sitta ner och prata i lugn och ro med någon som kan något om ämnet och verkligen lyssnar på det man har att säga. Precis som för Storasystern räckte det den här gången att jag berättade om mina problem, så jag behövde inte ljuga om hur länge vi försökt för att bli tagen på allvar. Heder åt sådana gynekologer! (Även om man skulle önska att alla vore sådana?)
Först gjorde han den vanliga kollen och klämmandet, och sen ett VUL. Han rörde ?stången? väldigt långsamt, så att man kunde titta ordentligt på den ena äggstocken (den andra gömde sig bakom en tarm!) och då kunde man se att flera av folliklarna var jämnstora. Enligt läkaren är detta ett tecken på PCO ?light?. Har man riktig PCO är det väldigt många folliklar, som ligger som på ett pärlband runt äggstocken, som är jämnstora, men här var det några stycken. I praktiken innebär det att jag förmodligen har ÄL ibland, men inte varje gång. Och det är ju det jag upptäckt själv också; jag har ju bara haft utslag på ÄL-test under två av de fyra senaste cyklerna. Det känns himla skönt att få en förklaring till hur allt hänger ihop, och att det faktiskt inte bara är fantasier från min sida.
Det som kommer att hända nu är att jag får ÄL-stimulerande medicin (Pergotime) fr o m nästa cykel. Precis som Sweet gör nu ska jag äta medicin på dag 5-9 i nästa cykel, och då ska det leda till ÄL runt dag 14. Dag 25 ska jag lämna ett blodprov, för att mäta mängden progesteron. Är detta uppe på en viss nivå kan man konstatera att jag verkligen haft ÄL. När jag ändå lämnar blodprov ska de också kolla halten prolaktin, som är ett hormon som utsöndras efter en förlossning, för att stimulera mjölkproduktionen. Har man för höga halter av detta hormon kan det leda till att man inte får ÄL. (Antar att det är därför som man säger att man i princip inte kan bli gravid så länge man helammar.)
Summan av kardemumman är i alla fall att nu har jag någon typ av diagnos och kommer att få behandling därefter. Tack och lov att jag inte nöjde mig med den förra gynekologens utlåtande, utan bokade tid hos en annan. Den här cykeln kör vi på som vanligt (förväntad ÄL runt 11 oktober), men sen blir det alltså medicinering. Dessutom blir det uppföljning direkt ? om jag inte blir gravid på första Pergotime-försöket ska jag ha en telefonrådgivning med gynekologen jag var hos idag och så småningom kan det bli aktuellt att träffa klinikens fertilitetsexpert. Fast det där funderar jag inte på just nu, utan jag är bara så himla glad för att jag nu kommer att få ÄL-stimulering, så att det verkligen finns en chans att bli gravid.
Jag gillade dessutom verkligen den här gynekologen, så honom ska jag hålla fast vid! Jag blev lite förvånad först när jag såg honom, för han är i 45-årsåldern och har långt, grått hår! Men, man ska inte döma hunden efter håren! 
