När märker man av det?... 1 år!!!!

Och jag har ju så många darlings som är ärvda. Att slänga vissa saker skulle vara som att skicka mormor på tippen ...

Telis - så man kan inte hoppas på att det skulle vara inom brunchupptagningsområdet på Västkusten då

Nu ska jag packa ihop för idag - ska plocka upp mannen på Landvetter & sen mer eller mindre direkt till info om föräldraförsäkring på F-kassan. Undras om han lyckas hålla sig vaken, direkt anländ från Shanghai? Det lär ju inte precis vara sådär hårresande spännande med ett föredrag om föräldradgr hit & dit

På återskrivande!

AM - precis!!! det är exakt det där jag menar!! Min mest "sanslösa" pjäs är en brudkista som morfar gjorde till mormor innan de gifte sig. Den är stor och åbänglig och står fortfarande i mina föräldrars förråd. Jag drömmer om att "bo ihop" med den igen, den är jätteviktig för mig! Men vacker?!? njaaa snarare brundbetsad mörk träkoloss med smideshandtag... och Morfar Skrutt (som inte lever längre) har gjort ALLT själv....

Lite inspiration för er som har många Darlings hemma (självklart från vårens inspirationsbok om att rensa i röran) :

"My definition of clutter is:

(1) Things you do not use or love
(2) Things that are untidy or disorganized
(3) Too many things in too small a space
(4) Anything unfinished
/../

If you truly love them and have enough space for them without making your space feel cluttered, then figure out the best location for each of them. If there are items you can't find a good place for, let them go.

A simple motto is: Keep the best and dump the rest!"

Liten - helt sant... men problemet är ju den stilmässiga krocken mellan tex nyss nämnda kista och vår övriga stil på temat "nordisk blond/beige"... *suckar*

Jag var tvungen att maila min fd sambo och berätta att jag klarat körkortet (övningskörde med honom för evighets evigheter sedan). Han svarade som vanligt blixtsnabbt och berättade att han ska bli pappa i januari... skum känsla även om jag VERKLIGEN lämnat den relationen bakom mig...

Sept: hon är minst 1kg tyngre nu än när vi checkade ut från BB (3900 gr i fredags) så hon växer så det knakar. Och så har hon börjat hålla huvudet självt. Och börjat le, fast mest åt pappa - typiskt!! Jag skojar med maken att Moa ler åt honom för hos honom får hon mest mat (han ger oftast ersättningen)...

Jag har precis varit ute på 1h-promenad igen - skönt som bara den! Mitt sätt att lite komma i form igen...

Apropå inredning: jag har lite ärvda grejer som inte heller passar in i den stilen jag vill ha i hemmet men de står just nu samlade i gästrummet. Medan vardagsrummet har fått en uppdatering sedan vi flyttade hit. Så jag har lite samlat ihop mina "darlings" så de får lov att finnas men lite undanskymda

Piggelin: underbar bok du hittat förresten! Mer citat tack

Här är det lite nojigt idag ändå trots att jag bestämt mig för att inte oroa mig. Sov kass inatt, vilket inte gör det lättare.

Magen krånglar och står ut som en spärrballong. Det känns som folk tittar när man springer runt med uppknäppt byxknapp! Den tjejen jag delar rum med har troligen redan detta på känn kan jag säga. Hon vet om X:et i våras, men är för finkänslig för att fråga nu, vilket jag är mycket glad för. Hon har säkert panik för att jag skulle kunna bli gravid just nu eftersom vi är projektledare för varsin del av ett jätteprojekt där vi är de enda som kan ersätta varann på kort sikt. Jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete utan ta det som det kommer.

Jag mår lite skumt, men löser det med att småäta hela tiden, vilket också är svårt att dölja. Om inte annat går jag ännu mer upp i vikt och magen blir ännu större av det.

Gnäll, gnäll, jag vet, jag borde vara glad åt att jag mår konstigt. Men än så vågar jag ju inte tro att detta funkar.

September - det låter i alla fall väldigt normalt. Skickar en stärkande kram!

Tack Liten,

kramen värmde

Jag försöker lugna mig med att det är är normalt, men tanken på att jag är fullproppad med extra hormoner som kan spöka är svår att släppa.

Är precis hemkommen från BM och det var lite svettigt kan jag lova. Dels var sonen med för jag inte hade någon barnvakt idag och sen ville lillebror bara gömma sig i magen när vi skulle lyssna på hjärtat. Det tog flera minuter innan han "tittade fram" och gissa om mina tankar hann spinna iväg.......
Det var läskigt!

Sen skulle vi mäta magen för första gången och BM tyckte jag hade en stor mage, men sen mätte hon om igen efter att ha "hittat" lillebror i magen när vi lyssnade på honom och då stämde måtten med hur stor magen man ska ha vid den här veckan.
Gissa att man blev skraj igen........

Alla värdena var bra annars och det känns skönt. Har inte heller gått upp så mycket i vikt.