När märker man av det?... 1 år!!!!

Mrs B - jättefina kort! Grattis igen!

Vad blir det för semester Koko?

september - förstår verkligen din oro efter allt du varit med om. Märker själv att minsta lilla som avviker från normen (t ex när jag fick veta att jag hade b12-brist nyligen) får allt som hänt mig att bubbla upp till ytan... Svårt att njuta då, men man får göra sitt bästa.

Vi åker till florida om en vecka, ska bli så sjukt skönt!!! Jag tycker att vi förtjänar en lugn och skön semester och så ska det bli! Fint väder, vackra stränder och mycket shopping har jag beställt.

Nu kom mensen här, punktligt som vanligt. Det var det 14:e försöket för oss... känner mig grymt uppgiven. Tårarna rinner o det känns verkligen som om jag aldrig kommer att bli gravid. Vi är båda friska, men det fungerar inte ändå.

Fru UH2: jag förstår att dte måste kännas hopplöst men se på Frejis - det lyckades efter över 2 år! Visst, inte kul att vänta så länge men det kan ju gå även om det tar tid...

BS: enl dem jag pratat med om amning så är mjölken som fetast på morgon/förmiddagen pga att man sovit under natten. Under eftm/kväll blir mjölken mer som lättmjölk och därför är de hungrigare och grinigare då. Kan vara därför som Iris äter oftare framåt natten. Så vi har fått rekommendationen att ge ersättning eftm/kväll/natt men låta Moa bara amma på förm (för att hålla liv i mjölkprod).

Ang att hon somnar när du ska iväg - du kan inte lägga henne i barnvagnsinsatsen och låta henne somna där om du vet att du ska iväg? Moa sover ju i hårdliften även natt (tills hon har växt ikapp spjälsängen) så det är bara att lyfta i den i vagnen när man ska iväg - mkt behändigt.

Page och Telis: tack för de snälla orden. Jag måste försöka hålla mig ifrån prestationstanken... Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra med amningen. Nu har jag kämpat i 4 veckor med att få igång den helt (jag trodde den kom igång förra veckan men mjölken blev mindre igen, kanske pga för lite sömn) men det verkar inte funka för mig. Funderar på att gå över till bara ersättning på natten (för att få sova mer) och amma på dagen men är lite orolig att mjölken försvinner helt då(?). Det känns för tidigt att sluta amma nu när hon bara är 1 månad. Jag hade tänkt helamma 6 mån men det känns inte som att det funkar för mig Nu är varje matning ett helt projekt som tar över en timme varje gång (amning, rapning, blöjbyte för att väcka henne, ersättning och rapning, vaggning till sömns) och på förmiddagen när jag bara ammar så vill hon äta varje timme så det är i princip det enda jag gör fram till kl 13, när jag ger upp och ger henne ersättning. Suck. Det ska ju funka så att ammar man ofta ska produktionen öka men mina bröst verkar inte fatta grejen för jag ser inte att tillgången ökar. Lite deppigt är det när man nu hade ställt in sig på att amma... men visst, lyxproblem i jämförelse med er andra som inte har fått till det än - jag erkänner. Jag borde sluta klaga - I know...

Koko,

det går ju inte att styra över sina rädslor tyvärr, det hade varit mycket lättare man om hade kunnat det.

Men semester i Florida låter ju suveränt!

Fru UH,

det finns nog inga tröstande ord mer än att vi är många som förstår dig.

Jag håller tummarna för att försök 15 ska bli er fullträff!

Muggles,

du har rätt att gnälla. Lyxproblem vet jag inte, de är viktiga för dig där du är nu.

Vi andra får ju gnälla om vårt och du lyssnar alltid och kommer med kloka tillrop - då ska vi minsann kunna lyssna på dig.

Jag märker att jag fortfarande identiferar mig med oss som inte fått till det, mitt plus känns än så länge lite för osäkert för att jag ska se mig som gravid.

Och Muggles,

det viktigaste är väl att Moa har en mamma som inte är helt slutkörd? Att kombinera som du funderar på måste väl ge det bästa av de två alternativen?

Sept: det tog lång tid för mig att våga känna mig säker på graviditeten, och jag hade inte gått igenom samma bakslag som du. Så det är nog bara ngt man får stå ut med... Tack för orden - de värmde! Men ibland känns det som att man verkligen inte ska gnälla om sina små problem - jag vet ju hur gärna alla här i tråden vill få till det, det känns som att det är viktigast. Och vid sidan av det bleknar liksom andra problem...

Jag försöker verkligen tänka såhär att "det viktigaste är ju att Moa blir mätt" men jag hade ställt in mig på att amma och det verkar svårt för mig att acceptera att det inte blev som jag tänkt mig. Även om det verkar löjligt, tom jag tycker det. Jag menar, vad är "the big deal?!". Det är det jag försöker fundera ut, varför det är så himla viktigt för mig... hmmm.

Ikväll har 2 av min mans kompisar bjudit hit sig för att laga middag till oss - så himla gulligt! Precis vad en trött småbarnsfamilj drömmer om!!! Min man åkte och köpte blöjor och cigarrer förut...

Och igår fick jag 3h på stan med miss X - köpa amningströjor (ironiskt när jag nu har börjat fundera på om jag verkligen orkar fortsätta på det här sättet), fika och prata om annat än småbarn, och köpa lite söta kläder till Moa (bla en ursöt blå plyschklänning!). Och på kvällen var vi hembjudna till en kompis med nybyggt hus på middag - lyx det också! Det blev lite skiftätning men de ska ju ha sitt första om 1 månad så det var väl bara nyttigt för dem att se hur det blir sedan