När märker man av det?... 1 år!!!!

Viktualia, hur känns det mentalt att gått ned så mycket i vikt? Kan du se den "nya" Vickan i spegeln eller har inte den bilden hunnit i kapp än?

Pussa på rejält då! Just det, det blir fanfarer här på tisdagkvällen!!

Page - om du inte har nått vettigare för dig vid kvart i tio på tisdag fm får du gärna skicka lite lugn till mig... blir jag så nervös som jag var några gånger när jag övningskörde idag... tjaaa då blir det inte något körkort på tisdag. Men jag KAN köra bil och det bevisade jag senare.. men pirr pirr pirr i magen...

Viktnedgången - Mycket svår fråga faktiskt. Jag ser ju i spegeln att min fula megarumpa har försvunnit och jag provar kläder som jag använde i våras och inser att de är grymt för stora. Ett efter ett flyttas plaggen från min vanliga garderob till hyllan med "Vickans för stora kläder".

Än så länge är jag dock fortfarande överviktig och behöver fortfarande gå ner rejält. Alltså konstaterar jag mest att jag är smalare nu än i maj, och att jag ska bli ännu smalare.

Mest mysko är att titta på bröllopsbilderna och inse att SÅ TJOCK var JAG... hm... helt klart risk för självförakt av typen "Nääee hu, hur kunde jag tycka att jag var fin på de där bilderna" ... skillnaden mellan bröllopsbilderna och Vickan ett år senare kommer vara runt 20 kg...

Jag kommer att tänka på dig vid angiven tidpunkt och skicka all positivism och lugn som jag kan uppbåda! Pirr är bra, då håller man sig alert!

Du tyckte att du var fin för att du förmodligen var fin (ähum, har inte fått se några bilder än). Det låter så töntigt, men jag tror att alla brudar känner sig vackra!

Jag har en kompis som är med i samma viktklubb som du och jag tycker att det verkar som ett vettigt sätt att gå ned i vikt på. Inget hetsande, utan en lugn och stabil viktnedgång. Fast, vad händer sen då, hur ska man göra för att hålla målvikten?

Har vänner som har gått ned i vikt men de kan inte se det själva. "Tjockbilden" finns där i alla fall.

Jag kände mig jättevacker då, men det är lite svårt att uppbåda den känslan nu när jag är så mycket smalare. De bröllopsbilder som jag har i datorn är varken lika fina eller avslöjar min övervikt på samma sätt som fotografens bilder... så du får släpa dig till hålan för att få se Vickans tjockisbröllopsbilder... fniss fniss

Ang konsten att hålla vikten när man nått målet: I Viktklubb finns det ett fortsättningsprogram som heter "Hålla Nollan" och som går ut på att man ska hålla sin målvikt. Där tänker jag häcka så länge som möjligt!!!

Men då gör jag det Vickan! Och jag tar med mig en bild från vårt bröllop...det är en sån vacker bild tycker jag, eller tyckte fram tills jag upptäckte hur knotig och äcklig min såg ut.

Page - du är så välkommen så! Du kan få komma på direkten... jag har rätt trist här framför datorn... *fniss fniss*

Apropå det där med bild av sig själv förresten - jag drog alltid 46 i kläder förrut och just nu funkar 42 bäst - det är en MYCKET skum känsla att leta mindre storlekar i affärerna.... häromdagen fick jag experthjälp för att kunna shoppa en ny BH.... man blir ju YR när den gamla sanningen inte stämmer längre...

Jag är inte så där jätteförtjust i att vara med på bild. Försöker att unvika det faktiskt men jag är lite sugen på att gå till fotografen och ta ett sån där töntigt familjefoto med maken och katten.

Och jag har alltid varit linslus.. älskar att titta på bilder på mig själv... ända tills nu... när jag ser hur tjock jag varit...*isch* men men... jag kommer väl över det också på nåt sätt...

Åh, den som kunde teleportera! Då hade jag varit över på studds och krävt många liter te!

Ja, jag förstår att det känns skumt! Men det måste vara bra-skumt. Och jag kan tänka mig att klädutbudet har ökat nu också!