När märker man av det?... 1 år!!!!

Ååå lite nattpladder från Page! Jag är idel öga!

Min besvärliga make har nyss landat på Arlanda och ska storma hitåt = jag kommer inte att gå och lägga mig speciellt tidigt...

Jag har också en make som är ute på sena eskapader ikväll, men han bör vara hemma om en halvtimme. Själv är jag helt slut i huvudet efter en hittills hård vecka på jobbet, så jag ser fram emot att stupa i säng snart. Har varit borta varje kväll den här veckan, och det sliter en del, särskilt när ett par av tillfällena gäller jobbet.

Page: lyckan blev kortvarig - det magonda är tillbaka.
Pumpade dessutom ur mjölk idag och såg att det inte kommer lika mkt som i förra veckan. Jag fattar inte varför jag har så svårt att få mjölken att räcka till??? Alla andra verkar ha så att det sprutar

Men det är bara att kämpa på...

Fru UH2: usch det måste kännas kämpigt! Men här är du i gott sällskap så fortsätt hänga här. Det känns alltid lite bättre när man kan få stöttning tror jag.

Vänner förresten: japp vill gärna gå en promenix, kanske nästa vecka? Sms låter som en god idé!

Page,

jag vet inte riktigt hur det står till. Lite oroligt såklart, men jag märker att jag mer och mer känner mig gravid psykiskt. Jag försöker dock hålla det borta ett tag till. Jag uppvisar en hel del graviditetssymptom, jätteömma och större bröst, trög mage och lite molvärk då och då. Eftersom jag nu får dubbel dos progesteron är det svårt att säga vad som är vad.

Jag missbrukar test också (dyr vana) och gläds åt att plussen blivit starkare och starkare nu.

Jag går och ställer in mig på att jag kanske snart blir illamående också, det känns nästan som en självuppfyllande profetia.

Om drygt en vecka kanske man kan se på VUL om det sitter på rätt ställe - längtar dit.

Sept: jag är så glad för din skull - det låter som att det kan gå vägen denna gång!

Tack Mugglan,

hoppet börjar ju komma så smått nu. Men jag måste nog veta bestämt att det inte är X först för att kunna övergå till ett mer normal-oros-läge tror jag...

Det lät ju så positvit med Moas mage förut idag. Vad jobbigt det låter nu. Men det låter som ni kan få bra hjälp på BVC. Det där med att man har lite mindre mjölk än vad man vill verkar hända alla jag känner i något läge. Men det måste kännas jobbigt, det förstår jag.

FruLlan,

jag finner inga ord för din förlossningsberättelse. Tack för att du delade med dig!

Gonatt på er,

nu ska här sovas. Det är lite kämpigt att ställa klockan en halvtimme tidigare varje morgon för att ta progesteron, sedan föröska somna om en halvtimme (måste ligga still så att det verkar nämligne) och sedan bli väckt av klockan igen.

Men jag ser fram emot att göra detta i sju veckor till om det funkar, så det så!

September, det låter så otroligt lovande. September blir säkert din lyckomånad!

Muggles, nää, inte redan? Det med mjölken går ganske i cykler. Vissa dagar mer än andra. Påverkas inte ammningen av hur mycket bebisen äter? Om hon har ätit lite mindre än vanligt på grund av det onda så kanske du producerar lite mindre också. Försök att vara lite snäll mot dig själv också, du verkar ha gjort ett kanonmammajobb hittils!

Vickan, härligt att få hem maken!

Page.. jaaa det är bara det lilla kruxet att vi åker åt varsitt håll imorgon och sen inte ses förrän EFTER min FÖRBAJJADE uppkörning på tisdag... *ruttet*

Men ett gäng pussar hinner jag nog få! *längtar*