Hej på er!
Tinga och Sweet: åh, jag är så ledsen att tanten kom till er igen. Speciellt du Tinga verkar ha fått en hård smäll denna gång. Men vi har alla varit där... Dvs trott att vi varit gravida och så kommer tanten, det är väl ingen tröst att du inte är ensam, men det enda jag kan säga... Förhoppningsvis kan man ändå här få ett visst hopp iom tex Frejis plus...?
Apropå bebistillvaro så har jag haft en jobbig dag. Goa Moa har inte sovit mkt på hela dagen. Gick upp vid 10-tiden och fick i mig frukostfilen medan hon låg på sin golvfilt och sparkade glatt. Sedan ringde en kompis och tjötade i 50 min. På slutet blev Moa lite missnöjd och jag fick sitta med henne på armen för att hon skulle vara lugn. När jag lagt på ringde nästa kompis och tjötade i 30 min (min enda kompis som är småbarnsmamma så jag fick lite värdefulla tips av henne). La på igen och bredde frukostmackorna - då ringde maken sitt dagliga samtal för att kolla läget. Fick i mig mackorna - då ringde nästa kompis och tjötade 30 min. Vid det här laget var kl halv två och jag satt fortfarande i min svettiga pyjamas och ammade. Och Moa hade inte sovit en blund. Vanligtvis sover hon bra mellan 12 och 16 med endast en kort matpaus emellan. Efter mkt jobb fick jag henne att sova i 20 min vilket betydde att jag hann duscha och tvätta håret. Sedan fick jag slänga i mig lunch (vid halv tre) med henne på armen. Med napp i munnen var hon nöjd så länge hon inte petade ut den igen... Suck. Jag försökte verkligen allt men hon var bara ledsen. Jag insåg att hon var övertrött men hon kunde bara inte komma till ro. Hon brukar bli lugn och sömnig av amninge men inte idag. Jag satt i soffan med grus i ögonen och bara önskade att hon skulle somna men icke. Till slut la jag oss bägge i vår säng och efter 2h liggamning somnade hon till sist kl 18(!).
Mannen kom hem och lagade middag och sedan gick jag en halvtimmes promenad för att få lite frisk luft och motion. Nu kan jag äntligen gå riktigt raska promenader igen utan att få ont i bäckenet, det känns jättebra.
Maken frågade om jag hade föreställt mig att det kunde vara så här jobbigt och det har jag faktiskt. Jag hade nog förväntat mig att det kan bli såhär men det är ändå jobbigt när man är mitt inne i det.
Men sedan när man tittar på henne där hon ligger och sussar i vår säng så är hon ju så söt så man smälter!
En annan sak som är lite jobbig är att hon kräks upp ganska mkt, lägger riktigt stora blaffor bröstmjölk på sin alldeles nytvättade body, på sin gosefilt, på örngottet, på amningskudden... Ibland skriker hon och eftersom det gått 2h sedan senaste amningstillfället så lägger jag henne på amningskudden för att få mat - då kan hon lägga en stor blaffa där. Är hon då hungrig är frågan??? Jag menar, om det kommer upp igen, så borde det vara fullt i systemet, så att säga...? Jag får ringa BVC imorgon och fråga.
Sorry om jag låter lite neggig idag men jag är nog rätt trött. I natt åt hon med 1,5h mellanrum och där emellan ligger hon och ulkar som om hon ska spy, så vi har lite svårt att sova...
Tur att hon är så söt att man inte vill byta bort henne fast hon har en defekt magmun...!
September skrev så träffande att det här är helt nytt och okänt.