• nu är jag fruL

    När märker man av det?... 1 år!!!!

    När märker man av det?

    Ja just det tjejer när märker man av att man blivit gravid? Och hur märker man av att man har ÄL?

    Nu har vi diskuterat det här ämnet under ett år! och mycket har hänt under resans gång. Men än är vi vel inte klara, eller hur?

    Här fortsätter vi. Vi har nu jagat ägg, aladåber och pluss i några trådar. Gråtit och skrattat ihop. Framgångarna och bakslagen har kommit om vart annat i tråden om hur man märker att man är gravid och hur man blir gravid.

    Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    MEN om ni tänkt bara sticka in huvudet en gång och berätta att ni plussat! Gör INTE det. Här kämpar vi tillsammans i både med och motgång.

    Välkomna alla nya och gamla

  • Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!
  • Tinga

    Piggelin - tack! Havskräftor låter inte alls dumt, kastän de kravlat runt i lera!

  • Piggelin1

    Åhhhh, Lappis - skickar en låååååååååååååång & stoooooooooooooor kram till Dig

    Det SKA lösa sig för er, ni står verkligen absolut högst på listan över dem vars tur det är nu!

    Tycker att det är en alldeles ypperlig idé av er att njuta av livet under tiden, så mkt ni bara orkar. Det är sånt man ska göra, ta vara på vardagen, njut av det ni tycker om, rätt som det är så sitter ni där med en liten knodd & är förbi av trötthet

  • Lapinette

    Det börjar bara bli så uppenbart att det inte funkar för oss nu när ALLA andra får barn men inte vi! Tyckte mig höra häromdagen att min rumskompis ska få tillökning. Va f*n de fick ju ett barn i oktober 2006! Jäkla kaniner!!! Gillar inte mig själv när jag börjar bli missundsam.

  • Piggelin1

    En annan sak som kom på tal med kompisen på lunchen, detta med att fixa "skriva papper" (testamente) om man inte är gifta. Mannen & jag lever ju fortfarande i synd & sen flera månader står "skriva testamente" högt upp på min "Att-Göra-lista" - dock har vi inte kommit till skott ännu. Om ngt skulle hända ngn av oss, så är det ju barnet som ärver rubbet direkt, om man inte skrivit ngt. Kompisens mamma har precis råkat ut för en liknande grej nämligen. Hon har varit sambo med en man i massor av år, nu dog han väldigt hastigt & oväntat, och nu är det sonen på 25-30 år som ärver rubbet´& hon står på bar backe, vilket knappast var hennes sambos avsikt. Sorgligt. Så nu fick jag förhoppningsvis den sparken jag behöver, så att mannen & jag kommer till skott.

  • Piggelin1

    Gifta sig finns ju definitivt med i vår plan, inom förhoppninsgvis en inte alltför avlägsen framtid, & då löser sig ju allting av sig självt, men nu kom bebisen emellan...!
    Så nu ska jag iaf ta kompisens förmaning på allvar!

  • viktualia

    Piggelin1 - det är bara att boka tid hos privatjurist på banken eller på Fonus eller liknande ställe. Maken och jag fixade äktenskapsförord på banken och det tog inte många minuter. Otroligt smidigt!

  • Piggelin1

    Lappis, man FÅR vara "missunnsam & bitter" (en kompis favvo-uttryck) mellan varven! Vad fasen, du kan väl knappast knalla runt & älska livet varenda dag när ni bokstavligen jobbat som kaniner för att få till det i mer än ett år, utan att det blir ngt resultat. Lite som mig & mitt hår - eller snarare bristen på det. Om jag har en dålig dag & ngn gnäller på sitt hår, då kan jag bli missunnsam & tycka, "Men vad f-n, var glad att du HAR hår iaf..." Fniss, kom att tänka på uttrycket "Bad Hair Day" igen nu, det har jag bokstavligen för det mesta numera
    Har läst ganska mkt om det på nätet den senaste tiden & tydligen får mer än 70% tillbaka håret, dock kan det ta flera år MEN det kommer tillbaka! Alltid ngt!!

    Lappis - kram igen!! Var missunsam & bitter när du behöver det, så får du det snabbare ur systemet liksom!!

  • LillaFrugan

    Kom in till familjeliv istället =)
    där finns många andra som er i samma situation =)

    Välkomna de som vill

  • Lapinette

    Åhhh Piggelin, tänkte inte på det. Jag som klagat över mitt hår idag. Sorry!

  • viktualia

    För att ge mig in i "bli gravid"- diskussionen:

    Jag måste säga att jag är skräckslagen över att mina p-piller är på väg att ta slut. Ser inte nån större anledning att skaffa nya, utan inser att det är dags att se om maken och jag kan få barn.

    MEN för varje tablett jag äter (dvs varje dag som går) inser jag att jag går ett steg närmare att "riskera" att bli gravid. Och det skrämmer mig...

    Jag trivs strålande med livet som det ser ut idag, tycker småbarn är söta men har INTE nån högt tickande biologisk klocka och funderar över hur jag ska kunna lugna ner mig..

    Nåt tips?

Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!