• nu är jag fruL

    När märker man av det?... 1 år!!!!

    När märker man av det?

    Ja just det tjejer när märker man av att man blivit gravid? Och hur märker man av att man har ÄL?

    Nu har vi diskuterat det här ämnet under ett år! och mycket har hänt under resans gång. Men än är vi vel inte klara, eller hur?

    Här fortsätter vi. Vi har nu jagat ägg, aladåber och pluss i några trådar. Gråtit och skrattat ihop. Framgångarna och bakslagen har kommit om vart annat i tråden om hur man märker att man är gravid och hur man blir gravid.

    Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    MEN om ni tänkt bara sticka in huvudet en gång och berätta att ni plussat! Gör INTE det. Här kämpar vi tillsammans i både med och motgång.

    Välkomna alla nya och gamla

  • Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!
  • sweetstreet

    Ja det måste bli mycket "lättare" ifall de vet på jobbet om IVF:n.

    Har med intresse följt din och Frejis diskussion om "parallell" IVF!
    3-pack tycker jag låter väldigt bra för jag ahde nog tänkt som du. Att man då skulle "känna mindre press" eftersom man vet att man har fler chanser.

  • sweetstreet

    Å Vickan!
    Låter skitkul!!!
    hur ska vädret bli i Sverige???

    Hm, jag längtar också ut... :?

  • sweetstreet

    Om jag ahde varit i Sverige så tror jag att jag hade gått direkt på adoption istället för IVF. men det är bara för att jag inte alls känner att det är speciellt viktigt att föra mina gener vidare eller så. För mig är det ett barn (eller flera) som är det jag längtar efter.

    Så allt detta med graviditet och förlossning och min näsa och hans mun och farmors ögon spelar liksom ingen roll alls för mig.

    Men sådant där är ju så olika.

    Kanske beror på att jag är adopterad själv också??
    Jag har aldrig funderat över mitt ursprung eller över att jag inte bär mina föräldrars gener.... :?
    Det har liksom inte varit ett dugg viktigt i mitt liv. Så kasnke är det därför jag inte känner lika starkt för att jag bara till varje pris måste föra mina egna gener vidare???? :?

    Och med tanke på kostnaden så skulle jag därför hellre lägga de pengarna på en adoption som jag VET innebär att jag får ett barn i slutändan.

    Men nu när man är här så är det ju så mycket krångligare.
    Här kan vi ju inte adoptera! Så om det skiter sig med att få barn den "naturliga" vägen kanske IVF är enda möjligheten???

  • Lapinette

    Min väninna är ensambarn och vill absolut ha två. De kan tänka sig att adoptera så jag sa åt henne att kolla upp adoption nu. Det tar ju flera år och under tiden kanske de får ett gemensamt barn också.

  • Lapinette

    Sweet - vad kostar en IVF i USA och att adoptera?

  • sweetstreet

    Ni verkar ha ungefär samma väder som vi då??
    Här har det varit mulet och regn i ett par dagar. Idag var det inget regn men ganska grått. Nu 23 grader.

    Skönt att slippa sova med AC på men jag längtar efter lite mer sol...!

  • sweetstreet

    Ingen aning om vad IVF kostar här, men tror det är snordyrt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Och sådant täcks ALDRIG upp av försäkringen här. Inga Health insurance täcker IVF etc... Oavsett vilken försäkring man än har. Det berättade de för min man när han var och pratade med läkaren inför sitt "simprov".

  • sweetstreet

    Adoption har jag ingen koll på heller. Mest för att det ju ändå inte är aktuellt för vår del så länge vi bor här.
    Man måste vara amerikansk medborgare för att kunna adoptera här tror jag.

  • BrudSommar2006

    Hej Lapinette, var middagen trevlig?!

    Malin är ett bra namn, det heter jag i andranamn!

    Ha en trevlig helg Vickan, antar att det är tält som gäller, den här gången kanske det verkligen blir tältsemester??

    Tror att jag skulle prova IVF innan adoption och jag skulle satsa på ett tre-pack, speciellt om det var ett gränsfall att jag skulle få fler än ett pga ålder om jag inte drog till med alla på en gång.

    Mrs_B, Muggles får gärna skicka hela pdf:en till dig om hon har lust med det.

    Iris har somnat, är väl läggdags för mig också nu. Om det inte misslyckas helt så ska vi skriva i morgon, jippi!

    Innan dess måste jag ta mig till jobbet med den busiga bebisen och lämna in en ledighetsansökan, den första kom visst bort i posten, fast nu ska maken vara hemma i morgon eftersom vi ska träffa mäklaren vid lunchtid så då kan han följa med och hjälpa mig.

Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!