När märker man av det?... 1 år!!!!

Hur var det man gjorde den gröna gubben? Försöker

Nä, jag vill ha den gröna
:D

:d:d:d:d:d:d

:D:D:D

Det är flera som har påpekat detta med att parallelköra adoption under tiden som vi försöker men min man vill inte diskutera den saken. Han tycker att jag är pessimistisk och sen vet jag inte om han vill adoptera. Så som jag har fattat det så är det inte så vanligt i Frankrike. Soofia, om du kollar in här kanske du kan svara på den frågan. Maken har inga kompisar/vänner som är adopterade medan jag självfallet känner flera.

Hej Lappis,

Ja du adoption finns ju så klart också i Frankrike. Fast visst känner jag också många fler som har adopterat här...samtidigt har jag ju bott här i 7 år och mina franska kompisar har inte hunnit till den fasen av livet med barn osv än...

Jag tror att det är en sådn stor process att acceptera det faktum att man aldrig kommer att få egna bran, och för en man kanske det känns önnu mer som ett misslyckande. Jag vet inte. Jag menar jag känner inte er, så jag tänker inte komma med en massa konstiga teorier om diten eller datén. Om du vill veta mer om hur det går till just i Frankrike och ge honom möjlighten att titta själv, så kan du kolla den länken:

www.agence-adoption.fr/home/

Önskar dig och alla andra här en trevlig dag!

//Soofia

Telis - tusen tack för informationen; väldigt värdefullt för mig. Det låter absolut som något som skulle kunna passa mig, framförallt för att jag är mer av en generalist än specialist, och jag gillar att skriva. Jag har just pratat med chefen för gruppen där den utannonserade tjänste finns och bestämt mig för att söka.

Samtidigt har jag ringt om ett par andra tjänster, och på den ena fick jag napp direkt och de vill träffa mig. Kul! Det är dessutom en tjänst på samma företag som jag är nu, och jag trivs bra med atmosfären här, så kan jag bara få andra arbetsuppgifter stannar jag gärna.

Skönt att äntligen ha fått ändan ur vagnen!

August - jag skyller på min man att det tog tid innan jag kom i säng; han tittade på fotbollsmatchen mellan Sverige och USA. Sen ställde jag faktiskt fram väckarklockan en halvtimme mot normalt, så det blev närmare 8.5h sömn inatt. Jag känner mig bättre i halsen - kanske gurglandet gorde susen! - men är fortfarande lite skum i svalget på väg upp i näsan, så vi får väl se hur det utvecklar sig. Ingen feber iallafall.

Tinga - Telis slog huvudet på spiken vad gäller jobbet. Men eftersom jag halkade in på den här banan som en liten omväg till drömjobbet, och blev kvar, så börjar jag nu längta bort. Och nackdelarna börjar därmed överväga fördelarna.

Men...jag har bidat min tid, och ev får jag jobba med det jag vill snart. Bra att samla erfarenhet här, om jag vill söka mig vidare. Har ju också hållit ut i väntan på graviditet, samt på att få chansen som jag nu har.

Och - bäst av allt och helt OT - jag fick fantastiskt god sockerkaka igår av min underbare man. :D

Soofia - så du var här inne och kikade iallafall. Det jag menar är att inga av makens vänner (i hans ålder) är adopterade. Han hade inga skolkompisar som var det medan jag känner flera i min ålder. Därför tycker jag det verkar (vet bygger min tes på en väldigt liten population) som det inte är lika vanligt.

Liten - vad härligt att du fick din sockerkaka!

Själv har jag fått info från en tjej på FL som igår var på möte hos CvL att det där med 38 som åldersgräns vid köp av 3-pack gäller det att man gör det första försöket innan 38. Vilket innebär att vi kan köpa 3-pack om vi vill!!!

Ja, Lappinette, så tror jag att det är. Hade inte heller några adopterade barn i min klass överhuvudtaget under hela skoltiden faktiskt...
Skulle nog säga att när det gällr adoption så ligger Sverige minst en generation före Frankrike.

Skönt att ni kan köpa 3 packen iaf.
Min mans kollega ska få barn i morgon, och de har gått igenom ivf 2 eller 3 ggr, tror jag. De gjorde det på Akademiska i Uppsala. Jag har för mig att det gick på andra försöket. Innan dess hade de försökte i över 3 år tror jag. Bara för att ge lite hopp!!