När märker man av det?... 1 år!!!!

Lapinette,

vad ledsen jag blev för er skull. Det var ju nu det skulle bli! Orättvist känns det. Det finns nog inga ord som kan trösta, men jag beundrar din målinriktade inställning. Och du förtjänade inte den den smäll du fick av den okända plussaren, det är förståeligt att du fräste.

Det låter jättebra att ni fick en läkartid snabbt. Det lär nog vara mycket att fundera på efter det dessutom så då är det säkert bra att det är helg så att ni hinner umgås och diskutera.

Såg du förresten den bilagan som CvL hade till SvD igår?

Godmorgon!

Sitter här och är i ordning gjord (nåja, NÄSTAN i ordning gjord iaf) för att spela golf, vad tror ni händer då?? Jo, det börjar regna!!! Well, hoppas det slutar så jag kan komma ut.. Har uppspel i morgon så jag VILL VILL VILL komma ut och spela idag..

Som vanligt är mina inlägg helt OT.. Men jag har juh inte mycket OnTopic att prata om så..

MSW - kul med lite OT tycker jag! Man vet aldrig vad man har att vanta

Tinga - vad gjorde du uppe sa sent igar? Du skulle ju sova dig frisk!

Morning girls,

Satt nu på morgonen och pratade med min "busskompis" som berättade att tjejen vars bröllop hon var på helgen är gravid. Nu råkar jag veta vem den där tjejen är och vi har diskuterat att vi båda försöker och självfallet tog det för henne jäkligt snabbt. Är glad för hennes skulle men har vår IVF'n ringandes i huvudet.

Tänkt som attan nu på morgonen och börjar få lite Frejiskänslor dvs att det här med IVF är dead end. Tänk om det inte lyckas!!! Julia, din svägerska började m a o försöka få barn vid samma ålder som mig. Vet att det finns hopp men känner dessvärre flera som har gjort sina 3 IVF och aldrig blviit föräldrar.

September - så bilagan igår var från Carl von Linné. Shit, jag slängde den direkt. Måste kolla i min tidningshög när jag kommer hem ikväll.

Lappis - jag forstar att det ar tufft, valdigt tufft. Om det inte lyckas, ar det da dead end for er? Kan ni inte tanka er att adoptera? Jag tror dock att ni kommer att lyckas nu. Tank vilken snalskjuts ni far.

August - det jag menar med dead end är att få egna barn. Gällande adoption har jag försökt att diskutera det med maken men han vill ta ett problem när det kommer dvs det är något han kan tänka sig att diskutera OM vi inte kan få egna barn.

Lappis - jaha, jag forstar. Sa klok han ar som vill fokusera pa en sak i taget... Ni har ju faktiskt valdigt goda chanser att bli gravida. Vilken tur att ni har ekonomin for IVF, och det starka forhallandet som jar ar en forutsattning for att faktiskt komma sa langt.

Jag har en bekant varm man blavagrade att testa sina simmare? Hur stolt eller radd for sanningen kan man vara? Hon var heeeelt fortvivlad. De adopterade tva chinaflickor och idag ar hon saklart superlycklig over det. Men vilken karslok! Hon skiljde sig ganska tidigt .

Jag har alltid tyckt att det ar for bra for att vara sant att fa barn, darfor har jag alltid garderat mig med att vi kanske ska adoptera. (Vilket ocksa ar en enorm gava!) Till slut fragade min maken om det ar nagot han inte vet, som jag vet...

vars man, inte varm man!

Lappis,
bara en tanke - som du säkert redan tänkt flera ggr. Men jag fick ju mail häromdagen av en kompis som nu ska göra sitt tredje ivf-försök (hon är två år yngre än du & jag) nu i höst - de har nu parallellt börjat dra igång adoptionsprocessen, just för att det är flera års väntetid innan det kan bli deras tur. Kanske kan vara ngt att kika lite på parallellt, just pga ledtiden. Samtidigt förstår jag om man vill fokusera på en sak i taget... Men just OM det skulle bli nödvändigt & är ett tänkbart alternativ för er, då kanske det är bra att ha avverkat startgroparna redan? HHar för mig att vi pratat om deta tidigare, så du har säkert redan dessa tankarna, men ville ända bara nämna det, eftersom tankarna poppade upp.

God morgon!
Nu har jag varit på Familjeliv och syndat :_) och läst om olika ivf:er samt hitta en massa tråkiga berättelser. Som tur var märkte jag att humöret började sjunka som en sten och då drog jag därifrån illa kvickt. Usch! :(

Lappis, börjar du få dead end känslor a la Frejis nu? Ivf är nog en resa i en klass för sig så att jag tror att man kommer att kastas mellan hopp och förtvivlan. Om det inte lyckas... ja du, då får man omvärdera det hela med biologiska barn ganska så ordentligt. Jag har inte känt att jag vill ha barn förrän nu så att den känslan är fortfarande lite ny och lite skrämmande för mig (dock tillräckligt intensiv). Har dock svårt att föreställa mig som gravid och som mamma, har svårt att fatta att det kan funka utan är lite inställd på det nattsvarta. Det skulle bli världens överraskning för mig om jag lyckades med konststycket att bli gravid.
Trots det kan man ju alltid nojja mellan ÄL och BIMBOM... (jippi ett nytt ord :)
Min make vill inte heller diskutera adoption förrän vi hade det svart på vitt att det inte har fungerat. Kunde inte förstå det förut, men det är helt okej för mig nu. Jag menar man kan tyvärr inte ta ut alla sorger i förskott ;) vilket jag ibland gärna gör ;)

August - att blåväga testa sina simmare milda makter killen skulle behöva komma till en urolog och få sin prostata testad. Då kan vi snacka om obehag!