God morgon på er!
Snartis, hoppas att du inte behöver vänta för länge, och att Kick'n visar sig snart.
Vad skönt för FruLan att vändningsförsök fungerade!
Victory, glöm inte att det inte är ditt fel! Det är så lätt att skuldbelägga sig själv, för att man tar det som ens eget misslyckande, men så är det inte.
Det är så många tankar som far runt i huvudet på en. Kan bara berätta att min make & jag har bara börjat försöka, men ändå har jag många tankar kring det. Jag menar någonstans tar man för givet att det ska fungera, ungefär som att det var en manskligrättigheter att få barn. Vissa stunder blir man så arg att läsa om barn som for illa medans par som skulle bli omtänksamma och kärleksfulla människor inte får till det.
Tänker mycket på det faktiskt. Maken han tror att jag tänker alldelles för mycket. Vi har faktiskt även diskuterat detta om det vore så att en av oss är steril. Då svarar han direkt, att ja då får vi adoptera och göra ett barn lycklig. Blev så klart glad att höra det, men jag tror ändå att det är mycket svårare när man väl ställs inför fakta att man inte kan ha några egna barn.
Nåväl, vet inte riktig vart jag ville komma med detta men tänk inte ens tanken på att det är ditt fel för det är det inte! Kram till dig!
Lappis, någonstans tror jag att det är lättare för tjejer att öppna sig än för killar. Många av dem tar det som att det är något fel på deras virilitet och att de kanske inte är "riktiga män". Vilket visst är löljig men en helt naturlig känsla. Men jag menar inte att det är lätt för tjejer, bara att vi har kanske lättare någonstans att dela med oss.
Vilma, kul att du har hittat hit...Verkar som om vi är i en likande fas...fast maken och jag har börjat försöka.