• nu är jag fruL

    När märker man av det?... 1 år!!!!

    När märker man av det?

    Ja just det tjejer när märker man av att man blivit gravid? Och hur märker man av att man har ÄL?

    Nu har vi diskuterat det här ämnet under ett år! och mycket har hänt under resans gång. Men än är vi vel inte klara, eller hur?

    Här fortsätter vi. Vi har nu jagat ägg, aladåber och pluss i några trådar. Gråtit och skrattat ihop. Framgångarna och bakslagen har kommit om vart annat i tråden om hur man märker att man är gravid och hur man blir gravid.

    Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    MEN om ni tänkt bara sticka in huvudet en gång och berätta att ni plussat! Gör INTE det. Här kämpar vi tillsammans i både med och motgång.

    Välkomna alla nya och gamla

  • Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!
  • start september

    Tjoho - har Borren vänt sig!!! Åh vad jag blev glad för din skull FruLlan!!!

    Victory - jag förstår att det är jobbigt att folk frågar. Men det är inte ditt fel! Ni gör det här tillsammans och dessutom är det inte så lätt(som nu nån trodde det här). Så du får inte ta på dig någon skuld.

    Lapinette och Freijs, progesteron skjuter ofta upp mensen enligt systern. Jag läste på det här Primolut-Nor som man kan få när man vill skjuta upp och det är en typ av syntetiskt progesteron i det, så det känns ju inte så konstigt att det blir så här.

    Hon trodde att jag skulle ha lika många dar till ÄL som vanligt när tanten väl kommer i alla fall. Jag tänker prova progesteron nästa gång också och det tyckte tydligen Sophiahemmet också var lönt.

    Jag bokade ju en tid hos en vanlig gyn eftersom jag inte varit hos en sådan på hela den här processen. jag har ju inte tagit blodproverna och det vore skönt att veta om det finns något där.

    Nu är tiden på måndag och antagligen har väl tanten kommit då. Då lär ju kanske inte det besöket bli så bra, jag gissar att en ny gyn vill göra en undersökning också om han ska starta en utredning. Fast kanske hinner jag proverna denna cykel?? Jag går dit iallafall så får vi se.

  • Victory

    frejis: Tre veckor?! Jag har hållt upp från styrketräningen i nästan tre månader!! Snacka om att jag har haft träningsvärk den här veckan!

    Lycka till i alla fall!

  • V I L M A

    Oj vad ni är aktiva här på morgonen! Själv har jag precis vaknat. Lakanet ligger i en enda knöl i fotändan. Kaffet var nästan slut, och jag som hatar svagt kaffe! Ska ta det lite lugnt nu på förmiddagen och sen åka och jobba. Ha den bra dag allihop!

  • Lapinette

    Jag är öppen som en bok så att försöka hålla tyst om något är en ren omöjlighet. Dessutom så är det mitt sätt att "överleva" dvs att kunna prata om mina problem med min familj och mina vänner.

    Min make däremot pratar inte om det. Han har berättat för sin bror samt för sin mamma (bara någon vecka sedan) att vi har gått på utredning. Han vill inte berätta för då vet han att nyheten går som en löpeld hos hela hans släkt.

  • Victory

    Hej VILMA! Jag har ju inte hälsat dig ordentligt välkommen men det ska du vara i alla fall!

  • Victory

    Lappis: I vanliga fall har jag jättesvårt för att hålla inne med saker och jag brukar berätta allt för min familj, det är det som är så konstigt. Men det är väl den där planen som hindrar mig.

  • Clown

    Oj, här är man borta och får ägna timmar åt att läsa ikapp. Välkommen alla nya och grattis till Frullan att vändningsförsöket gick bra.

    Är så lycklig idag! Undersökningen av mina äggstockar m.m. såg mycket bra ut. Hormonbehandlingen inför IVF ska jag börja med i mitten/slutet av september, införandet av ägget i mitten/slutet på oktober och får göra gravtest i november för att veta om det har satt sig. Känns så underbart! :) :) :) :)

  • Tinga

    Åh Clown, vad kul och spännande! Grattis!

  • Soofia

    God morgon på er!

    Snartis, hoppas att du inte behöver vänta för länge, och att Kick'n visar sig snart.

    Vad skönt för FruLan att vändningsförsök fungerade!

    Victory, glöm inte att det inte är ditt fel! Det är så lätt att skuldbelägga sig själv, för att man tar det som ens eget misslyckande, men så är det inte.
    Det är så många tankar som far runt i huvudet på en. Kan bara berätta att min make & jag har bara börjat försöka, men ändå har jag många tankar kring det. Jag menar någonstans tar man för givet att det ska fungera, ungefär som att det var en manskligrättigheter att få barn. Vissa stunder blir man så arg att läsa om barn som for illa medans par som skulle bli omtänksamma och kärleksfulla människor inte får till det.
    Tänker mycket på det faktiskt. Maken han tror att jag tänker alldelles för mycket. Vi har faktiskt även diskuterat detta om det vore så att en av oss är steril. Då svarar han direkt, att ja då får vi adoptera och göra ett barn lycklig. Blev så klart glad att höra det, men jag tror ändå att det är mycket svårare när man väl ställs inför fakta att man inte kan ha några egna barn.

    Nåväl, vet inte riktig vart jag ville komma med detta men tänk inte ens tanken på att det är ditt fel för det är det inte! Kram till dig!

    Lappis, någonstans tror jag att det är lättare för tjejer att öppna sig än för killar. Många av dem tar det som att det är något fel på deras virilitet och att de kanske inte är "riktiga män". Vilket visst är löljig men en helt naturlig känsla. Men jag menar inte att det är lätt för tjejer, bara att vi har kanske lättare någonstans att dela med oss.

    Vilma, kul att du har hittat hit...Verkar som om vi är i en likande fas...fast maken och jag har börjat försöka.

Svar på tråden När märker man av det?... 1 år!!!!