När märker man av det?... 1 år!!!!

Snartis: Skönt att höra av dig och att allt är bra! (nåja, nästan allt då )

Och att Borren vänt sig! Hurra! Då är väl Frullis glad och redo för förlossning!

Nu blev jag glad igen!

OK, Victory - du har verkligen just bevisat att ditt humör är en riktig berg-och-dalbana!

Junilejon - skoj och läsa om din Göran Persson dröm samt att se att ingen tant har kommit än. Konstiga drömmar kan ju också vara ett tecken på graviditet. Håller tummarna!

Snartis - så du är kvar hemma! Måste vara jobbigt att gå och vänta.

Superskoj att höra att vändningsförsöket lyckades för Frullan!! Åhhh, vad glad jag blir för hennes skulle. Hon var ju så frustrerad över att kanske behöva göra snitt.

Tinga - kan ju inte riktigt påstå att jag bara druckit efter ÄL. Vi var i Grekland veckan innan ÄL och där var det vin varje dag. Som sagt, denna gång blev det semester före barnverkstad. I promise nästa månad ska jag vara mer seriös igen.

Victory - alla vi här inne har sådana där upp och nedgångar. Ena dagen tycker man det är helt ok att tanten kom och i nästa är man tröstlös. Maken har fått trösta mig fast jag vet att han är lika besviken. Det är bara att jag är den mer känslosamma som visar det.

Igår så tog min väninna (som var hemma hos oss på middag) upp det här med våra försök att få barn. Alla i min omgivning vet. Hon verkligen frågade rakt ut vad vi ska göra härnäst och hur vi hade tänkt om det faktiskt är omöjligt. Frågan om adoption kom upp samt om jag verkligen ville utsätta min kropp för IVF. Jäkligt intressant och speciellt gällande adoptionsfrågan då även jag ställt den till min make utan att få svar. Fick visserligen inget ja eller nej igår heller men han ställdes lite mot väggen. He, he!

Tinga:

Angående veckan BIMare så har 4 bommat av 6. De vi har kvar är Junilejon och Puman-prinsen som båda har BIM idag. Håll nu tummarna hårt så vi får lite plussitivitet i tråden!!!

Lappis: Så skönt att du kan vara så öppen med era försök! Själv är jag ju som en sluten mussla och gör allt för att ingen ska få veta (som om ingen anade ändå... ). Om någon frågar försöker jag slingra mig eller skylle på nåt annat. Jag vet inte vad det är med mig, jag har nog bara alltid haft en önskan om att få överraska alla när jag berättar att jag är gravid. Det vore inte lika roligt om de vet att vi försöker. Men en bra sak med utredningen är att om det skulle komma fram att det finns några problem hos oss och vi börjar genomgå någon form av behandling så kommer vi nog att berätta det för våra familjer. Det skulle nog kännas som en lättnad i alla fall att de får veta så vi slipper smyga med det, plus att vi ju då kan få stöd från dem i processen.

Lappis - jag visste att du druckit vin veckan före ÄL, men jag syftade mest på att det inte är någon mening med att du har dåligt samveta för vinet du drack igår kväll. Det lär ju inte ha någon inverkan på sannolikheten att det tagit den här månaden.

Usch - 4 bom var ingen rolig statistik! Hoppas också på lite plusitivitet, som helst ska smitta av sig!

Victory - problemet med att inte visa känslor är att omgivningen (läs: jag) faktiskt kan glömma bort att man har dem överhuvudtaget :)

Snartis - det låter som en jobbig väntan, hoppas att Kick*n tittar ut snart. Kul att höra att Frullans vändningsförsök lyckades och hoppas att hon själv skriver några rader innan det är dags. Massor med kramar! :)

Nu ska jag iväg och träna. Kommer att vara död sedan efter tre veckors uppehåll! :)

Det är bara så svårt att inse att saker och ting inte blir som jag tänkt/planerat!

Lärdom: Man SKA inte planera allt!

Victory - jag tänker exakt som du; vill också helst kunna överraska med en eventuell graviditet, men om det går så långt som till at vi behöver hjälp kommer vi nog också att berätta för våra familjer, just för stödets skull. Har också blivit expert för att slingra mig om jag hamnar i någon "barndiskussion".