När märker man av det?... 1 år!!!!

September: Det är märkligt det här med hormoner. Hoppas att du får klarhet i hur du ska göra till nästa cykel, om det nu inte blev nåt den här gången.

Frejis: jag kan bara hålla med om att det låter helt snurrigt det som din gyn sa! Hoppas att du får bättre råd någon annanstans.

Själv åker jag känslomässig dalbana. Igår kändes ju allt rätt bra trots tant, eftersom vi fått tid och allt. Men på kvällen var jag ledsen och på "kort-stubin"-humör. Och imorse kom jag på mig själv med att tänka plågsamma tankar om att vi kanske aldrig får några barn och hur hemskt det kommer att kännas att tvingas berätta det för vänner och familj. Usch, måste sluta plåga mig själv så!

Maken berättade också att han i princip varje dag på jobbet får frågan om vi inte ska ha barn snart. Nästan varje dag sedan vi gifte oss!! Visserligen jobbar det kring 70 personer där och alltid är det väl någon som undrar och inte frågat på ett tag. Men han tycker det börjar bli jobbigt nu. Han svarar i alla fall alltid samma sak: Nä, inte vad jag vet! Så har han liksom inte avslöjat varken det ena eller det andra! Men det känns ju som en press på mig också, även om jag inte känner hans arbetskompisar. De undrar väl vad för sorts fru jag är som alrig blir gravid!? *snyft, snyft och depp*

Men ikväll blir det VIIIIIIIN!!!!!

Maken jobbar och jag ska minsann laga något supersmarrigt och ta några glas vin till det för att muntra upp mig! Och så är det ju fredag!

Victory: Om hans arbetskamrater undrar vad du är för slags fru som inte blir med barn så är det hos dom problemen ligger inte hos dig!!!!!! Men jag är säker på att det inte är en enda som tänker så, och som sagt, så är det isf dom som är konstiga!!
Men det måste verkligen vara jobbigt att pendla så mellan hopp och förtvivlan som du har gjort.. Särskilt nu de sista dagarna har juh humöret varit upp och ner!

*många kramar till dig*

Victory: du förtjänar verkligen en myskväll!

August - tack för länken! Superintressant :)

September - trist att testet visar minus igen. Det verkar att den kvinnliga kroppen inte är så enkel, när hormonerna tillförs blir det ingenting. Det är i alla fall skönt att du är "på gång".

VILMA - välkommen!

Victory - det är alldeles normalt att känna så här, det vore snarare konstigt om du förblev alldeles stabil och rationell. Känner igen det alltför väl.
Min man pratar inte heller så mycket om hur han känner etc. Jag vet bara att det också är jobbigt för honom, men inte så mycket mer... hm, om han säger att det är jobbigt då skriker och gråter jag vid det här laget. Å andra sidan är det tur att det bara en i paret som står för hormonsvängningar.

Muggles - skönt att du är redo för förlossningen, det innebär att det finns hopp för andra tveksamma/förlossningsrädda bearbeta allting innan (och OM) det blir dags. Det förklarar kanske varför man är gravid i nio månader och inte i tre... :)

Victory - ojdå; det var andra tongångar än vi hörde igår. Jag blev så glad för din skull att du mådde bra, trots tant, och att ni bokat tid för att påbörja undersökningen. Fast jag vet också att hormonerna kan spela en spratt under mensen, så det blir ofta lite upp och ner i humöret då.

Förhoppningsvis kan du iallafall snart se det positiva i att utredningen är igång, och den startar ju verkligen direkt! Kanske kan ni få något delbesked redan om några veckor.

Sen tror jag att vi alla (som inte är gravida - än) funderar lite då och då över huruvida vi verkligen kan få barn eller ej, så det tror jag är svårt att komma ifrån. Man får försöka göra sitt bästa för att förtränga de där tankarna och minimera skadan av dem. Och du - jag tror inte alls att din mans arbetskamrater funderar över vad du är för en fru som inte blivit gravid än! I dagens upplysta samhälle tror jag att de flesta vet att det även kan bero på mannen om man inte lyckas bli gravida. Och om de tror så är det ju deras problem!

Jag skickar en stor kram till dig, Victory, och hoppas att humöret blir bättre under dagen. Om inte annat är det ju fredag, och det brukar kunna glädja de flesta! Jag tänker unna mig ett (eller flera...) glas gott vin ikväll och tycker att du ska göra detsamma. (Snart kanske se stänger tråden för att de tycker att vi uppmuntrar till alkoholism här... )

Apropå alkohol - Lappis, det du har druckit efter ÄL bör ju absolut inte ha påverkat om befruktningen lyckades eller ej. Och Pirr rapporterade ju om att hon faktiskt druckit mer än vanligt den månaden hon plussade. Nej, då tror jag mer på att det haft en positiv effekt i form av att ni har njutit av tillvaron och mått bra i största allmänhet!

morron tjejer,

Ingen bebis här inte, Kick´n visar sig vara en riktigt envis rackare
Vaggar omkring hemma, svettas floder, vaderna har vattenfyllts=smärta, svårt att sova + massa fler saker.
Min BM har redan bokat in tid för nästa vecka så hon är helt säker på att jag kommer gå över tiden *suck*
Enda possitiva med att Kick´n inte kommit än är att sambon är dunderförkyld så det passar bra om Kick´n inte tittar ut än så han hinner bli frisk till förlossningen.

Såg att flera undrade över Frullan, hennes vändningsförsök lyckades och både hon och borren mår bra :)

Roligt att det är s många nya i tråden, välkomna :D

Såg även att tanten hittat flera
Buuu varför kan det inte få funka nu för alla så det blir värsta babyboomen istället? Kram till er alla

MSW: Nä, de tänker säkert inte att jag är en dålig fru, det är bara såna där ledsna tankar som kryper fram ibland. Vi är ju två om det och de vet ju inte ens om att vi försöker! Men jag tycker det är skrämmande hur dåligt upplysta folk i allmnänhet faktiskt är! Idag borde väl alla vara medvetna om att det kan vara svårt att få barn och att man därför får vara lite finkänslig om någon verkar ha problem. Men nää, då!

Tinga: Mitt humör kan jag inte alltid skylla på hormoner, jag ÄR faktiskt så här för det mesta!

Frejis: Jag frågar ibland min man om inte han är ledsen eller känner nåt. Men han är bara en sån genompositiv person så han tänker bara att tog det inte nu så tar det nästa gång! Men jag tror att han är väldigt ledsen inombords också. En gång sa han att han är rädd för att släppa taget och tillåta sig att bli ledsen för då är han rädd att vi båda bryter ihop totalt. Att han måste vara den starkare när jag är ledsen. Men ibland skulle det vara skönt också att se att det inte bara är jag som är ledsen.

Snartis - tack för uppdateringen, både angående dig själv och FruLlan! Då får FruLlan den vaginala förlossning hon så hett eftertraktat!

Förstår att det är jobbigt att gå hemma och bara vänta på att förlossningen ska komma igång. BF imorgon - då kan det ju verkligen bli när som helst nu! Lycka till och hoppas att allting går bra, när det än blir dags! Ser fram emot att läsa din rapportering efteråt också.