När märker man av det?... 1 år!!!!

Frejis - vad gör man om man har låga progesteronvärden?

Bra fråga, tillför progesteron hoppas jag *kliar mig i huvudet och rynkar pannan* Så vitt jag förstår interagerar progesteronet med andra hormoner, sådana som östradiol. Hittade en intressant artikel på nätet om kvinnliga hormoner som gör det hela något mer begripligt.

www.scandlab.se/Hormon%20Female.PDF

Tänk så mycket som måste funka. Det är ju faktiskt ett mirakel att man blir gravid.

Frejis - Har har du en bra artikel med.
www.fertilityjourney.com/authfiles/images/588_145080.pdf

Hoppas lanken funkar!

Men är det inte Moppy som hade problem med för låga progesteronvärden? För henne hjälpte det ju att ta progesteron i tablettform från ÄL och framåt, om jag fattat det hela rätt. Moppy, nu får du förklara igen hur allt hängde ihop för dig!

Hej hopp!

Få nu sålla mig till dem som har värk. Idag värker det i nacke, huvud och axlar. Trodde att det skulle komma i måndags när jag började jobba igen men det kom idag. :(

Sweet
Jag blev inte alls förvånad när jag läste artiklen i Aftonbladet. Tyvärr händer det för ofta att vården missköter sig. :(
Bra att det skrivs om det ändå!

junilejon
Under denna graviditet har jag varit yr och matt vid flera tillfällen. Har kollat blodtrycket och järnet och det är normala resultat. Tror lite att det är blodsockret som spökar ibland och förstås bebisen i magen.
Har också känningar av migrän då och då. Gick och fick akupunktur för några år sedan och det hjälpte till det bättre. Anfallen kommer inte lika ofta längre. Ett tips kanske att kolla upp för dig????

Listan
Håller på att skriva och föra in ny fakta. Kommer kanske under helgen då jag ska vara hemma själv med sonen.

Muggles
Jag är helt tvärtemot dig. Jag förberedde mig inte mycket till min första förlossning mer än att gå på föräldrarutbildningen på MVC. Det får blir som det blir resonerade jag och var hur lugn som helst. Nu efter två är jag mer nojig. Vet vad det innebär och hur ont det gör, men hoppas att jag får en bebis denna gång som väger upp smärtan.
Vi har 30 min till närmsta BB, hade åkt 45 min om jag visste att det var ett bra BB.

Vänner-fan
Vår son tycker inte om och sova, men han kräver inte så mycket sömn heller av någon anledning. Har provat de flesta metoder för att få honom att sova men inget blev bra så nu har vi gett upp alla metoder och kör efter egna regler. Men visst är rutiner a och o. Det lär man sig fort.

Ta tips från kompisar som redan har barn, så brukar det mesta lösa sig!!!!!

Vänner: jag tänkte just på dig idag Länge sedan du var inne - bra med tips från en som har kommit lite längre! Jag köpte faktiskt en bok som heter "Barnets 6 första år" (el ngt sådant), har dock inte mer än läst några sidor än. Kanske ska investera i Barnaboken vi med? Jag trodde nog som du att barnet själv skulle reglera sin sömn, mat mm. Hmmm... Tycker inte alls att ni har varit "dumma".

Oj, vilken historia från FL - jag fick också tårar i ögonen. Tänk vad man har det bra (ingen cancer att oroa sig för)!

Piggelin: absolut ska du få rapport om Vbg. Misstänkte nästan att du ville ha det. Jag tycker absolut ni ska åka på visning. Iom att det är öppen visning varje onsdag kl 18 så är det ju inte så meckigt heller - bara att dyka upp.

Frejis: konstigt att ni fick besked att "inga fel hittats" men att du ändå har för låga hormonvärden? Men detta faktiskt kanske går att göra ngt åt? *hoppas, hoppas*

Och jag som inte ens har en massa kompisar som har barn (har en kompis som är 2-barnsmamma men hon bor i Sthlm, vi ses inte så ofta), hur skulle jag ha begripit det här med rutiner etc? Tur att jag har Vänner att lära mig av!

Liten: när var det ni skulle till Götet? Hinner vi träffas för en fika? Kanske ngn mer göteborgare som vill joina? Vänner, Piggelin, Pirr, ...?

Idag var jag och fikade på jobbet, var kul att träffa dem igen. Sen tog jag en sväng på stan och köpte 2 amningstoppar, kräm mot såriga bröstvårtor (en tjej i Magplaskgruppen tyckte att det här med att smörja med bröstmjölk inte hjälpte ett skit) och lite annat jox.

På hemvägen handlade jag lite till en kycklingsallad - hittade en grönsaksaffär här i närheten som hade mkt bättre utbud, kvalitet och dessutom billigare än Hemköp. Men nu efter den lilla promenaden hem är jag trött i ryggen - tur man slipper jobba!

Förresten, det var ju ngn som undrade om inte jag var lite orolig inför förlossningen för ett tag sedan och jo, det var jag Men jag har kommit över det. På ett sätt ser jag fram emot det - dels för att då får vi träffa vår lilla krabat, dels för att det ska bli häftigt att vara med om. Jag är både nyfiken på hur jag ska klara smärtan och förväntansfull inför att få uppleva den häftiga grejen som alla säger att det är.

Men jag visste hela tiden att jag var tvungen att bearbeta mig igenom till detta lugn - lugnet kan man bara hitta inom sig. Det hjälper inte hur många andra som säger "äsch, det är inget att oroa sig för, det kommer att gå bra". Sådana kommentarer hjälper tyvärr inte mig.

Så Moppy (och andra), som vill noja, oroa sig, och förbereda sig. Kör på, ös ut det här bara! Jag hoppas jag kan stötta...

Sedan menar jag detta inte som ngn kritik mot dem som klarar att gå in i detta helt oförberedda. Jag förstår att alla är olika. Men för mig vore det som att göra en stor expedition, typ bestiga ett berg, utan att vara förberedd. Nog för att bergsguiden (BM i detta fall ) vet vart man ska och så, men det gäller kanske ändå att ha tränat rätt, ha rätt kläder på sig, etc. Om ni fattar vad jag menar...

Hej! Har följt er tråd ett tag. Gillar att titta in och läsa om er ibland. Verkar ju ha rätt kul ihop i kampen mot det befruktade ägget!

Tänkte att idag är det läge att jag själv gör ett inlägg, för jag börjar nog passa in i er skara.

Gifte mig i juni, slutade med p-piller efter bröllopsresan. Vi ska börja försöka någon gång under hösten. Har använt kondom än så länge (med två små undantag av avbrutna samlag). Och jag har redan börjat få symtom! Mensen har inte kommit tillbaka än, känner mig illamående, trött, yrslig, magen putar ut (som om jag vore i tredje månaden), är konstant hungrig (även när jag är illamående)... you name it! Och nej, jag är inte gravid. Har gjort 2 tester redan.

Hehe, ja vad säger ni? Får jag fortsätta titta in här ibland? För jag gissar att mina symtom bara kommer att föröka sig när vi om några veckor börjar försöka att göra mig på smällen.