När märker man av det?

Vickan, hallå! Hur går det med husletandet? Har ni hittat några nya visningar att gå på? Hur kom du på att kaffe kunde vara boven?

Nästan alla i vår omgivning vet att vi försöker. Jag kan omöjligt hålla käft (ett av mina problem). Men en fördel med det är att folk inte frågar eller kommer med några dumma kommentarer. De vet att har jag något att säga så gör jag det.

Mindre, berusad av lycka över att vara gravid? Det varade i typ två veckor, sedan dess har allt bara varit en nedräkning, men jag hoppas att man sedan när allt är klart kan få känna något åt det hållet innan man blir uttröttad småbarnsförälder. Fast otroligt tacksam är jag förstås, menar inget annat.

I övrigt blir jag otroligt nervös på folk som går runt och tänker att blir det så blir det, det kan man göra när man är 25, men nu! Som sagt, jag blir jättenervös, då är det svårt att låta bli att tjata om ÄL-tester, hormoner och utredningar...

Husletandet ledde till budgivning, där vi la oss när priset tog sig förbi vår maxsumma som vi bestämde att vi kunde tänka oss att betala för just det huset. Så vi letar vidare!

Kaffe - jag har alltid anat att kaffe var en del i problemet och har de senaste åren kört med en "dagskvot" av kaffe. Alltså att jag inte druckit mer än ungefär en kopp om dagen. Till slut bestämde jag mig för att sluta helt för att se vad som hände, och vips så har jag inte haft nåt riktigt "anfall" på 1,5 månad!!!

Espressobryggt kaffe går dock bättre än vanligt bryggkaffe och även kokkaffe är bättre än brygg. Men jag håller mig till en mininivå ändå...

Lapinette, jag tror att det är en bra inställning, upptäcker man att man har problem sedan så får man ju bättre stöd av omgivningen och som du redan märkt så tjatar folk inte längre. Jag kände likadant i början med att berätta att man var gravid, jag ville inte vänta tills efter vecka 12 eftersom blev det MF så ville jag prata om det kände jag.

Jag har alltid varit väldigt försiktig med kommentarer el frågor om barnskaffande, även innan jag själv började försöka. Kanske pga min ålder så har det varit klart för mig att det inte alltid är så "bara" att bli med barn. Tex hade jag länge en känsla av att min jobbarkompis och hans sambo ville ha barn, bla av hans kommentarer om hur gulliga hans syskonbarn var, de byggde 200 kvm hus mm. Men jag frågade aldrig ngt om det. När de väl blev gravida avslöjade han att de försökt i 2 år tills det bet... Så min känsla var rätt. Men det är så otroligt känsligt det där, jag skulle aldrig kunna med att fråga om ngn var gravid heller, som Lappis jobbarkompis. Även om jag misstänker det så tycker jag att det är upp till den personen att berätta, när de känner sig redo. Oschysst att hoppa på ngn och fråga när de hade mens senast. Tänk om du nu är gravid Lappis men du kanske inte ville att de på jobbet skulle veta än? Näe, folk har inget vett när det kommer till det här.

Det är likadant med bröllop/förlovning. Där kan folk hålla på och tjata "ska inte ni förlova er snart?" men man vet ju aldrig, de kan ju vara ett känsligt ämne. Så många trådar här på BT tex som handlar om att hon vill men inte han. Inte kul då att höra sådana kommentarer...

Inga fler visningar på gång just nu då Vickan? Så bra att du kom på att det var just kaffet, det var ju en enkel och bra lösning! Säger jag som inte ens tycker om kaffe, det kanske är svårare än jag inser att sluta med kaffe... Märkligt att espresso går bättre, det är ju starkare?

Koko, trist att det blev en gravid i bekantskapskretsen för mycket för dig idag. Säger som alla andra, ni är ju så nära nu att få hjälp, idag är det ju torsdag! Du har ju kämpat dig igenom hela vintern och operation och allt så nu är det ju äntligen den mest spännande biten som faktiskt kan leda till någonting som är kvar. Det måste det väl vara värt att stå ut med några sprutor för? Usch, det där lät som att det är lätt för mig att säga, menade det inte så.

Jag kände likadant som BrudSommar, att skulle det bli MF så ville jag ändå älta med mina närmaste kompisar och min mamma, så det var lika bra att berätta med en gång. Dessutom skulle jag aldrig ha kunnat gömma att jag inte dricker alkohol - mina kompisar har örnögon. OCH så visste de att vi börjat försöka... Men jag inpräntade hela tiden i början, att "det är ju väldigt tidigt så man vet ju aldrig".

Jag kan tycka att det känns ok att säga att vi försöker (till vänner). (Utan att prata detaljer.) Men för maken är det av någon anledning känsligare. Så till hans vänner begränsar jag mitt babblande till 0.

(Men av någon anledning känns det inte lika lätt att dela funderingar med någon av vännerna som fick barn under förra året, utan hellre med singlarna eller de som har gamla barn. Kanske för att jag inbillar mig att de hade det så lätt allihop...)

Muggles, jag håller med, jag skulle aldrig tordas fråga andra än mina allra närmsta vänner som jag vet skulle berätta allt om problem och olika åsikter i alla fall. Är du på jobbet förresten eller får ni ta ut lediga dagar i samband med flytt utan att behöva ta semester? Vi får ta tre dagar om jag minns rätt.