När märker man av det?

Hade inte jag heller Lappis...

Izzie - de är väl berusade av lycka - och vill att alla andra genast måste drabbas de med. Tänk om ni inte än har tänkt tanken att skaffa barn - DET måste de ändra på genom små förfrågningar/pikar.

Förmodligen där skon klämmer med många gravida/nyblivna föräldrar. De vet inte hur väl de vill andra, och glömmer hur fel det blir!

Kollegorna på jobbt är nog mest skvallriga - eller har svårt att hantera någon som inte har barn som de. Det kunde ju bli ett nytt samtalsämne som inkluderar även mig då!!!

Överlever nog ändå.

Förresten, moppy: Vi bor ju inte i Stockholm, men hoppas det finns hjälp att få ändå.

Ja, den här tråden har även fått mig att inse att det inte är så "bara" att bli gravid. Det finns så mycket som kan fela så det är nästan otroligt att det funkar för så många till slut ändå!

Nu MÅSTE jag jobba! Har en deadline till imorgon förmiddag!!!

Har faktiskt aldrig tagit för givet att jag ska bli mamma. Har alltid sagt att jag någon gång vill "försöka". Har ju en bror som är 10 år äldre än mig och redan typ när jag var typ 13 år hade min bror kompisar som inte kunde få barn så man var redan upplyst om dem problemen när man var tonåring.

Izzie - precis det där känner jag igen. Personer/par som jag vet haft stor problem att skaffa barn och där det dröjt länge, länge innan de lyckats, som sedan när de väl får barn "agerar" som om det gick huuur lätt som helst. Patetiskt, eller hur? Kommer särskilt ihåg när jag var på en middag för någon månad sedan hos ett par som väntar barn i juli och som typ lyckades på bröllopsnatten och ett par som har en dotter på 1 år ca och som jag vet försökte mer än 1 år innan de lyckades. Detta par satt nu under middagen och tyckte "sååå synd" om några andra kompisar som försökt så länge. Och det var ju så hemskt och de fattade inte att de orkade. Jag tänkte bara, ehhh vad snackar de om? För ett år sedan var de i samma sits! Folk är roliga.....

koko - kram till dig. Vet precis hur pissigt det känns....

Moppy - menar du att vi kommer att sitta där snart och säga samma sak?! Min bror lugnade mig med att säga att det tog dem 1,5 år innan de blev med barn. Till saken hör att de blev med barn om och om igen men hann med 3 missfall innan det tog sig och då hade det gått 1,5 år.

Vet ni vad min kollega sa till mig aldeles nyss? Är du med barn?!!! Blev helt ställd. Jag sa nämligen till henne att jag dricker så mycket vatten just nu så jag får springa på toa hela tiden (hon sitter vid rummet vid vår toalett). Jag undrade varför hon trodde det. Folk blir så konstiga när de är gravida svarade hon. Dessutom har du ju klagat på att du är så trött denna vecka. Förresten när hade du mens senast? Stod där som en fiollåda och svarade korrekt och riktigt att det var en månad sedan. Till saken hör att mina kvinnliga kollegor vet mycket väl om våra försök och denna dam är snart 65 år och barnlös pga att inga spermier kunde överleva i hennes livmoder. Vi har verkligen pratat öppet om dessa problem här på luncherna. Men ändå? ...blev paff

Jag biter ständigt ifrån med "man vet ju inte om det KAN bli några". Även om jag är öppen med att vi inte ens försöker. Bara för att folk ska sluta med sina antydningar.

Jag blir vansinnig på folk som tror att de vet bättre än jag vad som är bra i mitt liv och den typen av inställning kommer OFTA när det handlar om just skaffa barn.

Folk är så fruktansvärt klumpiga att jag för länge sedan ledsnat och kör tillbaka med samma inställning.

Ett ex: När maken och jag kom in genom dörrn till svärföräldrarna i påsk undrade svärmor om vi ville ha kaffe. Nejtack sa jag, jag dricker inte kaffe längre. Är du gravid undrade svärmor då.

Det resulterade i att jag en stund senare hade ett snack med henne om våra barnskaffarplaner (fast jobb till mig först, sen ev ungar) plus att jag sa att man vet ju inte om det kommer nån unge förräns man testat. Förhoppningsvis leder sådan öppenhet/sådana samtal till att man slipper en massa dumma kommentarer och frågor.

MEN!!!!!!!!!!!!! Jag tror att det blir MYCKET värre den dagen jag slutar med p-piller och verkligen VILL... då kommer jag inte ha lika lätt att bita ifrån....

OT - Min hemska magåkomma, vars symptom påminner om kolon irritabile, har i prinicip gått över sen jag slutade med kaffe!!! *lycklig*