Victory: jag tror det är jättebra att älta saker här, för det är ju svårt för dig att älta det med maken. Men vad bra att ni iaf pratar med varandra och berättar för varandra vad ni tänker - det ökar ju förståelsen från båda håll. Det stärker förhållandet tror jag. Det är ju inte bra om båda går och blir bittra på var sitt håll. Om ni vill ha hjälp när det gått ca 1 år är det kanske dags att börja söka nu? Det verkar vara väntetid på sådant här. Jag tror också att det kan släppa pressen på er, vilket ju i sig kan vara positivt.
Det är så nyttigt att se vilka olika problem det kan vara med att få barn; endo, hormonnivåer, tjock livmodervägg, prestationsproblem, ... Jag blir bara mer och mer irriterad på alla som verkar tro att barn är bara att skaffa när man känner för det. Den frågan som vi fick i höstas av min mans farmor "har ni tänkt skaffa barn innan el efter flytten?". Typ som att det bara är att boka in en tid. Då hade vi ju försökt i 3 mån bara och sedan 1,5 mån senare var jag gravid. Men jag blev lite fundersam när hon frågade för då visste jag ju inte ens om jag kunde bli gravid. Och tänk om vi hade försökt i ett år utan att lyckas - hur kul hade det varit att höra? Folk är så okunniga! Hon menade iofs inget illa, hon är snäll, men ändå...