När märker man av det?

Vårbrud: tack för dina erfarenheter. Det uppskattas! Måste ha varit fruktansvärt att föda ditt andra barn när man vet att man inte får ta del av "det underbara" efteråt. Stor kram till dig!!

Moppy
Tack för kramen!
Vissa dagar behöver man fler.

Ja, det var inte roligt att gå igenom samma smärta och sen inte få ut något av det mer än sorg. Ställ gärna frågor om du undrar, har ju som sagt en del erfarenheter.

Jag tycker du verkar så stark ändå Vårbrud. Du tar liksom tag i det och försöker igen istället för att helt deppa ner dig. Det är beundransvärt!

Moppy
Men vad ska man göra annars??????

Döden är något jag har upplevt många gånger och man lär sig efter hand att man kan inte gå ner sig, man måste ta sig upp och leva vidare hur hårt det än är.

Nu har jag dessutom en son som jag och sambon måste ta hand om och det gör det lättare att hålla sig över ytan.

Stark???
Ja, kanske men det har jag övat på att vara, men vissa dagar känns hårda. Idag ville jag bara gå in på toaletten och gråta på jobbet efter att en kollega berättat om hennes mans hjärtoperation, men jag ville visa mitt stöd istället så tårarna sparade jag.

Jag förstår verkligen att det är jobbigt Vårbrud (även om jag självklart inte kan sätta mig in i det helt eftersom jag inte varit drabbad själv). Vi finns ialla fall här om du vill snacka eller har en dålig dag....

Moppy
Tack!!!

Vissa dagar är bättre än andra och de dagarna lever man länge på.

Hoppas bara på att det ska vända och att ett syskon snart är på väg. Drömmen om en bebis finns ju fortfarande....

Det har ju gått bra en gång, så det kommer absolut gå bra igen!

Moppy
Ja, det är vad vi också hoppas på och det är vad läkarna också säger så det får man ju tro på.

Någon gång är det dags fär oss igen.

Vårbrud,

skickar också ett gäng kramar till dig!!!!! :)

Sorg är verlkigen ett arbete som det tar tid att jobba sig igenom.
Självklart kan man inte "bara sätta sig ner och ge upp". Men jag tror samtidigt det är viktigt att man "tillåter" sig själv att vara ledsen och arg och sörja okså. Annars tror jag att hela processen kan ta mycket längre tid.
Så var det iallafall för mig.

Victory gumman,
jag förstår dig fullt ut!!!
Det är verklgien skitjobbigt med humöret när man försöker och det inte vill fungera.

Men jag tycker verkligen ni bör kolla upp detta med inseminering för jag tror verkligen det skulle hjälpa er så himla mycket!!!
Det är itne värt att få ett "kraschat" förhållande bara för att man vill "spruta naturligt" ;)

Detta med viagra kan man ju testa, men enligt en kompis som provat så sa han att det var en ool upplevelse eftersom "man fick värsta porrståndet" men enligt honom så "gick det aldrig" och det är ju liksom det ni är ute efter, så kanske är inte Viagra det bästa??? Men det kan ju även vara väldigt individuellt så kasne det bara gällde min kompis. Detta att simmarna uteblev...

Stor kram iallafall och ge inte upp hoppet! MEN börja verkligen kolla detta med insemination! Jag tror det kan vara lösningen för er!!! :) :) :)