När märker man av det?

Denna eviga väntan på BIM! Det är både spännande att hålla tummarna å allas vägnar och irriterande att det ska gå så långsamt de sista dagarna! Varför går tiden alltid så långsamt på slutet!

Åh, jag har så tråkigt på jobbet så jag tittar in här lite då och då! Fortfarande deppig, vet inte när detta ska släppa! Tänk den dagen om jag blir gravid, så himla glad jag kommer att bli! Jag har ju varit sur och tvär mot mannen på sistone och jag har lovat honom att om jag blir gravid kommer jag att bli så snäll och rar och glad! (för att motivera honom att försöka lite hårdare). Sen undrar jag om det verkligen blir så. Jag kan tänka mig att jag får ganska kraftiga humörsvängningar (med tanke på att jag har det redan som ogravid... )

Du Victory, jag tänkte på en sak. Viagra? Kan det funka på mannen? Låter töntigt jag vet, men jag har kompisar i liknande situation (där lusten helt försvunnit) som provat och som säger att det är bra att ta till då och då när det verkligen behövs. Jag är absolut ingen läkemedelsexpert, så jag vet inte vad det har för biverkningar. Men kanske värt att kolla upp?

Massa kramar, jag måste iväg på externt möte, så jag hinner inte hänga här idag

Men i morgon är jag på kontoret hela dagn

Åh, moppy, jag hoppas du inte känner att du fick mothugg, det var inte alls så jag menade!! Jag respekterar dina tankar och tänker inte försöka omvända dig, ;) men om du verkligen har förlossningsskräck tycker jag du ska se till att få prata med någon om det!

koko - inga problem alls. jag kände bara att jag inte orkade med en lång debatt, eftersom jag vet att de flesta inte känner som jag. jag vet att jag måste prata med ngn om det, om det inte känns annorlunda när det börjar närma sig. känns dock skönt att inte behöva vara så "perfekt" här hela tiden.....

kram!

moppy - Här är vi ju perfekta allihop... precis som vi är!

:p

Mumsar godis, brukar sällan vara godissugen på jobbet, så det känns lite konstigt att moffa - men väldigt gott. :D

Moppy
Med barn nummer 1 visste jag inte vad jag hade framför mig angående förlossningen så jag förväntade mig inget. När dagen kom hade jag värkar i 24 timmar och var på BB i 9 timmar innan sonen ville ut. Tog bara lustgas eftersom jag inte ville ha något annat. Smärtan var enorm mer än jag trodde men när sonen kom ut kände jag ingenting mer. Kunde dock inte sitta på en månad.
Förlossning nr 2 var smärtan densamma men barnet så mycket mindre, v18. Trodde inte att man skulle uppleva samma smärta.

Ser inte fram emot förlossning nr3 i framtiden men vill ändå gå igenom det för vad man får i slutet är så mycket större.

Vill du ha kejsarsnitt prata då med din BM och berätta hur du känner. Det brukar lösa sig till slut.

Ingen debatt bara egna erfarenheter.

Någon annan som plussat och som totalt blivit av med sockersuget?

Själv har jag haft ett massivt sockersug sen ja, minst jul iallafall. Förra veckan försvann det och så lite godis och sötsaker som jag ätit nu minns jag inte när jag gjort... Ja det är ju bara att hoppas att det håller i sig. Känns som mitt lilla embryo hellre vill ha salt än sött. :)

Är hemma från jobbet med massiv förkylning. Nu har febern släppt och är mest hostig och har tappat rösten helt och hållet. Brukar inte tappa rösten, någon som vet hur länge det brukar hålla i sig? Nu är det andra dagen som jag inte kunnat säga ett pip. Börjar bli lite frusterande. :(

Är ruggigt rastlös oxå. Har plöjt igenom alla mina avsnitt av Men in trees som hade inspelade och inte hunnit se, tvättat, diskat och duschat. Men vad göra nu då???

Izzie - du måste såklart utnyttja din whiskyröst!! Blev genast avis för min röst har försvunnit. Eller kommit tillbaka blir det ju... :D