När märker man av det?

Jag hade väl om inte en rejäl fylla så var jag iaf inte helt nykter varken ons, tors, fre, lör. På mån morgon fick jag plus. JAg tror också att det är lugnt. Tom min BM sa att så tidigt är det ingen fara. Dock avrådde hon tom från lättöl.

De är för roliga; de räknar att det är 6 gr i en lättöl (33 cl) och 8 gr i ett glas vin (10cl). Så kan man ju inte räkna! För det första får man väl ändå jämföra samma mängd och sedan har jag nog aldrig stött på så små vinglas som 10cl! Men visst, de vill väl markera...

Moppy,
det tar ju x antal dagar för embryot att landa i livmodern (är lite olika hur lång tid det tar) och så länge det är i äggledaren kan det inte få nån alkolhol i sig. Sen kan det ju det, men huruvida det är farligt eller ej i så tidigt skede sa hon ingenting om. Men det når embryot enligt henne, det gör det. Jag drack också flera glas vin innan jag plussade och är inte orolig för det.

Snart så,
Nä, jag verkar inte komma härifrån

Muggles,
tack för diet-tipsen, det visste jag faktiskt inte, men det är ung. så jag äter idag. Men om runt 7 är normalt, så är jag ju, just det, normal.
Inte perfekt, behöver inte vara perfekt, det räcker med att jag är normal *upprepar som ett mantra*

Jag håller med dig Viktualia - jag är faktiskt rätt avspänd när det gäller vad man ska äta mm. Men så har jag aldrig varit den rabiata typen (utom när det gäller feminism ha ha).

Fram för allt tycker jag man ska döma folk mindre. Låt dem som vill ta sig ett glas vin göra det - om man nu själv inte tycker det är bra så kan man ju själv låta bli.

Igår nämnde jag för en kompis att vi ska göra NUPP-test nästa vecka. Hon frågade "varför då?" i en ton som jag nästan uppfattade som lite ifrågasättande. Jag vet att hon är ganska gammaldags och säkert kommer att ifrågasätta en ev abort (om det skulle visa sig vara Downs tex) och jag tycker inte att det är ok att hon dömer mig. Det är ett oerhört svårt beslut som det är utan att man ska behöva stå till svars inför en massa andra människor.

Jag har förresten en vän som tog detta på att avstå alkohol medan de försökte väldigt seriöst. Hon drack aldrig mellan ÄL och BIM och det tog henne nästan 2 år att blir gravid. Jag minns att jag tänkte då att det nog inte tog för att det blir ju extra fixering vid det då och alkohol hjälper en ju faktiskt att slappna av, så det var då jag bestämde mig för att jag skulle dricka fram tills den dagen jag plussade. Och det funkade ju Men säkerligen inte därför...

Vänner: jag tror att om du hade varit över gränsen så hade du fått veta det tydligt. Då hade du säkert fått fler tips om diet osv. Det kan ju vara en tillfällig höjning också. Känner du sötsug så kan det vara ett tecken på att ditt blodsocker hoppar upp och ner (och man vill ju att det ska vara en jämn nivå).

Men jag tror inte det är ngn fara för dig!

Jag och min man har diskuterat det där, visst ska man vara 100% 'perfekt' så ska man nog inte dricka mellan ÄL och mens, men vi bestämde oss för att så kan vi inte leva, särskilt inte om processen kommer ta ett rejält tag! Sedan blir det ju lite jobbigt om folk runt omkring tror att man är gravid för att man inte dricker... Pust det är inte lätt det här ;)!

Vill bara ge ett inlägg i blodsockerfrågan. Ett normalt blodsocker ligger på mellan 5 och 7. Om blodsockret blir för lågt blir man medvetslös, om det blir för högt sliter det på kroppen.

Ang alkohol. Själv är jag känd som Svampen så för min del har jag försökt att dra in lite på mängden. Jag tror inte på helförbud. Denna gång har vi i och för sig i princip inte druckit nåt från ÄL och fram till nu.

mialove: välkommen till Svampklubben!!! Här är nästan alla svampar (el var)

Självklart gör var och en som de vill. Jag tror heller inte att ett måttligt intag (oavsett vad det gäller, alokohol, godis, choklad, pasta...) är direkt skadligt. Då skulle det vara mycket värre i de länder där man inte är lika strikta som vi, precis som någon nämnde tidigare.

Jag kan bara svara för mig, och jag tycker det är dumt att chansa, åtminstone när det gäller alkoholen. När vi började försöka drack jag inget emellan ÄL och BIM heller (mest för att förbättra chansen, inte för jag tror att det är skadligt), för jag hade ju en naiv tro att det skulle ta sig med en gång ;), men när jag insåg att det nog kunde ta ett tag har jag skrotat det upplägget. Herregud, man måste ju kunna leva. Nu är planen att leva som vanligt och efter att jag plussat sluta med alkohol. Någon liten sipp kan väl gå an, men det blir inga glas för min del.
Men som sagt var och en gör som de vill.
Jag och min man har pratat om att göra abort om det skulle visa sig att fostret har en skada (vi hade några vänner som var i det läget och tvingades ta ställning) och det är verkligen inget lätt beslut. Det sista man behöver då är fördömande människor.
Våra vänner bestämde sig för abort och jag stöttar deras beslut helt och hållet. Men det hade jag även gjort om de valt att behålla barnet. Valet var deras, inte mitt.