När märker man av det?

Men jag har sett att det faktiskt finns sådana där Lyxdoxkor! De ser faktiskt ut som människor och är gjorda av ngt specialmaterial så att "huden" ska kännas så verklig som möjligt. De har riktigt hår också (tror jag) och man kan tydligen beställa exakt hur man vill att de ska se ut: hårfärg, längd, hudfärg, bröststorlek (haha undrar om de funderat ut detta med ruggmåttet då och inte bara kupstorleken! :D), till och med sminkning och andra attribut.
Och självklart finns det både kvinn- och mans-dockor.
men mansdockorna såg skitroliga ut eftersom de ju har ständig erektion!!! :D

Självklart gsäljs de i USA och självklart så är de snordyra!!!! Minns itne riktigt men har för mig att det handlade upp mot 40 000 kr ca!!!!
Fast kasnke har priset sjunkit nu??? Som plasma-TV??? Haha!

Äh Lyxdockor ska det ju va ju!! Inte doxkor. Vet jag inte vad det är f'nåt...!

Lappis,

jag förstår faktiskt också dig och dina tankar ang detta med att man ibland funderar på om det alrdig ska bli några barn.

Humöret pendlar som en jä-la jojo (och det är INTE pms!!!!!) pga av detta. Ena dagen har man stort hopp och känner att va f-n klart det kommer gå! Om vi bara pippar på tillräckligt mycket så vips en dag kommer det bli något.
men andra dar känns allt sååååååå nattsvart och deppigt. Och ytterligare lägen i denna turbulenta käsnlovärld är såklart de dagar man känner sig totalt likgiltig. Typ jag blir nog aldrig med barn men skitsamma. Who cares anyway?!.

Så du är inte ensam!!!!!!!!

Klen tröst kanske, men ändå. Känns ibland skönt att veta att man inte ensam är en total psykdrottning... ;)

hej igen

apropå vad maken tycker om min totala avsaknad av lust. Så säger han inte så mycket.
Alltså klart att han tycker det är trist, men han klagar inte och när jag frågar om han lider så säger han att det gör han absolut inte! han brukar för att få mig att känna mig bättre säga att hans lust också är lite mindre för tillfället.
tack maken men klögnen är föööör uppenbar när flaggan går i topp titt som tätt

men han försöker trösta mig och säga att det inte är nån fara.
men jag tror att han innerst inne tycker det är jobbigare än vad han säger.
För här omdagen när jag kom hem jätte sent och inte kastade mig över honom och pussade honom vid hälsningen så undrade han sen sorgset om jag inte var kär i honom längre...
Så innerst inne så tycekr han nog att min avsaknad av lust är jobbigt.

vad han tycker om att jag pillar på snoppen ändå på morgonen så är det vel kanske lite frustreande efetrsom jag inte vill mer.

Jag är så totalt osugen så att tillfredsställa honom bara känns också det heeeelt ointressant....

Usch stackars min lille make. bara snoppen inte skrumpnar ihop och trillar av för att den inte används.

och kokos. Just nu känns det faktiskt som om lusten aldrig kommer komma tillbaka... allt känns helt hopplöst och kört

nem men usch avd jag drog ner stämningen...
förlåt!!!!!!

Själv har jag gått så långt som till att fundera över detta med att så länge vi bor här kan vi inte heller adoptera. Och om vi flyttar hem till Sverige igen så lär det kanske ändå dröja innan vi kan adoptera eftersom de verkar ha höjt kraven så mycket nu, t ex de ekonomiska. Och helt krasst är det nog så att vi nog kommer måsta flytta hem dit även om bara en av oss har fått jobb. Så kasnke kommer en att vara arbetslös ett tag. Och jag gissar att man inte får vara arbetslös och adoptera om man inte är sjukt rik så att jobbinkomster inte spelar någon roll??

Och sedan när jag tänkt detta blir jag superstresad över allting...

Så visst, en annan går ju också händelserna en bit i förväg ibland.

sweetan: just det där med intimitet. jag ligegr jätte gärna näöra maken naken osv. men jag vill varken ta på honom eller att han ska ta på mig. Så några sexika saker som inte innebär själva sexandet är inte på tapeten heller....

lappis: klart du ska ha ett par röda skor! det har alla små söta flickor

Sweet - jag är mest liktgiltlig just nu. Du vet så där som ... vad ska man hitta på här livet för det kommer ju ändå inget smått.

Frullan - lusten kommer tillbaka men ni får kanske jobba lite på det. Kan inte du ta hand om honom ändå, just nu när du inte känner för det?

sweet: jag tror att det där med adoption kommer falla på plats om undersökningar och annat visar att det är det ni måste göra.
Då kommer nog allting vara klart för framtida agerande.

men jag är ju också sån som kan oroa mig över vad som KAN hända om 10 år OM något händer just nu...
myyyycket jobbigt....

Sweet - inte adoptionstankar än!!! Hur länge har ni försökt (ärligt nu!!)??

Jag får också panik och tror att det inte kommer att funka och börjar planera både ivf och adoption, men så tänker jag att det är 80% som lyckas inom ett år, och jag har ju bara 10 ÄL/år, så för mig borde det bli mer!

FruLLan,

jag tror många män ser 6 mycket som ett "mått" på hur bra relationen är. Dvs lite 6 dålig relation och så.
Har hört det av flera.

Men i en sådan speciell situation som ni är i nu så VET de ju att det inte handlar om det och de vet även att det kommer gå över! Så jag tror att han ändå menar vad han säger, men samtidigt säkert kan känna sig lite frustrerad ibland.

Jag minns själv en gång när min man blev så supersjuk. Jag hade varit det innan honom och sedan blev han såklart smittad. och nu snackar vi inte förkylning eller ens inflensa utan typ nästan 40 graders feber i 14 dagar och värsta superhostan. Trodde först det var lunginflammation men det visade det sig att det inte var.
Jaja, iallafall kontentan blev att vi nog inte hade något 6 på typ 2-3 månader. Och i slutändan när jag mådde bra men inte mannen så var jag frustrerad såklart. och tyckte det var trist. Men samtidigt så förstod och visste jag ju orsaken till 6-torkan! Så det var ju mest en "fysisk frustration" och satte sig inte i skallen som det ju kan göra om man inte skulle ha 6 på länge men "utan orsak".

Så visst, skittrist just nu gumman, men jag tror som Koko att dina hrmoner mycket väl kan spritta till snart och så vill du supermycket! Det var väl både Mugglan och Cicci exempel på i en viss månad?! :D