När märker man av det?

Jorå vi är faktiskt bara 3 st med i budgivningen och vi höjde ganska rejält sista gången så nu har det varit tyst ett bra tag. Vi är ännu inte uppe på vår smärtgräns än.

Muggles, magen är tyvärr för stor för att jag ska kunna ligga på mage. De står i böckerna om moderkakan sitter i framväggen så tar det längre tid att känna något :(
OCH jag har ju även myomet som sitter i framväggen så det kommer nog ta ett bra tag innan jag känner något.

Frullan, på torsdag ska jag till SÖS igen.

Moppy, hoppas, hoppas att hormonerna hjälper till att hålla den lille inne den här gången!

Ha, muggles, att lägga sig på mage borde definitivt fungera, skulle jag prova tror jag att jag skulle bli sparkad genom madrassen! Här räcker det att lägga sig ner punkt. Att ligga på rygg är värst (om man tänker att ligga på mage är helt uteslutet då), gissar att det sträcker ut livmodern för mycket, jag känner ju också att det sträcker ordentligt när jag ligger så och att det då blir lite mindre plats för hon blir helt vansinnig! Att ligga på sidan verkar inte göra henne så mycket så länge jag inte trycker ner magen i madrassen för mycket.

Lapinette, ring! Jag tror verkligen på er och på den här utredningen, ni verkar vilja det här lika mycket båda två och ni verkar kunna prata om det.

September, hoppas att det är noll som gäller i morgon nu då så att du kan koppla av på semestern och börja om sedan.

Snart så, hoppas att ni får lägenheten! Jag har också moderkakan fram så jag fick vänta länge innan jag kände något men så här i efterhand skulle jag gärna väntat längre, det sparkas så att det räcker och blir över nu! Vilken kraft, konstigt att inget sparkas sönder men det hör man ju aldrig om så det ska väl inte vara någon fara. Fast hela magen hoppar nu, länge håller hon på också, dygnet runt, och det börjar nästan göra ont faktiskt.

Jag glömmer att man inte ska göra slutparantes och sedan komma, det blir ju alltid lustiga gubbar då!!

hmmm har så mkt att göra att jag bara gör ingenting istället. Det är inget bra tecken :(

usch borde vara glad och så men tror hormonerna är igång idag, känns som om minsta lilla som går fel så kan jag börja gråta.
*tröstäter Japp*

Vi var coh hälsade på bekanta i lördags, skulle vi kanske inte gjort med tanke på att jag började känna mig risig och sedan däckade i feber på kvällen men vi hade ju bestämt att vi skulle dit. I vilket fall så fick vi flera kassar med barnkläder, jättesöta knappt använda saker. Det har varit så kul att sitta och gå igenom och sortera allt.

Snart så, usch, sådana där deppiga graviditetshormoner har jag i stort klarat mig undan, hoppas de inte dyker upp heller.

Tack alla för alla grattis! Man får väl vara glad så länge man kan...

September - jag gick också på "utredning" på andrologen. Först var min man där och tog prov och sedan när han var "grön" gick jag dit för hormonprov, VUL och lite snack. De är supertrevliga och frågar tex inte hur länge man försökt, utan har all förståelse för att man vill bli kollad och har som mål att få en gravid ASAP!

Jag tror att arbetsbelastningen börjar blir för mkt på jobbet för att jag ska klara av det. Då hänger humöret med nedåt samtidigt.
hmmm tyvärr är vi underbemannade just nu så kan inte få hjälp av någon heller.

Får väl se vad läkaren säger på torsdag, ska fråga henne om stress på jobbet.