När märker man av det?

Snart så, jag känner mig också som att jag gnäller hela tiden, måste försöka sluta med det! Jag hade inte kunnat föreställa mig hur hemskt jag skulle tycka att det var att vara gravid, jag tänkte att man mår kanske lite illa i början om man har otur och sedan blir det väl tungt och jobbigt mot slutet men jag har tyckt att det varit urjobbigt rakt igenom. Det klart att det är värt det och vi vill ju gärna försöka få till ett syskon så småningom också men det här känns verkligen som ett straff.

Nåväl, nog om det, på tal om cravings så har jag inte haft några men jag saknar att inte kunna äta som vanligt, en del saker får jag inte äta och annat får jag halsbränna av, chokladpraliner t ex. Inte för att jag brukar äta det så ofta men bara för att jag vet att jag mår pyton av att äta choklad så vill jag gärna ha nu!

I går åt jag blåbärssoppa till middag och råkade ut för halsbrännan from hell, jag trodde inte att jag skulle överleva utan att kräkas upp alltihop. Fyra timmar tog det och en kur med både gastrosan och samarin innan det lade sig något i alla fall. Aldrig mer blåbärssoppa!

Stackars dig brudsommar. Tycker verkligen att det är trist att du bara fått bekymmer.

Vet inte om det tröstar dig att veta att en vän, förutom att hon mådde illa första halvan, även drabbades av yrsel under hela graviditeten (båda). Fick vara sjukskriven halvtid och kunde knappt ta sig hemifrån i övrigt. Fast det blev ju som sagt ett syskon där med.

Hoppas att mötet ger någonting när du nu släpar dig ut med feber och allt.

Själv satte jag fart en liten stund - mot affären för att handla mellis. :)

Efter klippning och en supergod sushi börjar jag så smått tycka att livet är helt ok igen. Attans vad jobbigt det var imorse. Måndag och grått!

Snartis - håller tummarna för att ni får lägenheten. Var det många på visningen? På vår lägenhet var det 20 stycken som budade ...men det var vi som vann! Eller ska vi säga det var vi som var så galna och budade över hela tiden.

Mindre - har en väninna som blev helt knäckt när det fått barn. Har aldrig sett henne så förstörd. Vet inte vad hon hade förväntat sig men jag tror det blev en chock för henne och mannen. Hon har alltid älskat små barn, en sån där som springer fram till barnvagnar och gullar men på något sätt så hade hon nog inte trott att det skulle vara så jobbigt. Sen tror jag att de (hon och hennes man) gjorde saker ännu jobbigare genom att vara överbeskyddande mot barnet. Men förvånandsvärt att hon som älskar barn nu helt plötsligt tycker det är nog med ett.

Syrran - skoj att du är tillbaka!!! Nu kämpar vi vidare och letar efter årets första plus.

Lappis: hoppsan ja det är då sant att det är skillnad då att bara se andras små söta barn än att verkligen leva med dom och ta hand om dom. jag tror faktiskt att såna chocker inte är helt ovanliga. Och kanske händer det mest för de personer som har en lite lätt romatiserad bild av barn innan.

ha ha ha
då komemr det gå skitbra för oss. jag är nämligen inte särskilt barnkär. Eller rättare sagt, jag tycker om barn jag har en relation till. jag älskar mina syskonbarn över allt annat (även fast de är jobbiga ibland...) Men jag gillar inte barn generellt och jag avskyr barn i flock...
så för oss kommer det nog gå bra enligt min teori ha ha ha

näe men ärligt. jag är inte ett dugg intresserad av bebisar och barn generellt. jag avskyr när folk ska tvinga en att gulla och hålla i deras barn. jag förstår inte varför det SKA vara så att alla älskatr barn och är super intresserade. jag vill inte hålla i nån främlings barn
inte helelr vill jag behöva höra frågan, är han inte söt och bedårenade...
öhhhhh.-...... näe. Barn är faktiskt inte så söta....

men det är som sagt skillnad på kompisars barn och framförallt syskonbarn.

Visst låter det som jag kommer bli en bra mamma ha ha ha
min man blir super upprörd när jag säger så här. han är barnkär på ett sätt som jag absolut inte är....

Lapinette, Vi var väl kanske 5 som hade skrivit upp oss igår men det är ju även visning idag oxå. Det var en del på visningen men många verkade vara grannar eller såna som bara ville kolla för skojj skull.
Vi är villiga att buda till en viss gräns men inte allt för mkt.

FruL, jag är nog lite som du vad det gäller barn. Förhoppningsvis kommer det att gå bra för oss bägge då!

*harkel* jag är nog som dig frullan, barn som man inte har någon relation till är inte på min topp 10 lista. Varför ska jag gulla med grannarnas skrikiga ungar??

Näää mkt bättre om det är familj/kompisars barn...
SEN kanske man ändrar sig helt när man väl själv har fått barn.

Fru L
Jag har ju varit där ni är nu.
Längtar, hoppas, blir besviken hoppas igen...
Sedan har man plötsligt en obstinat fjortis... som man undrar varför man älskar mer än allt trots att manundrar varifrån denna utomjording kommer ...
Var är min snälla söta unge?

skönt att höra att man inte är ensam
jag kan ibland få för mig att kvinnor MÅSTE älska barn. Känns som alla kollegor är så.... skiter vel i deras barn...
hemsk jag är.

Förhoppningsvis komemr jag iallafall tycka att boris är söt...
fast ha ha ha
vilka genetiska förutsättningar har han för det ha ha ha
stackars barn

berner:
Då är du i min skräckfas vad det gäller barn TONÅREN!!!!!!!!
fyyyyy vad läskigt. jag har en enorm total panik över droger. jag är så rädd för dom. och hur skyddar man en galen tonåring från sånt....

sen är det allt annat, humöret som svänger, revolterandet osv. Näe tonåringar verkar vara en prövning värre än....
ja...... allt....
hoppas för er skull att det inte till råga på är en tjej

kand et vara mina egna tonår som gör att jag är livrädd för tonåringar.

fast det dröjer ju några år innann borren når så långt. Man får vel försöka lägga en bra grund.