När märker man av det?

Page - välkommen tillbaka! Det är iaf inte tråkigt här i tråden med diverse psykbryt och så Jag tycker inte du behöver be ett dugg om ursäkt - ingen har väl lidit av det mer än du? Bara kul att du är tillbaka och inte försvann för gott!
Lite sunt ifrågasättande är väl alltid bra å andra sidan. När jag var i v9 ung så ifrågasatte jag helt plötsligt om jag verkligen ville vara gravid pga jag åkte på en rejäl depression av grav-hormonerna. Det kändes helt sjukt. Som jag jobbat för det, och så deppig som jag varit innan när det inte gick, och så var jag inte glad! Men som tur var gick det över och visade sig vara en tillfällig dipp. Jag vågade knappt nämna det här av rädsla att alla skulle tycka att jag var helt knäpp...

Nä jag vet - jag kände likadant. Jag visste att de skulle hoppa på mig men jag gjorde ändå ett inlägg - tyckte att diskussionen behövde balanseras upp en aning.

Det är ok för mig att skriva att "jag skulle aldrig själv dricka" osv, men jag gillar inte när folk går på som "är du helt dum i huvudet eller - varför dricka när man är gravid?". Det är ju så lätt att attackera folk på nätet därför att man är anonym. Suck.

Heeej Page *jag kan inte heller lämna tråden*!
Du är välkommen hem till mig när du vill jämföra dina psykbryt med mina. Du beskriver ditt psykbryt med en sådan underbar distans att det blir alldeles uppenbart att du har en gåva att berätta. Har du inte funderat på att bli författare eller skriver du kanske redan nu? Jag menar det jag säger nu, berättelsen är jättejättebra.
Men varför säger du att du är lat och omotiverad, det fattar jag inte och det tror jag inte ett dugg på. Och försök inte att övertyga mig om det, det går jag inte med på.
Kul att se att du är tillbaka och att de marginella illusionerna på något sätt lever kvar :)

Hahaha, jag hade aldrig vågat att uttala mig i vintråden! Men det var skoj att läsa era inlägg!

Heja Cissi :) känner att jag måste "bevaka" även vintråden för att suga åt mig lite negativ energi ;) då gnäller jag betydligt mindre...
... men skriver å andra sidan ingenting på min tena.

Kikar säkert in här om fem minuter :)

hej page!

Du är sååå välkommen tillbaka - med eller utan rosa glasögon. Vet själv hur eländes eländigt livet var med vissa piller. törs väl inte säga att jag är ur det än, 2 år efter pillerstopp. eller så har jag bara blivit mer instabil sen dess. Och ingen kan ju anklaga en för att bli stabilare av att jobba i bebisverkstaden. Snacka om att bli ett psykfall 1 vecka i månaden - minst.

Min lilla ljuspunkt just nu har varit feng shui boken om att rensa i röran. Den ger mig hopp om att komma på fötter och ta tag i alla gamla surdegar (fysiska och psykiska). Tyvärr har jag snart läst ut boken utan att börja - men jag tror att det kommer att gå!! Hoppas!

Tack för de vänliga orden Muggles och Frejis! Jag kan verkligen inte hålla mig borta härifrån! Hehehe Frejis, jag ska hålla mig från att berätta om min lathet, men till viss del så är också osäkerhet skurken i dramat!

Mindre, det är riktigt kathartiskt att få rensa upp röran!! Ibland räcker det bara att man håller städningen på ett idéplan för att man ska må bättre!

Min man kan tyckas ha en mycket förenklat och naturvetenskaplig syn på mina "psykbryt", ett exempel är att jag blir på sämre humör när jag inte har ätit. Det låter simpelt, men jag märker tyvärr själv att jag gillar att mucka gräl med honom när jag är hungrig (senast igår :(). Livet känns definitivt mer rosa om jag har fått mat i magen :)

Hehe Frejis, så är jag också! Jag söker verkligen gräl! Jag sulade iväg ett bananskal i väggen för att jag var så hungrig/grinig! Ibland så behövs även ett riktigt utagerande plus mat för att det ska bli ok!