?Jag drar mig undan i några dagar?? Vad fan var det?! Det är som att ta fem panodil och sen ringa till sina vänner och jämra sig om att livet inte är värt att leva! Hahaha, så melodramatiskt av mig. Nä, det är dags för mig att skaffa mig ett jobb och sluta titta på alla dagsåpor?och eventuellt klippa mig! Förlåt!
FruL och Lapinette, Hahaha, det är livsfarligt att fråga mig något eftersom jag aldrig kan svara kortfattat. Detta gäller inte bara i skrift, jag är lika långrandig när jag pratar också. Jag gillar helt enkelt att höra mig själv prata! Så till varför det kändes ?fel? just då:
Sedan jag slutade med p-piller för ett halvår sedan har det känts som om jag har ätit en stark dos med psykofarmaka, eller att jag äntligen hade tagit av mig en tung blöt yllemössa som har förpestat mitt liv. Jag har inte insett förrän nu att en stor del av mina depressioner kom av ett hormontillskott bestående av p-piller. Plötsligt hade jag fått det som vissa psykologer kallar ?optimal margin of illusion?, det vill säga rosafärgade glasögon som gör att man uppfattar livet pyttelite bättre än vad det egentligen är.
Förmodligen hade mina glasögon hamnat lite på sniskan av den konstiga cykeln och mina hormoner hade hamnat på någon p-pillernivå. Det gjorde att jag ifrågasatte det som bör ifrågasättas av varje frisk människa som vill skaffa barn; ekonomi, boende och förhållandet till den tilltänkta pappan. Inget har alltså ändrats, det är fortfarande bara min make som jobbar, vi bor trångt och han är faktiskt sjuk (även om sjukdomen vilar just nu), med andra ord inget bra läge att bli föräldrar. De rosafärgade glasögonen har fått mig att strunta i alla dessa saker och en ny positiv anda sa mig att det löser sig i alla fall.
Jag gjorde dessutom det dummaste av allt och jämförde mig med andra! Jag tror att det var Frejis och Lapinette som pratade om att om det inte blir några barn så blir det ett liv i lyx i stället. Förlåt för att det låter som om jag skyller på er för mina psykbryt, det är inte menat så. Som jag sa någon gång tidigare så har man rätt att njuta av frukten av sitt slit och arbete. Det är mitt eget fel och mina val (lat och omotiverad) som har gjort att jag inte har ett arbete men jag fick ändå lite panik när jag blev påmind om att jag inte kan leva ett liv i lyx även utan barn.
Det som också är skrattretande att jag några dagar tidigare sa till FruL att det går att lära sig att känna igen symptomen innan psykbrytet för att kunna stoppa det, och så kan jag inte känna igen det själv!!! Förlåt igen för att jag var så teatralisk och uppmärksamhettörstande! Jag kan inte lova att det inte händer igen!
Nu är de rosa tillbaka och det är så synd att jag missade 6pratet i går!! Måste bidra med att det mesta vi har fått till är 5 gånger på raken (och jag hade gärna struntat i de sista två gångerna) men jag känner ett par som fick till det 14 gånger på ett dygn! Helt otroligt!
